Ett föga meningsfullt jätteprojekt
Gästtext på ledarsidan i Bulletin.nu publicerad den 2 mars 2021
Höghastighetståg genom Sveriges södra halva är
Januaripartiernas plan. Storslaget slukar det ofantliga miljarder, för ett föga
meningsfullt jätteprojekt. De nya tågen ska gå mellan Stockholm och Göteborg,
respektive Stockholm och Malmö.
Regeringens kostnadstak är
hittills 205 miljarder. Men enligt Trafikverkets rapport som kom under
måndagen, med fyra olika varianter, kan kostnaderna stiga till hela 295
miljarder. Så enorma projektkostnader springer lätt iväg. Det vet vi från
Slussen i Stockholm och Förbifart Stockholm. Tidsvinsten till Göteborg är bara
cirka 50 minuter, till Malmö drygt två timmar.
Det finns olika alternativ
för byggtekniken, men banans sträckning ligger fast. En variant som Skanska
presenterat innebär att den byggs på en skog av betongpelare 15 meter upp i
luften. En sådan variant prisade Miljöpartiet nyligen, trots enorm
miljöpåverkan under byggtiden.
Antalet stationer längs höghastighetsbanan är
också betydligt färre, jämfört med antalet stationer där X2000 stannar.
De befintliga stambanorna
rustas förvisso, men ofta lappas och lagas det bara, för hoppet står till det
nya prestigeprojektet, då stambanornas äldsta delar är bortåt 150 år gamla.
Januaripartierna vill överge
stambanorna åt gods- regional- och lokaltåg. Men Liberalerna kräver att
Moderaterna är med på det nya tåget. M, KD och SD säger dock nej, med
hänvisning till kostnad, nytta och klimat. Samtidigt pressar lokala och
regionala politiker på mot riksdagen. Deras hopp är nya blomstringstider.
När den södra stambanan byggdes på 1800-talet var
dragningen över småländska höglandet söderut knepig, med mycket myrmark och
många mindre sjöar. Därför drogs den från Nässjö till Alvesta. Båda orterna
utvecklades snart till viktiga järnvägsknutar, medan Växjö bara två mil från
Alvesta övergavs.
Genom Småland ska
höghastighetstågen nu gå längre västerut, från Jönköping, via Värnamo och ner
mot Hässleholm.
Infrastrukturminister Tomas
Eneroth (S), som är regeringsadvokaten för höghastighetsbanor, hör sedan 25 år
tillbaka till riksdagens Kronobergsbänk och har en bakgrund med politiska
uppdrag i det länet. Då blir det obegripligt att han som politiker lät sudda
bort Växjö från kartan över den nya bansträckningen. Med dagens byggteknik
borde det gå att dra banan närmare till exempel Växjö, staden som skryter med
att vara Europas grönaste stad och som har Linnéuniversitetet.
Det är lika obegripligt vad Värnamo har med
höghastighetståg att göra. Det enda kända argumentet är att där passerar Kust
till Kust-banan, från Göteborg till Kalmar/Karlskrona. Men den banan passerar
också Växjö, som expanderar som aldrig förr.
Den som läser historien kring
svenska höghastighetsbanor, blir inte förvånad. Det är en bild av lillebror
Sverige som vill stoltsera och jämföra sig med stora asiatiska länder med
höghastighetståg, eller länder i Europa som Frankrike och Tyskland. Det stinker
av storsvensk prestige.
Lägg gärna därtill att det
inte bara är de gamla stambanorna som är illa rustade. Ta till exempel
tågsträckan från Kalmar upp till Linköping, där vissa delar inte ens är fullt
elektrifierade.
Och tala inte om tågförbindelserna norrut
från Stockholm eller Göteborg. Åtskilliga norrländska städer expanderar lika
kraftigt som städerna i söder. Men norrut är tågförbindelserna undermåliga,
väster om norra stambanan. Det vet statsrådet Eneroth & Co.
Satsa istället alla
höghastighetsbanornas miljarder, på verklig upprustning av de befintliga
järnvägslinjerna. Trafikverket har dessutom en viktig brasklapp och anser att
inte något av de fyra presenterade alternativen är optimalt.
När pandemin är över är det ingen som vet hur våra resvanor har förändrats, med andra och mera effektiva, kontaktvägar. Sådana förändringar i resandeströmmar kan mycket väl förvandla de storstilade planerna till något obsolet. Om husets golv är lite ruttet, bygger man väl inte nytt och flott bredvid och låter det gamla huset fortsätta ruttna.
De åsikter och analyser som framförs är skribentens egna.
