Den 21 december 1988 klockan halv sju på kvällen, lyfte PAN AMs flight 103 från London Heathrow med destination New York. Planet flög på marschhöjden 10 000 meter över Lockerbie i Skottland.
Då small det klockan 19.03 och ett halvt kilo Semtex placerat i en resväska i babords främre lastutrymme sprängde ett flera kvadratmeter stort hål. 175 000 liter flygbränsle exploderade och förvandlade flight 103 till småbitar. Snart regnade 259 sönderslitna människokroppar, bagage, julklappar och vrakdelar över staden och ett område på flera kvadratkilometer. Cockpiten var någorlunda intakt och landade på ett fält.
På marken dödades 11 människor då hus bröts sönder. En krater slogs upp som slungade 1 500 ton jord och byggbråte vida omkring. Bland de dödade ombord fanns två svenskar, diplomaten Bernt Carlsson och flygvärdinnan Siv Engström.
Det var det då värsta terroristattentatet i historien. Utredarna pusslade ihop vrakdelarna i en tillfällig hangar och snart fann man resterna efter bomben. Den hade placerats i en Toshibaradio, styrd av en timer och inlindad i kläder. Alltsammans placerat i en brun resväska av märket Samsonite.
Skotsk polis pekade snart ut den palestinska terroristorganisationen PFLP-GC, med bas i Syrien. Attacken mot PAN AM skulle ha varit en hämnd från Iran efter att det amerikanska krigsfartyget USS Vincennes i juli samma år av misstag skjutit ner en iransk Airbus med 290 pilgrimer ombord på väg till Mecka. Ayatollah Khomeini sa efter nedskjutningen att ”hela skyn ska regna blod”.
Två månader före Lockerbieattentatet hade västtysk polis gjort ett tillslag mot en terroristcell utanför Düsseldorf, där man grep 17 medlemmar av just PFLP-GC. En av de gripna var en palestinier som bodde i Uppsala. Det viktigaste var att polisen hittade fyra Semtexbomber monterade i radioapparater av märket Toshiba. Svensk säkerhetspolis fick tips om att det kunde finnas en cell också i Uppsala, men brydde sig egentligen inte alls om tipset.
En femte bomb i Düsseldorf var dock försvunnen och hade gömts undan av terroristcellens bombmakare, Marwan Kreeshat. Amerikanska ABC News Europakorrespondent, Pierre Salinger, intervjuade senare Kreeshat i fängelset. Han sa då att han var övertygad om att det var just hans bomb som hade sprängt PAN AM-flighten. Man vet också att under hösten 1988 överfördes stora summor pengar i omgångar från Iran till den tyska terroristcellen via olika banker i Mellanöstern.
Men i augusti 1990 blev det palestinsk-iranska spåret iskallt, då Irak hade invaderat Kuwait. Invasionen och det första Gulfkriget förändrade, på amerikanskt initiativ, utredningen totalt. Inför uppmarschen till kriget gällde det att hålla både Syrien och Iran på mattan.
Spåret efter PFLP-GC blev ointressant och istället pekade USA ut Libyen som ansvarigt för dådet och FN införde på beställning omfattande sanktioner mot Libyen. Efter långa förhandlingar gick Moammar Khadaffi med på att lämna ut två libyer till en skotsk specialdomstol som upprättades på en nerlagd militärbas i Holland.
Efter två skenrättegångar dömdes den ene libyern, Abdelbaset al Megrahi till 27 års fängelse, medan den andre friades. Khadaffi betalade 2,7 miljarder dollar till offrens anhöriga. Sanktionerna avbröts och Storbritannien fick i utbyte lukrativa oljekontrakt. Al Megrahi skickades hem till Libyen 2009, där han senare avled i cancer.
Domen mot al Megrahi byggde på ett utpekande av en affärsinnehavare på Malta, Tony Gauci, som bevisligen hade sålt de kläder som återfanns i bombväskan. Men utpekandet var lögnaktigt, då han i förväg fått se en bild av al Megrahi. Han fick dessutom två miljoner dollar av USA för sitt vittnesmål.
Vid rättegången i Holland förhördes också en numera 59 år gammal palestinier från Uppsala. Men han förnekade ihärdigt all inblandning och hans påstådda alibi har aldrig kunnat verifieras av svensk polis. 59-åringen satt vid den tiden av ett livstidsstraff i Sverige tillsammans med en lika gammal palestinsk kumpan, för en serie bombdåd i Köpenhamn och i Amsterdam som spred död och förintelse och som genomfördes 1985.
De greps först i maj 1989, ett halvår efter Lockerbie, tillsammans med två andra palestinier som numera lämnat Sverige, den ene utvisad enligt terroristlagen. Den 59-årige huvudmannen i terrorligan i Uppsala har av en åklagare i det svenska terrormålet kallats för ”en livsfarlig fotsoldat”. Han hade bland annat varit chef för livvaktsstyrkor inom PFLP-GC i både Libanon och Syrien och var militärt välutbildad i Sovjetunionen.
Idag är det många skotska utredare och experter som anser att det var den 59-årige huvudmannen från Uppsala som såg till att den försvunna femte bomben i Düsseldorf lastades ombord redan i Frankfurt, där PAN AM 103 inledde flighten. Det är bevisat att bombväskan lastades utan att den tillhörde någon passagerare.
Uppsalaligan hade dessutom rest åtskilliga gånger till både Frankfurt och München. Alla gånger på olika falska pass. Det är också bevisat att 59-åringen befann sig på Malta under hösten 1988 och hans jämnårige kumpan hade dessutom bott på Malta.
I huvudmannens bostad i Uppsala fann polisen en kalender med datumet 21 december inringat och i ett avlyssnat telefonsamtal sa hans hustru till en annan person ”gör dig av med kläderna omedelbart”. Hos den personen hittades en väska av samma typ som bombväskan.
Men det svenska spåret efter sprängningen över Lockerbie har aldrig borrats i botten och det är den stora svenska skandalen i sammanhanget, trots att de skotska utredarna numera är övertygade om att det verkligen var PFLP-GC som låg bakom attentatet över Lockerbie.
Huvudmannen från Uppsalaligan och hans närmaste man är numera fria och är tillbaka i Uppsala, så ingen kan påstå att det svenska spåret inte längre går att utreda. Dessutom finns mycket omfattande beslag fortfarande kvar hos svensk polis.
Fotnot: Den 21 december hålls en stor minneshögtid i Londonkatedralen Westminster Abbey och liknande högtider i kyrkor över hela USA, för att hedra de 270 offren.
