The Continuing Collapse of the Death Penalty

New York Times ledare från den 27 december om hur antalet dödsdomar och verkställda dödsstraff i USA fortsätter att falla. Under 2016 utfärdades 30 dödsdomar i hela landet. Det är det lägsta antalet sedan 1976, då Högsta domstolen godkände att dödsstraff återinfördes. Om utvecklingen fortsätter kommer dödsstraff i USA snart ha förpassats till historiens skräphög. Det kan troligen inte ens en president Trump förhindra.

Piece by piece, the death penalty continues to fall apart. Last week, the Florida Supreme Court invalidated between 150 and 200 death sentences — nearly half of all those in the state — because they were imposed under a law the United States Supreme Court struck down as unconstitutional in January.

The law, which required judges and not juries to make the factual findings necessary to sentence someone to die, violated the Sixth Amendment’s guarantee of a jury trial. “A jury’s mere recommendation is not enough,” Justice Sonia Sotomayor wrote for an 8-to-1 majority.

The Florida decision is the most recent sign, in a year full of them, that the morally abhorrent practice of capital punishment is sliding into the dustbin of American history — where it should have been long ago.

Juries around the country imposed 30 death sentences in 2016, a 40 percent drop from last year and fewer than at any time since the Supreme Court reinstated capital punishment in 1976, according to a report by the Death Penalty Information Center, a research group that opposes capital punishment. Twenty people were executed this year, the lowest number in a quarter-century.

The practice is not only increasingly rare, it is concentrated in an extremely narrow slice of the country. Only five states carried out executions in 2016, the report found, and only five imposed more than one death sentence. California sentenced nine people to die, the most of any state, but no one has been put to death there since 2006.

Public support for the death penalty keeps dropping, too — falling below 50 percent for the first time in more than four decades, according to a Pew Research survey. Support falls even further when respondents are given the alternative of a long prison term like life without parole. Though voters in California, Nebraska and Oklahoma last month preserved the death penalty, the overall trend is toward growing discomfort with state-sanctioned killing.

The total abolition of capital punishment, however, will depend on the Supreme Court’s reading of the Eighth Amendment’s ban on cruel and unusual punishments. So far, only one current member of the court, Justice Stephen Breyer, a regular critic of the death penalty, has expressed openness to examining this question. This month Justice Breyer took aim at the practice again, in a dissent from the court’s decision not to hear an appeal from a death-row inmate in Florida.

Pointing to the facts of several recent cases that had come before the court, Justice Breyer asked whether the death penalty itself — plagued by arbitrariness, racism, decades-long delays and faulty execution-drug protocols — violates the Eighth Amendment. The people who end up being executed, he wrote, “are not the ‘worst of the worst,’ but, rather, are individuals chosen at random, on the basis, perhaps of geography, perhaps of the views of individual prosecutors, or still worse on the basis of race.”

Meanwhile the court is making matters worse with its erratic decisions in recent last-minute death-penalty appeals. Who lives and who dies is arbitrary.

Justice Breyer is asking the right questions. It is up to a majority of his colleagues to listen closely and bring the only just result: the permanent abolition of capital punishment in America.

Allvarligt storbråk om ny chef för Stockholms tingsrätt

Publicerad 14 december. Uppdaterad längst ner 15 december.

Det har blåst upp till en superstrid om tillsättningen av ny högsta chef för Stockholms tingsrätt. I ena hörnet står den avgående chefen för tingsrätten, Stefan Strömberg, tillsammans med Domstolsverkets generaldirektör, Martin Holmgren. I andra hörnet står den många gånger omstridda Domarnämnden, vars enda uppgift är att för regeringen föreslå nya domare till landets domstolar. I centrum för striden står den ytterst kontroversiella toppjuristen, Gudrun Antemar, som idag är chef för Förvaltningsrätten i Stockholm och som Domarnämnden vill att regeringen ska utse.

Mitt i striden har nu också det kvinnliga nätverket för jurister - Hilda - hamnat, genom att tre av dess medlemmar även är ledamöter av Domarnämnden: Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, Kerstin Skarp, vice riksåklagare och just Gudrun Antemar, som är personlig ersättare i nämnden. Hon deltog dock av naturliga skäl inte i Domarnämndens val.

Den avgående chef för tingsrätten, Stefan Strömberg, är inte nådig i sin kritik. I ett mail till nämndens ordförande Thomas Rolén skriver Strömberg: ”Det är dyster att behöva konstatera att Ni inte håller måttet!”

Faksimil från DN

Thomas Rolén är för övrigt president i kammarrätten i Stockholm. Han har tidigare fått utstå lika skarp som allvarlig kritik för den svenska polisens omorganisation och som han utredde. Nu senast levererad i SVTs Veckans brott.

Det kvinnliga juristnätverket Hilda bildades för tio år sedan av Anne Ramberg och har idag ett 40-tal medlemmar. Alla är mycket högt uppsatta jurister, advokater eller myndighetschefer. Där märks till exempel justitieråden i Högsta domstolen Agneta Bäcklund och Marie Heidenborg, samt justitiekansler Anna Skarhed.

För sex år sedan riktade Riksrevisionen allvarlig kritik mot att fem av Domarnämndens ledamöter samtidigt var medlemmar i nätverket Hilda. Den gången skrev Leif Holmkvist i tidningen Fokus: ”Rättvisans gudinnor har råkat i klammeri med Riksrevisionen, som ser med oblida ögon på att Hilda har tagit makten över utnämningen av den blinda rättvisans garant, domarkåren. Inte illa marscherat av blott fyraåriga Hilda.”

Det hör kanske till saken att bara några månader efter Riksrevisionens kritik den gången blev Gudrun Antemar riksrevisor.

Det är Dagens Nyheter som idag avslöjar den infekterade striden mellan några av landets allra högsta och mest framstående jurister. Avslöjandet har fått Anne Ramberg att gå i taket: ”Om avsikten är att skada Gudrun Antemar, då kan man – även med trubbiga vapen kortsiktigt lyckas. På sikt är jag dock övertygad att Gudrun Antemar kommer bli en utmärkt efterträdare till Stefan Strömberg som lagman för Stockholms tingsrätt”, skrev Ramberg i ett upprört inlägg på sin egen blogg bara några timmar efter att Dagens Nyheter publicerat artikeln om striden.

Redan 2013 sökte Antemar jobbet som chef för tingsrätten i Stockholm, men fick den gången se sig slagen av både just Stefan Strömberg, som fick jobbet och Martin Holmgren som senare blev chef för Domstolsverket.

Holmgren som också sitter i Domarnämnden, men utan rösträtt, tog det ovanliga steget att skicka in ett särskilt yttrande till nämnden. I det skriver han att Domstolsverket ”vid flera tillfällen under 2015 och 2016 tagit emot klagomål från olika enskilda personer som är eller har varit anställda vid Förvaltningsrätten och i sin anställning haft nära kopplingar till lagman Gudrun Antemar.”

                                         Faksimil från DN

Holmgrens särskilda yttrande till Domarnämnden avfärdar nätverket Hildas grundare, Anne Ramberg med ”Han är en utomordentligt erfaren domstolschef, men som på för mig okända grunder uppenbarligen inte tycker om Gudrun Antemar.”

Att Gudrun Antemar är kontroversiell är närmast ett understatement. Hela hennes juristkarriär har kantats av kritik, skandaler och klagomål från personal i hennes närhet.

I februari 2010 då Antemar var chef för Ekobrottsmyndigheten for till exempel några ur det chefsgarnityret till Miami Beach och Washington DC till en kostnad av 50 000 kronor per person. Det hette då i efterhand att resan hjälpte myndigheten förstå att man behövde ”smalna av sin verksamhet”.

Gudrun Antemar är också känd för att vara ombytlig när det gäller jobben. Några år i Svea hovrätt, tre år på Justitiedepartementet, tre år hos Stockholms tingsrätt, fyra år hos Riksåklagaren, och så vidare.

Striden om chefsposten vid Sveriges största och kanske viktigaste tingsrätt med 280 anställda och 375 nämndemän vittnar samtidigt om något annat. Den domare som en gång gjort bort sig på ett eller annat sätt blir utfryst i de breda lagren av domare och höga jurister, som i Antemars fall med den allvarliga kritiken från hennes egen personal.

Men det visar också tydligt hur liten kretsen är av höga jurister som vandrar mellan rättssystemets olika grenar. Det är bara alltför många domare och jurister som ständigt vandrar mellan domstolsväsendet, Justitiedepartementet, Riksåklagaren, Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, och så vidare.

Det föder och göder en kultur där alla känner alla och alla umgås med varandra, för att nu inte påstå att de kliar varandras ryggar. Juristkotteriet pekar till och med för regeringen ut vilka som bör bli domare.

Då ligger allvarlig vänskapskorruption i farans riktning. Vi såg det helt tydligt i fallet Catrine da Costa, då gamla domare medvetet satt och ljög i det så kallade skadeståndsmålet, för att skydda en gammal kollega som fortfarande är i livet.

Vi ser det nu när Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, i ett upprört blogginlägg raljerar över den allvarliga kritik som riktats mot hennes kompis i nätverket Hilda, Gudrun Antemar, som än en gång vill byta jobb och bli chef för Stockholms tingsrätt.

UPPDATERING: Regeringen har nu utsett Gudrun Antemar till lagman i Stockholms tingsrätt.

Länk till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/ny-lagman-i-stockholms-tingsratt

Länk till Dagens Nyheters artikel 14 december: http://www.dn.se/nyheter/sverige/intern-kritik-mot-utnamningen-av-stockholms-tingsratts-nya-chef

Länk till Domarnämnden: http://www.domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Domarnamnden

Julian Assanges egna ord ger inget nytt

Julian Assanges statement från igår ger egentligen inget nytt i det påstådda brottmålet. Det är skrivet i 120 punkter över 19 sidor, men handlar mest om USAs jakt på WikiLeaks.
https://justice4assange.com/Assange-Testimony.html

Han hänvisar bland annat till rader av tidningsartiklar, men utan länkar eller dateringar, vilket gör det svårt att värdera materialet. Men där finns ett par intressanta passager om kontakter mellan svenska och amerikanska myndigheter för att "överlämna" Assange till USA. 

I de delar som omfattar förundersökningen skriver han i 20 punkter sin egen version, som på alla sätt följer vad han sa i det första förhöret 2010 och som finns i häktningspromemorian och som läckte ut snart därefter. 
http://stadsholmen.blogspot.se/…/fallet-assange-lackta-sven…

Men i den delen finns dock ett mindre sakfel. Assanges andra hångelmöte med "SW" skedde i parken utanför Naturhistoriska riksmuseet, inte utanför Nationalmuseum som Julian Assange skriver. Men park som park och hångel som hångel.

Hur som helst fortsätter den skamlösa rättsrötan, nu på sitt sjunde år. Hade Julian Assange varit Kalle Karlsson hade chefsåklagare Eva Finnés beslut om att lägga ner fallet stått fast. Men när advokat Claes Borgström sprang iväg till Marianne Ny öppnades fallet på nytt.

Den juridiska hörnstenen om likhet inför lagen gällde inte här.
Men trots allt lär JA aldrig kunna lämna Ecuadors ambassad, även när den svenska utredningen läggs ner, därför att då grips han av brittiska myndigheter och överlämnas till USA. Om han inte smugglas ut från London...