Den snart 72-årige Jan Eliasson blir vice generalsekreterare i FN. Den här gången ska han vara Ban Ki-moons högra hand och ställföreträdare. Men i själva verket blir han en politisk överrock åt den hårt kritiserade Ban Ki-moon.
Utnämningen väcker naturligtvis frågor om Ban Ki-moons ställning i världsorganisationen. Ban som nu är inne på sin andra mandatperiod har ända sedan han valdes varit utsatt för omfattande kritik för att samla koreanska jasägare omkring sig, rader av klavertramp och till och med för att tala dålig engelska.
Jan Eliasson har tidigare varit biträdande generalsekreterare. Mellan åren 1992 och 1994 ansvarade han för FNs humanitära hjälp och fick till sin hjälp då en helt ny avdelning inom FN.
Men Eliasson hoppade av efter bara två år. Det blev snart en offentlig hemlighet att att han lämnade FN i protest mot dåvarande generalsekreteraren, Boutros Boutros Ghali, som var närmast ökänt oduglig.
Jan Eliasson är en erkänt skicklig diplomat med en lång rad poster bakom sig. Han har varit svensk FN-ambassadör, ordförande i FNs generalförsamling. Tillsammans med Olof Palme var han medlare i kriget mellan Iran och Irak fram till mordet på Palme 1986. Detaljerna kring det medlingsuppdraget är fortfarande höljt i stort dunkel. Han har också varit särskilt FN-sändebud för Darfur.
Här hemma har han haft de tre viktigaste posterna på Utrikesdepartementet. Chef för politiska avdelningen, kabinettssekreterare och även under en kort tid socialdemokratisk utrikesminister, plus en lång rad posteringar på svenska beskickningar.
Det betyder att ingen kan ifrågasätta hans kompetens på den internationella diplomatiska scenen. Jan Eliasson är närmast en julklapp för det sargade och ständigt kritiserade FN. Han får nu den näst högsta posten inom FN och blir Ban Ki-moons högra hand.
“Jag är hans närmaste man och blir hans ställföreträdare, och vice generalsekreterare. Vi kommer att vara flexibla gällande fördelningen av uppgifter, han har varit generös nog att säga att jag ska hjälpa honom på de punkter jag kan hjälpa honom”, sa han till Ekot på fredagskvällen.
Sydkoreanen Ban Ki-moon, som tillträdde posten som generalsekreterare 2007, brukar gemenligen kallas för FNs osynlige man. Kritiker världen över hävdar att han inte gjort någonting alls för att visa ledarskap i samband med världens mest allvarliga kriser. Och var fanns FN när Mellanöstern exploderade i februari förra året. Svaret är ingenstans. Just då, när det brann som värst for Ban Ki-moon runt på flotta middagar och ointressanta möten i Europa.
Han har kallat USA för en snyltgäst på grund av landets utestående skulder till FN. Veckan efter tvingades han be om ursäkt. Han har blivit knäppt på näsan av Burmas generaler som vägrade låta honom träffa Aun San Suu Kyi.
Och när han väl någon gång ska uttala sig blir det ofta något av grodornas strömhopp ur munnen. Som till exempel den gången han påstod att “Vi har bara fyra månader, fyra månader på oss att säkra framtiden för vår planet”. Det lät som en snabb nedräkning till jordens undergång.
Ban Ki-moon efterträdde den aktivistiske Kofi Annan, som gärna uppträdde som den internationella diplomatins egen rockstjärna. Flera bland de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet avskydde Kofi Annan. Och hans eftermäle fläckades svårt av olja för mat-skandalen till Irak som Annan själv hade förhandlat fram programmet för.. Rättegångarna i det fallet fortsätter än idag.
Så efter den självständige Annan ville USA och Kina ha en tydligt administrativ chef för FN-kolossen. Ban Ki-moon blev en kompromisskandidat som därför har fått nöja sig med att mer agera sekreterare än general åt stormakterna och dricka te med världens kvarvarande diktatorer.
Förenta Nationerna har efter nästan 70 år förvandlats till en sorts administrativ anomali, där generösa regelverk gjort att enskilda kunnat berika sig lika groteskt som skamlöst. Alla inblandade vet också att ingen annanstans i världen produceras så mycket papper och rapporter som läses av så få.
Och i den slutna världen på 38:e våningen i FN-skrapat har Ban Ki-moon samlat en hel bunt sydkoreanska jasägare och som skyddar sin chef undan all insyn utifrån.
Ingen ska nu försöka inbilla världen att valet av Jan Eliasson som generalsekreterarens ställföreträdare och högra hand är Ban Ki-moons eget beslut. Det är helt säkert så att beslutet kommit till efter allvarliga påtryckningar från ett eller flera av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet.
Kanske är det så att inflytelserika stats- och regeringschefer nu i någon mån försöker rätta till vad man gjorde fel 2007, då den sydkoreanske diplomaten valdes till FNs åttonde generalsekreterare.
Då blir frågan vad Jan Eliasson kan åstadkomma. Tyvärr måste svaret bli inte särskilt mycket. Vad han kan göra är att vara en annan och bättre företrädare för organisationen. Hans vilja att reformera och skapa enighet inom FN är väl omvittnad. Och frågan om förnyad enighet, utan förlamande veton i säkerhetsrådet, blir helt säkert hans viktigaste målsättning.
De som ligger bakom utnämningen ser helt säkert Eliasson som en politisk överrock till den misslyckade Ban Ki-moon. Kanske är det till och med så att detta är första steget på vägen till att Ban Ki-moon avgår i förtid och att Eliasson då blir ny eller i vart fall tillförordnad generalsekreterare fram till att de fem mäktiga i säkerhetsrådet kunnat enas om en ny ledare för världsorganisationen.
Fotnot: Artikeln finns också här: http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/02/jan-eliasson-blir-politisk-verrock-t-ban-ki-moon
Texten korrigerades 20120309. Eliassons titel blir vice generalsekreterare - inte biträdande. Ban Ki-moon har haft två tidigare vice generalsekreterare. Först Louise Frechette från Kanada och därefter Mark Malloch från Storbritannien. Båda var tämligen utestängda från Bans inre krets av koreanska medarbetare.
