DNs tv-kritiker Johan Croneman kommenterar idag Debatt i SVT som sändes i torsdags:
Journalisten Anders Carlgrens intervju med den så kallade allmänläkaren, Thomas Allgén, var veckans kanske svåraste tv ("Debatt", i SVT). Den damp liksom bara ner från ovan; varför just nu, varför Anders Carlgren - finns det en längre version av intervjun? Ingår den i något annat sammanhang? Märkligt.
Jodå. Intervjun med Thomas Allgén ingår visst i ett sammanhang. Sedan ett och ett halvt år tillbaka pågår ett skadeståndsmål i Attunda tingsrätt, där de båda läkarna har stämt staten för alla rättsvidrigheter. Men utvecklingen i det målet har nogsamt undvikits av så gott som samtliga nyhetsredaktioner. DN har dock haft en och annan notis i ärendet.
I sammanhanget finns också de tre artiklar jag skrev i Expressen under juli och augusti, varav en helsida, och som fick JK att börja prata om behovet av en ny prövning i skuldfrågan. De artiklarna ledde också till att chefsdomaren i Attunda tingsrätt tvingades bort från målet efter att ha spelat under täcket med en av JKs byråchefer. Det finns ytterligare fem ganska färska debattartiklar, plus en ledarkrönika, i Expressen, DN, resp. UNT. Något annat sammanhang finns inte.
Varför Anders Carlgren? Därför att jag har följt saken under många år och uppenbarligen var den förste som kunde få Allgén att sätta sig framför en kamera, trots att tjogtals andra journalister har försökt under mer än tjugo år.
Finns det en längre version av intervjun? Jodå. Råmaterialet är väl ungefär tre, fyra gånger så långt, jämfört med det som publicerades. Men i sak tillför det bortredigerade materialet egentligen ingenting som inte redan tidigare är känt.
29 september 2008
25 september 2008
"Allmänläkaren" talar ut i SVTs Debatt
En snabbutskrift av programmets intervju:
Anders Carlgren; Snart är det 25 år sedan Catrine da Costas styckade kropp hittades och 20 år sedan den första domen mot dig i Stockholms tingsrätt. Varför har du under nästan ett kvarts sekel valt att tiga offentligt?
Thomas Allgén: När jag drogs in i det här första gången var på barnpsykiatriska kliniken på St Görans sjukhus. Då blev jag uppmanad av den läkare som vi talade med och som sa ligg lågt, var tyst. Han sa kanske inte så, men det var väl innebörden av det hela. Jag var då på den tiden så förbannad, jag ville skrika ut min vrede och liksom gå till motattack från början. Men det ansågs inte att man skulle göra det så därför har jag hållit tyst.
Men nu har du valt att träda fram.
Ja, jag tycker… nu börjar det gå för långt tycker jag.
I en rättsstat ska ingen behöva bevisa sin oskuld, men jag måste ändå få fråga är du helt och totalt oskyldig?
Ja, det är jag!
Vad minns du av gripandet, förhöret och när du sedan anhölls?
Jag minns mycket väl att jag upplevde det här som något fruktansvärt. Jag tänkte att det är inte möjligt.
Vad var det som hände?
Jag hade blivit uppkallad till polisen för någonting som man kallade för ett avslutande förhör och efter en kort tid gick polisen ut för att tala med åklagaren och när han kom tillbaka sa han att nu är du anhållen. Det hela började ju med en incestanklagelse och sedan dröjde det ju upp emot ett och ett halvt år innan polisen över huvud taget tog kontakt med mig och då framkom ju de här hemska anklagelserna om att jag skulle ha varit med och styckat en människokropp.
Vad tänkte du när de kom med den anklagelsen då?
Detta är inte möjligt. Jag fick ju till en början inte ta del av de uppgifterna, utan det skedde ju först efter att åtal hade väckts vid jultiden 1987, så jag hade ju väldigt svårt att bemöta det eller kommentera det över huvud taget. Utan det var ju ett fait à compli, ett fullbordat faktum när barnpsykiatern och barnpsykologen hade uttalat sig om den så kallade sanningshalten i dessa berättelser. Min uppfattning är ju den att det rör sig om ett hundraprocentigt falsarium.
Har du träffat din dotter efter det här?
Nej. Jag har inte sett henne sedan mars 1985.
Skulle du vilja träffa henne?
Ja, det är klart att jag skulle vilja det.
Hur känns det att inte ha träffat sin egen dotter på tjugo år?
Ja, vad ska man svara på det? Tomt kanske!
Speaker: …De båda läkarna kräver nu inte bara skadestånd, utan också att de får tillbaka sina läkarlegitimationer.
Ja, det var ju det vi ursprungligen syftade till. Den här skadeståndsprocessen var ju bara en reservlösning eller en reservutgång eftersom vi förvägrades prövning i regeringsrätten.
Om du får tillbaka legitimationen skulle du då vilja praktisera på nytt?
Knappast.
Varför inte?
Det har ju gått tjugo år sedan jag tillämpade mina kunskaper och de har ju blivit bortglömda och delvis inaktuella. Om jag läser i FASS idag, så är det kanske hälften av medicinerna där som jag känner till.
Vad är det som gör att ansvariga juridiska myndigheter ska tro på vad du nu säger här idag?
(lång suck)
En gång till. En gång till.
Vad är det som gör att ansvariga juridiska myndigheter ska tro på vad du säger?
Jag är oskyldig och det vet de om. Så det är inte mycket att fundera på tycker man.
Hade det varit bättre om det hade blivit en fällande dom i tingsrätten som sedan hade kunnat överklagas?
På sätt och vis hade det väl varit det. Därför att nu har vi hamnat i en återvändsgränd.
Highlights från den efterföljande debatten:
Göran Lambertz: Bevisningen är inte särskilt stark. I ett rättssamhälle bör de få möjlighet till en ny prövning.
Leif GW Persson: Båda läkarna är oskyldigt dömda. Bevisen är obefintliga för att inte säga ondsinta. Ingen av dem har träffat da Costa. Ingen vet ens med säkerhet hur hon dog. Tyvärr finns det ett antal personer som satt sin heder i pant för att de båda är skyldiga. Bevisen lever bara i fantasin på skönandar som Lars Borgnäs.
Göran Lambertz: Ingen har begått så allvarliga fel i detta att det är motiverat med ett skadestånd.
Anders Helin i uttalande till Debatt: En förnyad prövning vore inte fel. Det har framkommit nya uppgifter.
Göran Lambertz: Det borde kanske vara lättare att få resning. Det är läkarna själva som måste begära resning.
Se hela programmet:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&a=1258383&lid=senasteNytt_1063938&lpos=rubrik_1258383
Se intervjun:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&a=1258383&lid=senasteNytt_1063938&lpos=rubrik_1258383
Anders Carlgren; Snart är det 25 år sedan Catrine da Costas styckade kropp hittades och 20 år sedan den första domen mot dig i Stockholms tingsrätt. Varför har du under nästan ett kvarts sekel valt att tiga offentligt?
Thomas Allgén: När jag drogs in i det här första gången var på barnpsykiatriska kliniken på St Görans sjukhus. Då blev jag uppmanad av den läkare som vi talade med och som sa ligg lågt, var tyst. Han sa kanske inte så, men det var väl innebörden av det hela. Jag var då på den tiden så förbannad, jag ville skrika ut min vrede och liksom gå till motattack från början. Men det ansågs inte att man skulle göra det så därför har jag hållit tyst.
Men nu har du valt att träda fram.
Ja, jag tycker… nu börjar det gå för långt tycker jag.
I en rättsstat ska ingen behöva bevisa sin oskuld, men jag måste ändå få fråga är du helt och totalt oskyldig?
Ja, det är jag!
Vad minns du av gripandet, förhöret och när du sedan anhölls?
Jag minns mycket väl att jag upplevde det här som något fruktansvärt. Jag tänkte att det är inte möjligt.
Vad var det som hände?
Jag hade blivit uppkallad till polisen för någonting som man kallade för ett avslutande förhör och efter en kort tid gick polisen ut för att tala med åklagaren och när han kom tillbaka sa han att nu är du anhållen. Det hela började ju med en incestanklagelse och sedan dröjde det ju upp emot ett och ett halvt år innan polisen över huvud taget tog kontakt med mig och då framkom ju de här hemska anklagelserna om att jag skulle ha varit med och styckat en människokropp.
Vad tänkte du när de kom med den anklagelsen då?
Detta är inte möjligt. Jag fick ju till en början inte ta del av de uppgifterna, utan det skedde ju först efter att åtal hade väckts vid jultiden 1987, så jag hade ju väldigt svårt att bemöta det eller kommentera det över huvud taget. Utan det var ju ett fait à compli, ett fullbordat faktum när barnpsykiatern och barnpsykologen hade uttalat sig om den så kallade sanningshalten i dessa berättelser. Min uppfattning är ju den att det rör sig om ett hundraprocentigt falsarium.
Har du träffat din dotter efter det här?
Nej. Jag har inte sett henne sedan mars 1985.
Skulle du vilja träffa henne?
Ja, det är klart att jag skulle vilja det.
Hur känns det att inte ha träffat sin egen dotter på tjugo år?
Ja, vad ska man svara på det? Tomt kanske!
Speaker: …De båda läkarna kräver nu inte bara skadestånd, utan också att de får tillbaka sina läkarlegitimationer.
Ja, det var ju det vi ursprungligen syftade till. Den här skadeståndsprocessen var ju bara en reservlösning eller en reservutgång eftersom vi förvägrades prövning i regeringsrätten.
Om du får tillbaka legitimationen skulle du då vilja praktisera på nytt?
Knappast.
Varför inte?
Det har ju gått tjugo år sedan jag tillämpade mina kunskaper och de har ju blivit bortglömda och delvis inaktuella. Om jag läser i FASS idag, så är det kanske hälften av medicinerna där som jag känner till.
Vad är det som gör att ansvariga juridiska myndigheter ska tro på vad du nu säger här idag?
(lång suck)
En gång till. En gång till.
Vad är det som gör att ansvariga juridiska myndigheter ska tro på vad du säger?
Jag är oskyldig och det vet de om. Så det är inte mycket att fundera på tycker man.
Hade det varit bättre om det hade blivit en fällande dom i tingsrätten som sedan hade kunnat överklagas?
På sätt och vis hade det väl varit det. Därför att nu har vi hamnat i en återvändsgränd.
Highlights från den efterföljande debatten:
Göran Lambertz: Bevisningen är inte särskilt stark. I ett rättssamhälle bör de få möjlighet till en ny prövning.
Leif GW Persson: Båda läkarna är oskyldigt dömda. Bevisen är obefintliga för att inte säga ondsinta. Ingen av dem har träffat da Costa. Ingen vet ens med säkerhet hur hon dog. Tyvärr finns det ett antal personer som satt sin heder i pant för att de båda är skyldiga. Bevisen lever bara i fantasin på skönandar som Lars Borgnäs.
Göran Lambertz: Ingen har begått så allvarliga fel i detta att det är motiverat med ett skadestånd.
Anders Helin i uttalande till Debatt: En förnyad prövning vore inte fel. Det har framkommit nya uppgifter.
Göran Lambertz: Det borde kanske vara lättare att få resning. Det är läkarna själva som måste begära resning.
Se hela programmet:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&a=1258383&lid=senasteNytt_1063938&lpos=rubrik_1258383
Se intervjun:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&a=1258383&lid=senasteNytt_1063938&lpos=rubrik_1258383
da Costafallet: Allmänläkaren talar ut i tv
För första gången någonsin träder nu den så kallade allmänläkaren, Thomas Allgén, fram och berättar om sin vrede över att han anklagades för att ha mördat och styckat Catrine da Costa 1984.
Det unika framträdandet sker i SVTs Debatt ikväll i en bandad intervju som jag gjorde för SVT/Debatt igår.
Thomas Allgén som aldrig tidigare framträtt i tv säger bland annat att han är helt och totalt oskyldig och att han har tigit under närmare ett kvarts sekel på grund av råd han fick den gången.
-När jag först anklagades fick jag rådet att ligga lågt och hålla tyst, men egentligen ville jag skrika ut min vrede, säger Allgén.
Intervjun följs av en debatt mellan Per Lindeberg, Lars Borgnäs, Leif GW Persson och JK Göran Lambertz.
Programmet sänds ikväll kl 22.00 i SVT 1, med repris 26/9 och 28/9.
Mera information efter programmet.
Det unika framträdandet sker i SVTs Debatt ikväll i en bandad intervju som jag gjorde för SVT/Debatt igår.
Thomas Allgén som aldrig tidigare framträtt i tv säger bland annat att han är helt och totalt oskyldig och att han har tigit under närmare ett kvarts sekel på grund av råd han fick den gången.
-När jag först anklagades fick jag rådet att ligga lågt och hålla tyst, men egentligen ville jag skrika ut min vrede, säger Allgén.
Intervjun följs av en debatt mellan Per Lindeberg, Lars Borgnäs, Leif GW Persson och JK Göran Lambertz.
Programmet sänds ikväll kl 22.00 i SVT 1, med repris 26/9 och 28/9.
Mera information efter programmet.
19 september 2008
JK Lambertz hycklar
Skriver idag på http://www.newsmill.se/ ett svar till JK:
JK Göran Lambertz motsäger sig själv när han skriver (DN Debatt 18/9) om rättssäkerhet och mjöligheten till resning och tar styckmordsmålet som exempel. Å ena sidan vill han se en ny prövning, men å andra sidan motarbetar han läkarnas krav i det pågående skadeståndsmålet.
"Hur många oskyldiga får man tillåta sig att döma för att kunna fälla tillräckligt många skyldiga? Frågan är central för rättsväsendet", skrev JK Göran Lambertz på DN Debatt 18/9 och exemplifierade med två uppmärksammade rättsfall. Det ena handlar om en finsk man som 2002 dömdes för mord och därefter nekades prövning i Högsta domstolen.
Det andra fallet handlar om det välkända styckmordsmålet från 1988 då två unga läkare friades för mord på Catrine da Costa, men samtidigt pekades de i domskälen ut för att ha styckat den döda kroppen, trots att ett eventuellt sådant brott var preskriberat vid tiden för domen.
Domskälen, som inte kunde överklagas, ledde till att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd drog in deras legitimationer och därefter har frågan behandlats ett dussin gånger av skilda rättsliga instanser. Men det finns bara två domar, dels tingsrättens friande dom 1988, inklusive de förödande domskälen, samt kammarrättens slutgiltiga deslegitimering av de båda 1991.
Justitiekanslern skrev i sin artikel "att det nu i efterhand finns allvarliga tvivel i skuldfrågan. Man måste fråga sig om det är godtagbart att personer förblir dömda för allvarliga brott i fall som dessa utan möjlighet att få den samlade bevisningen prövad i en ny rättegång."
I styckmordsmålet är det knappast någon som satt sig in i det som längre tror på läkarnas skuld, varken när det gäller mord eller styckning. Men likafullt har de förvägrats ny prövning gång på gång, senast 2004 då regeringsrätten avslog en resningsansökan i legitimationsfrågan. Möjligen är orsaken bakom detta förhållande, att så många bland landets högsta jurister har varit inblandade i den långa raden av felaktiga beslut. Och därmed skulle det vara alltför skamligt eller smärtsamt för rättsväsendet att i förlängningen erkänna omfattningen av den väldiga rättsrötan.
Göran Lambertz skrev också att han "skulle välkomna en ny prövning i skuldfrågan". Det är emellertid en tidigare känd ståndpunkt från JKs sida, utan att han hittills har agerat till läkarnas förmån. Han skulle till exempel kunna övertyga Socialstyrelsen om att begära resning i regeringsrätten.
JK skulle också kunna agera på ett annorlunda sätt i det skadeståndsmål som nu pågår vid Attunda tingsrätt, där de båda läkarna genom sitt ombud, professor Anders Agell, har stämt staten för snart 25 år av rättsvidrigheter. Men istället har JK lyckats få domaren i det målet bortjävad efter en ytterst intressant mellandom som handlade om eventuell preskription före 1995 till statens förmån. Därefter har domstolens chef, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i somras om att han pratat bredvid mun under en middag tillsammans med en av JKs byråchefer. Professor Agell har senare åtalsanmält Ternert hos chefs-JO Mats Melin.
Samtidigt är det glädjande, möjligen till och med banbrytande i fallet, att Lambertz nu vid upprepade tillfällen talar om behovet av en ny prövning i skuldfrågan. Men det skulle samtidigt skapa ett nytt juridiskt problem. Resning i Högsta domstolen är nämligen uteslutet, eftersom läkarna friades i tingsrätten och man kan inte begära resning av en friande dom. Resning i regeringsrätten, som är högsta förvaltningsdomstol, i legitimationsfrågan är naturligtvis möjlig. Men det har avvisats två gånger och 1990 då kammarrätten lämnade tillbaka läkarnas legitimationer, återförvisade regeringsrätten målet för ny handläggning, med det helt felaktiga kravet på bevisning som i brottmål. Under uppseendeväckande former ändrade då kammarrätten sitt tidigare beslut.
Det finns dock inslag av ett moment 22 i en förnyad prövning i regeringsrätten. Skuldfrågan bör prövas på nytt säger JK, men frågan är om en förvaltningsdomstol ytterligare en gång verkligen kan uppträda som en brottmålsdomstol och därmed kanske en gång för alla rätta till vad som blev så fel när läkarna slutligen deslegitimerades. På den punkten lär rättsvetenskapens experter inte vara helt eniga. Men i det fall läkarna skulle vinna ett sådant resningsmål, skulle det i sin tur helt säkert röja väg i det pågående skadeståndsmålet så att läkarna till slut kan få upprättelse av staten och rimlig ekonomisk kompensation.
Göran Lambertz besked i DN om att inleda en tvåårig utredning som bland annat ska belysa frågan om bättre möjligheter till resning kan bara leda fram till slutsatsen att sådana frågor bör avgöras av en instans som är helt fristående från domstolsväsendet. Det skulle förhoppningsvis undanröja risken för vänskapskorruption domare emellan. Och sådana utomstående instanser finns redan i flera västeuropeiska länder och kan säkert inrättas också i vårt land. JKs besked om utredning låter som en direkt beställning från regeringen, eftersom statsministern i sin regeringsförklaring vid riksmötets öppnande talade om "en upprustning av hela rättskedjan". Han sade också att "Det handlar om att stå upp för rättsstatens principer."
JKs uppfattning om bristfälliga polisutredningar och misstänkta som blir ojuste behandlade med felaktiga domar som följd kan inte nog understrykas. I det fallet är styckmordsmålet helt säkert det mest flagranta exemplet i modern svensk rättshistoria, där en tafflig polisutredning i allt väsentligt godtogs av tingsrättens politiskt tillsatta nämndemän i skön förening med en domare som lät sig förledas av en folklig lynchmobb till att skriva in styckningen i domskälen.
Emellertid går det inte att bortse från att Göran Lambertz visar ett stort mått av motsägelse i ord respektive handling. Å ena sidan frågar han sig i sin artikel om det är godtagbart att människor förblir dömda i fall som styckmordet utan förnyad prövning, å andra sidan försvarar han i skadeståndsmålet envist de poliser, åklagare, domare och andra som enligt hans "bedömning gjorde så gott de kunde".
Den motsägelsen gör att man nu på goda grunder kan kräva ett regeringsingripande, där regeringen helt enkelt tar över skadeståndsfrågan i sin helhet. Det skulle förvisso vara en unik åtgärd som så vitt känt aldrig tidigare skett. Men det är likafullt möjligt genom regeringens konstitutionella allmakt. En framkomlig väg i sammanhanget kan vara en särskild kommission som får gå igenom hela fallet och med tydligt uppdrag att föreslå hur hela saken ska kunna föras till en rimlig slutpunkt.
En ytterst betydelsefull orsak till att styckmordsfallet förvandlades till fullfjädrad rättsröta var den fullkomligt hejdlösa häxprocess som drevs i massmedia av en rad enskilda journalister, välkända författare och framstående kulturpersonligheter. Det vore ganska klädsamt om åtminstone några bland dem träder fram och försöker förklara hur det kunde bli så fel. Ingen nämnd och ingen glömd. På så sätt kan Göran Lambertz fråga om hur många oskyldiga som ska tillåtas bli dömda här i landet åtminstone delvis bli besvarad.
JK Göran Lambertz motsäger sig själv när han skriver (DN Debatt 18/9) om rättssäkerhet och mjöligheten till resning och tar styckmordsmålet som exempel. Å ena sidan vill han se en ny prövning, men å andra sidan motarbetar han läkarnas krav i det pågående skadeståndsmålet.
"Hur många oskyldiga får man tillåta sig att döma för att kunna fälla tillräckligt många skyldiga? Frågan är central för rättsväsendet", skrev JK Göran Lambertz på DN Debatt 18/9 och exemplifierade med två uppmärksammade rättsfall. Det ena handlar om en finsk man som 2002 dömdes för mord och därefter nekades prövning i Högsta domstolen.
Det andra fallet handlar om det välkända styckmordsmålet från 1988 då två unga läkare friades för mord på Catrine da Costa, men samtidigt pekades de i domskälen ut för att ha styckat den döda kroppen, trots att ett eventuellt sådant brott var preskriberat vid tiden för domen.
Domskälen, som inte kunde överklagas, ledde till att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd drog in deras legitimationer och därefter har frågan behandlats ett dussin gånger av skilda rättsliga instanser. Men det finns bara två domar, dels tingsrättens friande dom 1988, inklusive de förödande domskälen, samt kammarrättens slutgiltiga deslegitimering av de båda 1991.
Justitiekanslern skrev i sin artikel "att det nu i efterhand finns allvarliga tvivel i skuldfrågan. Man måste fråga sig om det är godtagbart att personer förblir dömda för allvarliga brott i fall som dessa utan möjlighet att få den samlade bevisningen prövad i en ny rättegång."
I styckmordsmålet är det knappast någon som satt sig in i det som längre tror på läkarnas skuld, varken när det gäller mord eller styckning. Men likafullt har de förvägrats ny prövning gång på gång, senast 2004 då regeringsrätten avslog en resningsansökan i legitimationsfrågan. Möjligen är orsaken bakom detta förhållande, att så många bland landets högsta jurister har varit inblandade i den långa raden av felaktiga beslut. Och därmed skulle det vara alltför skamligt eller smärtsamt för rättsväsendet att i förlängningen erkänna omfattningen av den väldiga rättsrötan.
Göran Lambertz skrev också att han "skulle välkomna en ny prövning i skuldfrågan". Det är emellertid en tidigare känd ståndpunkt från JKs sida, utan att han hittills har agerat till läkarnas förmån. Han skulle till exempel kunna övertyga Socialstyrelsen om att begära resning i regeringsrätten.
JK skulle också kunna agera på ett annorlunda sätt i det skadeståndsmål som nu pågår vid Attunda tingsrätt, där de båda läkarna genom sitt ombud, professor Anders Agell, har stämt staten för snart 25 år av rättsvidrigheter. Men istället har JK lyckats få domaren i det målet bortjävad efter en ytterst intressant mellandom som handlade om eventuell preskription före 1995 till statens förmån. Därefter har domstolens chef, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i somras om att han pratat bredvid mun under en middag tillsammans med en av JKs byråchefer. Professor Agell har senare åtalsanmält Ternert hos chefs-JO Mats Melin.
Samtidigt är det glädjande, möjligen till och med banbrytande i fallet, att Lambertz nu vid upprepade tillfällen talar om behovet av en ny prövning i skuldfrågan. Men det skulle samtidigt skapa ett nytt juridiskt problem. Resning i Högsta domstolen är nämligen uteslutet, eftersom läkarna friades i tingsrätten och man kan inte begära resning av en friande dom. Resning i regeringsrätten, som är högsta förvaltningsdomstol, i legitimationsfrågan är naturligtvis möjlig. Men det har avvisats två gånger och 1990 då kammarrätten lämnade tillbaka läkarnas legitimationer, återförvisade regeringsrätten målet för ny handläggning, med det helt felaktiga kravet på bevisning som i brottmål. Under uppseendeväckande former ändrade då kammarrätten sitt tidigare beslut.
Det finns dock inslag av ett moment 22 i en förnyad prövning i regeringsrätten. Skuldfrågan bör prövas på nytt säger JK, men frågan är om en förvaltningsdomstol ytterligare en gång verkligen kan uppträda som en brottmålsdomstol och därmed kanske en gång för alla rätta till vad som blev så fel när läkarna slutligen deslegitimerades. På den punkten lär rättsvetenskapens experter inte vara helt eniga. Men i det fall läkarna skulle vinna ett sådant resningsmål, skulle det i sin tur helt säkert röja väg i det pågående skadeståndsmålet så att läkarna till slut kan få upprättelse av staten och rimlig ekonomisk kompensation.
Göran Lambertz besked i DN om att inleda en tvåårig utredning som bland annat ska belysa frågan om bättre möjligheter till resning kan bara leda fram till slutsatsen att sådana frågor bör avgöras av en instans som är helt fristående från domstolsväsendet. Det skulle förhoppningsvis undanröja risken för vänskapskorruption domare emellan. Och sådana utomstående instanser finns redan i flera västeuropeiska länder och kan säkert inrättas också i vårt land. JKs besked om utredning låter som en direkt beställning från regeringen, eftersom statsministern i sin regeringsförklaring vid riksmötets öppnande talade om "en upprustning av hela rättskedjan". Han sade också att "Det handlar om att stå upp för rättsstatens principer."
JKs uppfattning om bristfälliga polisutredningar och misstänkta som blir ojuste behandlade med felaktiga domar som följd kan inte nog understrykas. I det fallet är styckmordsmålet helt säkert det mest flagranta exemplet i modern svensk rättshistoria, där en tafflig polisutredning i allt väsentligt godtogs av tingsrättens politiskt tillsatta nämndemän i skön förening med en domare som lät sig förledas av en folklig lynchmobb till att skriva in styckningen i domskälen.
Emellertid går det inte att bortse från att Göran Lambertz visar ett stort mått av motsägelse i ord respektive handling. Å ena sidan frågar han sig i sin artikel om det är godtagbart att människor förblir dömda i fall som styckmordet utan förnyad prövning, å andra sidan försvarar han i skadeståndsmålet envist de poliser, åklagare, domare och andra som enligt hans "bedömning gjorde så gott de kunde".
Den motsägelsen gör att man nu på goda grunder kan kräva ett regeringsingripande, där regeringen helt enkelt tar över skadeståndsfrågan i sin helhet. Det skulle förvisso vara en unik åtgärd som så vitt känt aldrig tidigare skett. Men det är likafullt möjligt genom regeringens konstitutionella allmakt. En framkomlig väg i sammanhanget kan vara en särskild kommission som får gå igenom hela fallet och med tydligt uppdrag att föreslå hur hela saken ska kunna föras till en rimlig slutpunkt.
En ytterst betydelsefull orsak till att styckmordsfallet förvandlades till fullfjädrad rättsröta var den fullkomligt hejdlösa häxprocess som drevs i massmedia av en rad enskilda journalister, välkända författare och framstående kulturpersonligheter. Det vore ganska klädsamt om åtminstone några bland dem träder fram och försöker förklara hur det kunde bli så fel. Ingen nämnd och ingen glömd. På så sätt kan Göran Lambertz fråga om hur många oskyldiga som ska tillåtas bli dömda här i landet åtminstone delvis bli besvarad.
14 september 2008
Älgjägaren från Alaska slår ut Jackie Kennedy
Skriver idag på http://www.newsmill.se/:
Med fritidskläder från Patagonia, högklackat i officiella sammanhang från amerikanska Naughty Monky och med glasögon från japanska Kawasaki har guvernören och älgjägaren från Alaska, Sarah Palin, tjusat Amerika på ett sätt som inte skådats sedan Jacqueline Kennedys glansdagar.
Hon har anklagats för att både glasögonen och det uppsatta håret bara var ett enkelt knep för att hon skulle uppfattas som seriös på republikanernas konvent. Men vilka motiven än var har hon på bara några dagar skapat en ny fashion style för amerikanska kvinnor, som nu står i kö hos frisörer för att få en Sarah-look.
För att nu inte tala om perukförsäljare (!) som enligt Daily Telegraph har plockat fram gamla Raquel Welsh-peruker för 115 dollar styck och som enkelt kan fixas till för en Sarah-look. En billigare variant går lös på 45 dollar. Och skomärket Naughty Monky ökade prompt sin försäljning av röda högklackade skor med 50 procent efter konventet, medan klädjätten Patagonia inte vill berätta om någon eventuell försäljningsökning.
Men det är fortfarande en väl förborgad hemlighet vad hon använder för läppstift, även om det på nätet finns drösvis med spekulationer. Allt detta har gjort att amerikanska modeexperter påstår att Palins stil mycket väl kan konkurrera ut Jacqueline Kennedys pillerbox-hattar på 60-talet.
Därmed har Sarah Palin fått något av en ikonstatus redan före presidentvalet och kom för all del ihåg att hon bara är vice på den republikanska sidan. Men sådär kan det vara ibland i Amerika, att utseende och framtoning kan vara viktigare än sakfrågor och substans. Glöm inte Richard Nixons skäggstubb (evening shade) vid presidentvalsdebatten 1960 mot John F Kennedy. Nixon förlorade den gången, så klart.
I valet 1988 förlöjligades demokraternas Michael Dukakis med en bild på honom iförd en fjompig störtkruka och sittande på toppen av en gammal stridsvagn. Fyra år senare sågs bilden av Bill Clinton närmast som en svärmorsdröm.
Bilden av Sarah Palin är nu fastnaglad med nitar, som bara svårligen kan dras bort, sedan spelar det ingen roll att hon hade dimmiga begrepp om vad Bushdoktrinen går ut på i den första tv-intervjun som gjordes av ABC-veteranen Charlie Gibson.
Hon är emot aborter i alla lägen utom när kvinnans liv är i fara, emot stamcellsforskning och emot gayrättigheter emot vapenkontroll som kränker individens rätt; det vill säga att Sarah Palin är emot i viktiga frågor som ett modernt samhälle är för.
Lägg därtill att plötsligt har moderskap och familjevärden blivit högsta prioritet bland politiska frontfigurer. Det är ett tydligt trendbrott mot tidigare amerikansk valhistoria. I förlängningen skulle alltså moderskap kunna bli en möjlig tänkt kvalifikation för att vara landets högsta militära befäl.
Men ovan Naughty Monky-skorna och bakom Kawasaki-bågarna vilar det hos Palin en ytterst djup religiös övertygelse som säkert många sekulariserade svenskar och pastor Janssontyper inom kyrkan skrattar gott åt. Men i Amerika är det blodigt allvar. En pipeline för 30 miljarder dollar genom Alaska kallade Sarah Palin på fullt allvar för ”Guds vilja”. Acceptera det eller ej, men så talar bara en djupt religiös människa.
Hon är fostrad inom Assembly of God, som är en tämligen konservativ evangelisk kyrka. Under hela sin uppväxt var det gudstjänster på söndagar och bibelskola på onsdagar. Tolv år gammal döptes hon i iskalla Little Beaver Lake i Alaska. Uppväxtens kyrka betonar den nära kontakten med Gud, genom den Helige Ande, vilket betyder att den troende har nära nog direktkontakt med Gud. Från tidig ålder fick hon höra att tio Guds bud var Lagen och att Gud påverkar henne direkt. Och det är tydligen så hon har fortsatt i sitt liv.
Men behöver Amerika en vicepresident, ett hjärtslag från Vita huset, som hänvisar till Guds vilja för att försvara eller förklara politiska beslut? Naturligtvis inte. Ändå är det uppenbart att hennes åsikter lockar tiotusentals från den svårdefinierade grupp som av journalister brukar etiketteras som religiös höger och som har sina starkaste fästen i det så kallade bibelbältet bland USAs södra delstater.
Möjligen är det till och med så att plötsligt har väljarna funnit en framkomlig väg som lyckas förena teologi och republikansk ideologi, långt bortom tidigare republikanska presidenters religiösa babbel, inlärda böner och tv-anpassad tro. Och längs den vägen framstår Sarah Palin som både uppriktig och ärlig. Hon är till och med ärlig om sin bristande utrikespolitiska erfarenhet; Bushdoktrinens hotfulla fraser kan vem som helst lära sig på en kvart.
Om vi bortser från Italien, Frankrike och Spanien finns det kanske inget annat land i västvärlden där religiös tro spelar så stor roll för människor som just i Amerika. Och där ligger väl kanske en stor del av svaret på frågan varför guvernör Palin över en natt blivit så omåttligt populär att hon till och med jämförs med Jackie Kennedy. Ingen på politisk toppnivå har tidigare ens spelat i samma division.
Framgångsreceptet heter omåttlig skönhet, parad med uppriktighet och stenhård vilja att vinna. Det är sådant som amerikaner tycker om.
10 september 2008
JK om da Costa-fallet: Lagen bör ändras
I måndags gick professor Anders Agell, som är de båda läkarnas ombud, till hårt angrepp på JK, Göran Lambertz, och hävdade att han brutit mot regeringsformen i fallet da Costa, bl.a. genom att en av hans byråchefer spelat under täcket med chefsdomaren i Attunda tingsrätt där det nu pågår ett skadeståndsmål i fallet. (Upsala Nya Tidning 7 augusti)
Agell skrev om JKs tricksande för att staten ska undgå skadeståndsansvar i fallet och hänvisade till exempel till hur man försökt få honom att frånträda målet. JK har också försökt kräva preskription i målet före 1995, vilket dock avvisats av rätten, med följd att domaren i målet, Nils Hedström, förklarats jävig.
Därefter har chefsdomaren i Attunda tingsrätt, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i Expressen om hans kontakter med JKs byråchef, samt hans diverse uttalanden i fallet.
Idag svarar JK Lambertz på kritiken i UNT, där han bland annat skriver så här:
Anders Agell har all heder av att han driver läkarnas sak och gör det med stort engagemang. Men han kan ibland inte lägga ihop två och två. Han talar till exempel om mitt "tricksande för att staten skall undgå ansvar". Men jag vill att staten ska få ta sitt ansvar om det har begåtts sådana fel som är skadeståndsgrundande. Och jag vill att läkarna ska få upprättelse om de är oskyldiga. Mitt "tricksande" gick ut på att försöka bidra till en rättegång som skulle ge frågorna en ändamålsenlig belysning.
Agell säger också att "Lambertz och Ternert tydligen har spelat under täcket med varandra för att motverka läkarnas möjligheter". Jag bryr mig inte ens om att säga att det är en allvarlig anklagelse, eftersom det bara är dumheter.
Någon kanske undrar hur jag som JK kan ifrågasätta läkarnas skuld samtidigt som jag försvarar staten mot läkarna i domstol. Men jag försvarar de poliser, åklagare, domare och andra som jag bedömer har gjort så gott de har kunnat. Det som må ha varit felaktigt försvarar jag inte. Sådan är JK:s roll ofta, och sådan bör den vara.
En sak är dock enligt min uppfattning bekymmersam. Vi är nog många som inte riktigt vet vad vi ska tro i skuldfrågan. Men det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som i dag är beredd att säga - efter allt som nu har blivit känt - att bevisningen mot läkarna är övertygande.
Och ändå möjliggör inte vårt rättssystem att de får själva skuldfrågan prövad på nytt. Det strider nog mot mångas rättskänsla. Jag tror det visar att lagen bör ändras.
JK hoppar nu två steg framåt när han skriver att lagen bör ändras och det är gott och väl, men hoppar samtidigt över ett första steg. Nämligen att de båda läkarna borde ha rätt till omedelbart skadestånd för 25 års orättfärdigt lidande och för att de fått sina liv förstörda.
Lambertz har tidigare under sommaren svängt sig i stil med att ett omedelbart skadestånd skulle väcka en allmän opinion där emot, vilket pekar i riktning mot att han är rädd för den mediala maffia som under flera decennier så envist hävdat att läkarna är både mördare och likstyckare. Möjligen är han också rädd om sitt eget skinn.
När JK nu skriver att lagen bör ändras har han tyvärr inget inflytande i sammanhanget. Däremot skulle ett resningsförfarande enligt norsk, dansk eller brittisk modell sannolikt ha löst hela fallet för länge sedan. Där hanteras nämligen resningsfrågor vid sidan av det ordinarie domstolssystemet och blir då förhoppningsvis inte infekterat av inflytande från den juridiska nomenklatura, som i vårt land kliar varandras ryggar så framgångsrikt.
Troligen skulle också en författningsdomstol med uppgift att granska lagar och domslut i förhållande till grundlag och europarätt för länge sedan fördömt de många processerna i da Costafallet som rättsvidriga.
Men kravet på en svensk författningsdomstol har avvisats ända sedan 1950-talet då tanken först väcktes av Gustaf Petrén och som ihärdigt drev frågan fram till sin död 1990. Som bestraffning för den kampen blev han sidsteppad av den socialdeokratiska regeringen då en ny JO skulle utses 1972.
Det finns idag egentligen bara en enda väg för att slutgiltigt kunna lägga da Costafallet till handlingarna och det är att staten öppet erkänner begångna fel, samt ger läkarna rimlig ekonomisk kompensation.
Agell skrev om JKs tricksande för att staten ska undgå skadeståndsansvar i fallet och hänvisade till exempel till hur man försökt få honom att frånträda målet. JK har också försökt kräva preskription i målet före 1995, vilket dock avvisats av rätten, med följd att domaren i målet, Nils Hedström, förklarats jävig.
Därefter har chefsdomaren i Attunda tingsrätt, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i Expressen om hans kontakter med JKs byråchef, samt hans diverse uttalanden i fallet.
Idag svarar JK Lambertz på kritiken i UNT, där han bland annat skriver så här:
Anders Agell har all heder av att han driver läkarnas sak och gör det med stort engagemang. Men han kan ibland inte lägga ihop två och två. Han talar till exempel om mitt "tricksande för att staten skall undgå ansvar". Men jag vill att staten ska få ta sitt ansvar om det har begåtts sådana fel som är skadeståndsgrundande. Och jag vill att läkarna ska få upprättelse om de är oskyldiga. Mitt "tricksande" gick ut på att försöka bidra till en rättegång som skulle ge frågorna en ändamålsenlig belysning.
Agell säger också att "Lambertz och Ternert tydligen har spelat under täcket med varandra för att motverka läkarnas möjligheter". Jag bryr mig inte ens om att säga att det är en allvarlig anklagelse, eftersom det bara är dumheter.
Någon kanske undrar hur jag som JK kan ifrågasätta läkarnas skuld samtidigt som jag försvarar staten mot läkarna i domstol. Men jag försvarar de poliser, åklagare, domare och andra som jag bedömer har gjort så gott de har kunnat. Det som må ha varit felaktigt försvarar jag inte. Sådan är JK:s roll ofta, och sådan bör den vara.
En sak är dock enligt min uppfattning bekymmersam. Vi är nog många som inte riktigt vet vad vi ska tro i skuldfrågan. Men det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som i dag är beredd att säga - efter allt som nu har blivit känt - att bevisningen mot läkarna är övertygande.
Och ändå möjliggör inte vårt rättssystem att de får själva skuldfrågan prövad på nytt. Det strider nog mot mångas rättskänsla. Jag tror det visar att lagen bör ändras.
JK hoppar nu två steg framåt när han skriver att lagen bör ändras och det är gott och väl, men hoppar samtidigt över ett första steg. Nämligen att de båda läkarna borde ha rätt till omedelbart skadestånd för 25 års orättfärdigt lidande och för att de fått sina liv förstörda.
Lambertz har tidigare under sommaren svängt sig i stil med att ett omedelbart skadestånd skulle väcka en allmän opinion där emot, vilket pekar i riktning mot att han är rädd för den mediala maffia som under flera decennier så envist hävdat att läkarna är både mördare och likstyckare. Möjligen är han också rädd om sitt eget skinn.
När JK nu skriver att lagen bör ändras har han tyvärr inget inflytande i sammanhanget. Däremot skulle ett resningsförfarande enligt norsk, dansk eller brittisk modell sannolikt ha löst hela fallet för länge sedan. Där hanteras nämligen resningsfrågor vid sidan av det ordinarie domstolssystemet och blir då förhoppningsvis inte infekterat av inflytande från den juridiska nomenklatura, som i vårt land kliar varandras ryggar så framgångsrikt.
Troligen skulle också en författningsdomstol med uppgift att granska lagar och domslut i förhållande till grundlag och europarätt för länge sedan fördömt de många processerna i da Costafallet som rättsvidriga.
Men kravet på en svensk författningsdomstol har avvisats ända sedan 1950-talet då tanken först väcktes av Gustaf Petrén och som ihärdigt drev frågan fram till sin död 1990. Som bestraffning för den kampen blev han sidsteppad av den socialdeokratiska regeringen då en ny JO skulle utses 1972.
Det finns idag egentligen bara en enda väg för att slutgiltigt kunna lägga da Costafallet till handlingarna och det är att staten öppet erkänner begångna fel, samt ger läkarna rimlig ekonomisk kompensation.
08 september 2008
Läkarnas ombud kräver att regeringen ingriper mot JK efter partiskhet och jäv
Pressmeddelande från Anders Agell:
I det så kallade styckmordsfallet, där ett skadeståndsmål just nu pågår i Attunda tingsrätt mellan staten genom justitiekanslern JK och de båda läkarna, som företräds av professor emeritus i civilrätt Anders Agell, kräver nu Agell i ett öppet brev till regeringen att staten ingriper och tar över skadeståndsfrågan från JK.
Kravet bygger på att JK, Göran Lambertz, brutit mot Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, bland annat genom att han försökt förmå Anders Agell att helt frånträda skadeståndsmålet. JK hävdade att om Agell avgick skulle staten avstå från ett omtvistat krav på preskription för staten före 1995. Lambertz har vidare i en e-postkorrespondens med ett tidigare justitieråd, och som fått omfattande spridning, hävdat att Agell är olämplig som ombud för de båda läkarna.
-Vid sidan av de allvarliga brotten mot regeringsformen har JK frikostigt vilselett både massmedia och allmänheten om bevisläget i målet, vilket naturligtvis riskerar att påverka utgången, säger Anders Agell. Enligt vad jag utrett är läkarna utpekade som likstyckare utan tillstymmelse till bevis.
De båda läkarna frikändes 1988 från anklagelsen om mord på Catrine da Costa. Men Stockholms tingsrätt ansåg i domskälen att det var klarlagt att de styckat den döda kroppen. Ett påstått brott som var preskriberat vid tiden för tingsrättens dom. Det fick dock Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer och därefter har rättsrötan fortsatt i skilda instanser under mer än 20 år.
När staten ställdes till ansvar inför Attunda tingsrätt hävdade staten, genom JK, preskription till statens fördel före 1995, vilket skulle ha gjort det omöjligt att i målet ta upp en stor del av de juridiska oförrätter som de båda läkarna utsatts för. Detta skedde samtidigt som läkarna fått sina liv förstörda på grund av ett falskt påstående om likstyckning.
-Det visar på en svindlande brist på etisk balans i JKs inställning. Å ena sidan anser sig JK ha rätt att hävda preskription, men å andra sidan förstördes läkarnas liv på grund av ett påstående om ett preskriberat brott som de inte hade begått, säger Agell.
JKs krav på preskription avvisades dock av rådman Nils Hedström i tingsrätten, med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då hävdade JK att rådmannen varit jävig till läkarnas fördel.
Åtalsanmälan mot chefsdomare
Frågan om jäv mot rådman Hedström handlades av tingsrättens chefsdomare Erik Ternert, tillsammans med två andra domare som Ternert själv tillkallat. Den 8 augusti jävade de tre bort Hedström, bland annat med hänvisning till att han i målet uppträtt som JKs fiende. ”Vederdeloman” var det ålderdomliga uttryck domarpanelen använde.
I en debattartikel i Expressen, av journalisten Anders Carlgren, har det senare framkommit att Ternert redan på ett tidigt stadium ansett att ”målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat”. Han ska också, enligt artikeln, vid en middag tillsammans med en av JKs byråchefer försökt ”förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling”. Sakförhållandet kring middagen har Erik Ternert bekräftat för nätsajten PointLex.se och därefter valt att frånträda målet.
-Tingsrättens chef uttalade helt tydlig partiskhet och spelade under täcket med statens ombud. Han har dessutom helt öppet och lika felaktigt hävdat att jag har kallat vittnen som inte har med saken att göra, säger Anders Agell som kommer att åtalsanmäla chefsdomare Ternert till chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord.
Enligt professor Agell är ett regeringsingripande i fallet och en åtalsanmälan mot Erik Ternert nödvändiga åtgärder för att de båda läkarna till slut ska få full upprättelse och skälig ekonomisk kompensation för flera decenniers rättsröta och lidande.
-Styckmordsfallet är ett av de mest brutala justitiemorden i svensk rättshistoria och som har fått pågå ända sedan den taffliga förundersökningen inleddes 1984, då Catrine da Costas döda kropp hittades. Därefter har det fortgått i ett dussin instanser, utan att läkarnas rättssäkerhet har beaktats, säger Anders Agell.
I det så kallade styckmordsfallet, där ett skadeståndsmål just nu pågår i Attunda tingsrätt mellan staten genom justitiekanslern JK och de båda läkarna, som företräds av professor emeritus i civilrätt Anders Agell, kräver nu Agell i ett öppet brev till regeringen att staten ingriper och tar över skadeståndsfrågan från JK.
Kravet bygger på att JK, Göran Lambertz, brutit mot Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, bland annat genom att han försökt förmå Anders Agell att helt frånträda skadeståndsmålet. JK hävdade att om Agell avgick skulle staten avstå från ett omtvistat krav på preskription för staten före 1995. Lambertz har vidare i en e-postkorrespondens med ett tidigare justitieråd, och som fått omfattande spridning, hävdat att Agell är olämplig som ombud för de båda läkarna.
-Vid sidan av de allvarliga brotten mot regeringsformen har JK frikostigt vilselett både massmedia och allmänheten om bevisläget i målet, vilket naturligtvis riskerar att påverka utgången, säger Anders Agell. Enligt vad jag utrett är läkarna utpekade som likstyckare utan tillstymmelse till bevis.
De båda läkarna frikändes 1988 från anklagelsen om mord på Catrine da Costa. Men Stockholms tingsrätt ansåg i domskälen att det var klarlagt att de styckat den döda kroppen. Ett påstått brott som var preskriberat vid tiden för tingsrättens dom. Det fick dock Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer och därefter har rättsrötan fortsatt i skilda instanser under mer än 20 år.
När staten ställdes till ansvar inför Attunda tingsrätt hävdade staten, genom JK, preskription till statens fördel före 1995, vilket skulle ha gjort det omöjligt att i målet ta upp en stor del av de juridiska oförrätter som de båda läkarna utsatts för. Detta skedde samtidigt som läkarna fått sina liv förstörda på grund av ett falskt påstående om likstyckning.
-Det visar på en svindlande brist på etisk balans i JKs inställning. Å ena sidan anser sig JK ha rätt att hävda preskription, men å andra sidan förstördes läkarnas liv på grund av ett påstående om ett preskriberat brott som de inte hade begått, säger Agell.
JKs krav på preskription avvisades dock av rådman Nils Hedström i tingsrätten, med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då hävdade JK att rådmannen varit jävig till läkarnas fördel.
Åtalsanmälan mot chefsdomare
Frågan om jäv mot rådman Hedström handlades av tingsrättens chefsdomare Erik Ternert, tillsammans med två andra domare som Ternert själv tillkallat. Den 8 augusti jävade de tre bort Hedström, bland annat med hänvisning till att han i målet uppträtt som JKs fiende. ”Vederdeloman” var det ålderdomliga uttryck domarpanelen använde.
I en debattartikel i Expressen, av journalisten Anders Carlgren, har det senare framkommit att Ternert redan på ett tidigt stadium ansett att ”målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat”. Han ska också, enligt artikeln, vid en middag tillsammans med en av JKs byråchefer försökt ”förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling”. Sakförhållandet kring middagen har Erik Ternert bekräftat för nätsajten PointLex.se och därefter valt att frånträda målet.
-Tingsrättens chef uttalade helt tydlig partiskhet och spelade under täcket med statens ombud. Han har dessutom helt öppet och lika felaktigt hävdat att jag har kallat vittnen som inte har med saken att göra, säger Anders Agell som kommer att åtalsanmäla chefsdomare Ternert till chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord.
Enligt professor Agell är ett regeringsingripande i fallet och en åtalsanmälan mot Erik Ternert nödvändiga åtgärder för att de båda läkarna till slut ska få full upprättelse och skälig ekonomisk kompensation för flera decenniers rättsröta och lidande.
-Styckmordsfallet är ett av de mest brutala justitiemorden i svensk rättshistoria och som har fått pågå ända sedan den taffliga förundersökningen inleddes 1984, då Catrine da Costas döda kropp hittades. Därefter har det fortgått i ett dussin instanser, utan att läkarnas rättssäkerhet har beaktats, säger Anders Agell.
07 september 2008
Monica Dahlström-Lannes går igen
I den pågående rättegången mot operasångaren Tito Beltran i Göta hovrätt figurerar expolisen Monica Dahlström-Lannes som vittne. Men hon är inte bara vittne, det var nämligen hon som polisanmälde Beltran efter att hon, som hon påstår, av en slump stött på barnflickans arbetsgivare, skådespelaren Maria Lundqvist.
Nu är det inte så slumpartat som det ser ut på pappret, eftersom hon har varit vice ordförande i Ecpat, organisationen som arbetar mot barnsexhandel och liknande. Likaså bedrev hon privatspaning i målet och kontaktade presumtiva vittnen. Vid ett tillfälle ringde hon upp Robert Wells och påstod sig vara åklagare. Det finns mycket annat att tillföra fallet Dahlström-Lannes, men låt oss för ögonblicket stanna upp vid Ecpat, där för närvarande Thomas Bodström är ordförande.
Nu slumpar det sig så fantastiskt att Bodström samtidigt i sin egenskap av advokat är målsägarbiträde åt barnflickan i Beltran-målet. Och som sådan ska han naturligtvis så småningom förhöra sin Ecpat-kompis, privatspanaren Dahlström-Lannes, som i sin tur stökat runt bland vittnena i rättegången så till den milda grad att det retat gallfeber på försvaret.
Rent allmänt förvånar det att ordföranden i riksdagens justitieutskott, samtidigt kan vara ordförande i en intresseorganisation, som i så hög grad arbetar med juridiska spörsmål. Det luktar intressekonflikt lång väg.
Expolisen Dahlström-Lannes har en annan Ecpat-kompis, som heter Christian Diesen och som är professor i processrätt i Stockholm. Han är vice ordförande i Ecpat och samtidigt en närmast ökänd gammal Kinakommunist inom SKP. Därtill har han vid otaliga tillfällen anlitats av Ekot som så kallad expertkommentator i samband med uppmärksammade rättsfall.
För den som vill gå bakåt i tiden finns det en annan intressant koppling mellan expolisen och professorn. För snart tio år sedan när debatten pågick som värst kring Per Lindebergs bok "Döden är en man", var det just Diesen som fick kommentera boken i både Ekot och Aktuellt. Han hade tidigare uttalat sig om fallet flera gånger och i tidningen Proletären skrev han:
"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land."
Därtill hör beträffande Diesen att när den ene läkarens exhustru började läsa juridik var det just för professor Diesen. Det var den exhustru som tidigare polisanmält sin man för inblandning i det påstådda mordet.
Expolisen Dahlström-Lannes finns också med i styckmordsutredningen. Vid ett tillfälle hösten 1987 kontaktade hon, märkligt nog, Stockholmspolisens våldsrotel för att berätta att hon hört en sjukvårdsanställd påstå att den ene läkarens fru skulle ha tatueringar över hela kroppen, framför allt på skinkrona.
Vad nu detta skulle ha med saken att göra framgick aldrig, men när det begav sig kunde i stort sett vem som helst framträda för att påstå vad som helst om de båda läkarna och dessutom begära att bli trodda. Som just Ecpat-mannen Diesens häcklande av advokat Bengt H Nilsson eller privatspanare Dahlström-Lannes rapporter till polisen. De båda ingick dessutom i det nätverk som gjorde allt för att försöka få de båda läkarna fällda.
Så betedde de sig och uttryckte sig då, för 20 år sedan, för att underblåsa en hämndlysten lynchmobb. Idag är den ena av de båda vittne i en ytterst tvivelaktig rättegång mot Tito Beltran, medan den andre är upphöjd professor i juridik som tar sig rätten att döma utan bevis.
Nu är det inte så slumpartat som det ser ut på pappret, eftersom hon har varit vice ordförande i Ecpat, organisationen som arbetar mot barnsexhandel och liknande. Likaså bedrev hon privatspaning i målet och kontaktade presumtiva vittnen. Vid ett tillfälle ringde hon upp Robert Wells och påstod sig vara åklagare. Det finns mycket annat att tillföra fallet Dahlström-Lannes, men låt oss för ögonblicket stanna upp vid Ecpat, där för närvarande Thomas Bodström är ordförande.
Nu slumpar det sig så fantastiskt att Bodström samtidigt i sin egenskap av advokat är målsägarbiträde åt barnflickan i Beltran-målet. Och som sådan ska han naturligtvis så småningom förhöra sin Ecpat-kompis, privatspanaren Dahlström-Lannes, som i sin tur stökat runt bland vittnena i rättegången så till den milda grad att det retat gallfeber på försvaret.
Rent allmänt förvånar det att ordföranden i riksdagens justitieutskott, samtidigt kan vara ordförande i en intresseorganisation, som i så hög grad arbetar med juridiska spörsmål. Det luktar intressekonflikt lång väg.
Expolisen Dahlström-Lannes har en annan Ecpat-kompis, som heter Christian Diesen och som är professor i processrätt i Stockholm. Han är vice ordförande i Ecpat och samtidigt en närmast ökänd gammal Kinakommunist inom SKP. Därtill har han vid otaliga tillfällen anlitats av Ekot som så kallad expertkommentator i samband med uppmärksammade rättsfall.
För den som vill gå bakåt i tiden finns det en annan intressant koppling mellan expolisen och professorn. För snart tio år sedan när debatten pågick som värst kring Per Lindebergs bok "Döden är en man", var det just Diesen som fick kommentera boken i både Ekot och Aktuellt. Han hade tidigare uttalat sig om fallet flera gånger och i tidningen Proletären skrev han:
"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land."
Därtill hör beträffande Diesen att när den ene läkarens exhustru började läsa juridik var det just för professor Diesen. Det var den exhustru som tidigare polisanmält sin man för inblandning i det påstådda mordet.
Expolisen Dahlström-Lannes finns också med i styckmordsutredningen. Vid ett tillfälle hösten 1987 kontaktade hon, märkligt nog, Stockholmspolisens våldsrotel för att berätta att hon hört en sjukvårdsanställd påstå att den ene läkarens fru skulle ha tatueringar över hela kroppen, framför allt på skinkrona.
Vad nu detta skulle ha med saken att göra framgick aldrig, men när det begav sig kunde i stort sett vem som helst framträda för att påstå vad som helst om de båda läkarna och dessutom begära att bli trodda. Som just Ecpat-mannen Diesens häcklande av advokat Bengt H Nilsson eller privatspanare Dahlström-Lannes rapporter till polisen. De båda ingick dessutom i det nätverk som gjorde allt för att försöka få de båda läkarna fällda.
Så betedde de sig och uttryckte sig då, för 20 år sedan, för att underblåsa en hämndlysten lynchmobb. Idag är den ena av de båda vittne i en ytterst tvivelaktig rättegång mot Tito Beltran, medan den andre är upphöjd professor i juridik som tar sig rätten att döma utan bevis.
05 september 2008
Anders Agell åtalsanmäler chefsdomare
I en intervju för nätsajten PointLex.se säger nu de båda läkarnas ombud, Anders Agell att han kommer att anmäla chefsdomaren, Erik Ternert, vid Attunda tingsrätt till chefs-JO, Mats Melin. Här är hela artikeln:
De så kallade styckmordsläkarnas ombud Anders Agell är upprörd efter domaren Erik Ternerts medgivande att han diskuterat skadeståndsmålet med en byråchef på JK.
- Jag tänker åtalsanmäla honom till chefs-JO och anmäla besvär över domvilla, säger Anders Agell.
Om JK riskerade att ha tappat förtroendet för rådmannen Nils Hedström efter mellandomen med ogillande av JK:s preskriptionsinvändning är Anders Agell närmast ursinnig på chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert. Nu behöver inte Agell tampas med Ternert eftersom denne i går meddelade här i PointLex att han lämnar styckmordsmålet. Anledningen är att han diskuterat målet med en av JK:s byråchefer under handläggningens gång.
- Ternert måste åtalas och avsättas. Jag kommer att åtalsanmäla honom och så får chefs-JO gå in och förhöra personalen på Attunda tingsrätt. Ternert har internt sagt förfärliga saker om hur han ska stoppa läkarna, uppger Anders Agell.
Chikanerad
Anders Agell är också mån om att Nils Hedströms anseende som domare återupprättas.
- Han är chikanerad på ett helt felaktigt sätt.
Anders Agell anser att Hedströms mellandom är en skickligt skriven dom och menar att den inte innebär ett avsteg från gängse praxis trots att Hedström själv skriver det.
- Nej, det finns ingen praxis i den här preskriptionsfrågan, menar Agell.
För Agell är statens påstådda handlingar en obruten kedja under decennier. Det finns helt enkelt ingen tioårsperiod utan statliga fel mot läkarna. När det gäller Europarätten som grund för att tillerkänna staten processuella rättigheter mot enskilda dundrar Agell:
- Det är en befängd idé att staten skulle kunna bli särbehandlad.
Anders Agell hakar också upp sig på uppgiften från Ternert att "låda efter låda" medhandlingar lämnades in av Agell.
- Jag lämnade in en 120 sidor lång stämningsansökan plus tre pärmar med underlag såsom protokoll och dylikt.
Agell framhåller tre saker som han nu vill prioritera; åtalsanmälan mot Ternert, en inbjudan till regeringens tjänstemän till Uppsala där han den 15 september ska hålla seminarium om läkarnas rätt till skadestånd och slutligen besvär över domvilla beträffande Ternerts jävsbeslut.
Mikael Kindbom
De så kallade styckmordsläkarnas ombud Anders Agell är upprörd efter domaren Erik Ternerts medgivande att han diskuterat skadeståndsmålet med en byråchef på JK.
- Jag tänker åtalsanmäla honom till chefs-JO och anmäla besvär över domvilla, säger Anders Agell.
Om JK riskerade att ha tappat förtroendet för rådmannen Nils Hedström efter mellandomen med ogillande av JK:s preskriptionsinvändning är Anders Agell närmast ursinnig på chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert. Nu behöver inte Agell tampas med Ternert eftersom denne i går meddelade här i PointLex att han lämnar styckmordsmålet. Anledningen är att han diskuterat målet med en av JK:s byråchefer under handläggningens gång.
- Ternert måste åtalas och avsättas. Jag kommer att åtalsanmäla honom och så får chefs-JO gå in och förhöra personalen på Attunda tingsrätt. Ternert har internt sagt förfärliga saker om hur han ska stoppa läkarna, uppger Anders Agell.
Chikanerad
Anders Agell är också mån om att Nils Hedströms anseende som domare återupprättas.
- Han är chikanerad på ett helt felaktigt sätt.
Anders Agell anser att Hedströms mellandom är en skickligt skriven dom och menar att den inte innebär ett avsteg från gängse praxis trots att Hedström själv skriver det.
- Nej, det finns ingen praxis i den här preskriptionsfrågan, menar Agell.
För Agell är statens påstådda handlingar en obruten kedja under decennier. Det finns helt enkelt ingen tioårsperiod utan statliga fel mot läkarna. När det gäller Europarätten som grund för att tillerkänna staten processuella rättigheter mot enskilda dundrar Agell:
- Det är en befängd idé att staten skulle kunna bli särbehandlad.
Anders Agell hakar också upp sig på uppgiften från Ternert att "låda efter låda" medhandlingar lämnades in av Agell.
- Jag lämnade in en 120 sidor lång stämningsansökan plus tre pärmar med underlag såsom protokoll och dylikt.
Agell framhåller tre saker som han nu vill prioritera; åtalsanmälan mot Ternert, en inbjudan till regeringens tjänstemän till Uppsala där han den 15 september ska hålla seminarium om läkarnas rätt till skadestånd och slutligen besvär över domvilla beträffande Ternerts jävsbeslut.
Mikael Kindbom
03 september 2008
Chefsdomaren Erik Ternert hoppar av styckmordsmålet efter jäv
Den juridiska nätsajten PointLex bekräftar idag uppgifterna i min tidigare artikel i Expressen om chefsdomaren Erik Ternert, som nu väljer att lämna målet. Här är Pointlex hela artikel. Mina artiklar finns tidigare i bloggen:
Först avsatte han sin domare på grund av jäv i styckmordsmålet. Nu avgår chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert som ordförande i styckmordsmålet av samma skäl.
Orsak: Uppgifterna om att han under en middag förra året diskuterat målet med en byråchef hos Justitiekanslern.
- Det finns ett uns av sanning att jag diskuterat preskriptionsinvändningen med en byråchef under en middag, säger Erik Ternert till PointLex.
Uppgifterna om middagen dök upp i en debattartikel i Expressen av bloggaren och journalisten Anders Carlgren. Men den fick ingen större spridning. Huvudpersonen själv Erik Ternert har hittills inte kommenterat historien i media. Men nu bekräftar han storyn för PointLex.
Det verkar därmed gå troll i styckmordsmålet. För en månad sedan beslutade Erik Ternert att hans kollega Nils Hedström på grund av jäv skulle kopplas bort från det jättelika skadeståndsmålet som läkarna bedriver mot staten. Nils Hedström ogillade överraskande i april i år statens preskriptionsinvändning. Trots att det gått 17 år sedan läkarna förlorade sina legitimationer och därmed fick ge upp sina karriärer efter en dom i kammarrätten var det inte för sent att driva en skadeståndstalan. Tingsrätten ansåg att det skulle strida mot bland annat proportionalitetsprincipen att vägra läkarna en rättegång.
Avsteg från praxis
Den här mellandomen som var ett avsteg från gängse praxis var knappast något som Erik Ternert hade räknat med.
- Min uppfattning var, när låda efter låda damp ner här och målet kom in, att det här målet var avslutat och preskriberat. Erik Ternert vill inte kvälja den dom Nils Hedström kom att meddela. Men han är kritisk till Nils Hedströms beslut att domen inte fick överklagas.
- När det gäller 20-25 år gamla saker och det är en preskriptionsinvändning och mellandomen bryter ny mark är min bestämda uppfattning att domen borde ha prövats i hovrätten. Det står jag för.
I Anders Carlgrens artikel påstås att Ternert internt för kollegerna på tingsrätten berättat att han under en middag förra året ska ha "talat med en av JK:s byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan". Enligt uppgifter till PointLex ska JK till och med ha uppmanats att ställa till med liv för att slippa en huvudförhandling.
Elakt formulerad
- Carlgrens beskrivning är elakt formulerad. Men det är riktigt att jag träffat en byråchef hos JK. Det är alltså inte hugget ur luften. Men vad vi diskuterade under middagen var JK:s uttalande om att han skulle avstå preskriptionsinvändning om Anders Agell avgick som ombud för läkarna.
Erik Ternert dementerar uppgifter som cirkulerar att det var byråchefen och handläggaren av styckmordsmålet Håkan Rustand han åt middag med. Det aktuella middagssällskapet, en av de övriga tre byråcheferna, är inte inblandad i målet.
Men även om inte middagen i sig utgör jäv i Ternerts ögon har han på grund av uppgifterna om densamma nu beslutat sig för att hoppa av målet som var planerat till nu i september.
- Meningen var att jag skulle sitta på huvudförhandlingen och vara med på en del preliminärföredragningar men jag hoppar av målet på grund av skriverierna som i och för sig inte gör mig formellt jävig.
- Det har fallit en skugga på mig på grund av det och eftersom jag inte kan säga att uppgifterna är lögnaktiga avstår jag från målet.
Var det inte olämpligt att tala med ena parten - staten - om målet?
- När det kommer in en sådan här uppmärksammad historia som alla i hela Sverige känner till är det ganska naturligt att man i ett juristgäng diskuterar det.
Redan på grund av att Nils Hedström inte längre har hand om målet utan ersätts av Anders Erlman måste den sistnämnde läsa in det gigantiska materialet. Därför skjuts målet upp till andra sidan årsskiftet.
Gäller enskilda
Själva jävsbeslutet ifrågasätts av flera jurister med inriktning på Europarätt. Erik Ternert och hans kolleger byggde sitt beslut på den konventionsrättsliga grunden att "justice must not only be done, it must also be seen to be done". Hur domskälen formuleras har alltså betydelse i bedömningen av en om domare varit opartisk. I detta fall ansågs Nils Hedström ha formulerat sig för partiskt. Men Europakonventionen anses ju allmänt omfatta enskilda i förhållande till staten och inte tvärtom. Inte ens kommuner har rätt att föra talan i Europadomstolen. Ett exempel är Danderyds kommun som stämde staten på grund av den så kallade Robin Hoodskatten (beslut den 7 juni 2001 i mål nr. 52559/99). Enligt artikel 34 gäller ”konventionen enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda personer".
- Stater ska skydda mänskliga rättigheter, inte kräva mänskliga rättigheter, säger advokaten och Europarättaren Jan Södergren. Det är ju märkligt att domstolar är så obenägna att tillerkänna enskilda rättigheter på grund av artikel 6 om rätten till rättvis rättegång men att man i ett sådant här fall ger en stat en sådan rätt.
Oklart
Hans Danelius, expert på Europarätt och före detta justitieråd, kan inte med säkerhet uttala sig om huruvida stater kan åberopa sig på Europakonventionen. Docenten i processrätt Robert Nordh är däremot klar över att konventionsrätten kan läggas till grund för bedömningen i processrättsliga frågor tillsammans med rättegångsbalken oavsett om det är till förmån för en stat eller en enskild.
Erik Ternert är dock övertygad om att stater kan åberopa Europarätten i processrättsligt hänseende.
- Den gäller i alla rättegångar. Om det är stat eller inte spelar ingen roll.
Nils Hedström skrev ett yttrande till sitt försvar innan jävsfrågan avgjordes. Detta yttrande medverkade, menade chefen Ternert, till att göra Hedström i det närmaste till motpart till staten. I yttrandet skriver Hedström bland annat: "Hur felaktigt man än finner mellandomens resonemang i detta spörsmål föranleder domens ställningstagande i denna del inte någon befogad farhåga för att jag i något annat avseende och på annan grund skulle särbehandla och förfördela staten såsom part i processen. Fog föreligger helt enkelt inte för förmodandet att staten i den vidare processen inte till fullo kommer att tillerkännas sina legitima processuella rättigheter såsom svarande i ett dispositivt tvistemål".
Hans yttrande som skrevs spontant utan begäran från de som skulle fatta jävsbeslutet lades in i akten men klingade ohört. En domare i Sverige kan i princip inte avsättas. På sätt och vis har det skett här. Jävsbeslutet är unikt. I beslutet hänvisas det till två rättsfall om jäv men inget av dem rör själva skrivningarna i respektive dom. Styckmordsmålet hade blivit det största i Nils Hedströms yrkeskarriär. Han närmar sig 65 och återvänder nu till de de mer vardagsnära sysslorna. Men sista kapitlet är långt ifrån skrivet i detta infekterade mål.
Mikael Kindbom
Först avsatte han sin domare på grund av jäv i styckmordsmålet. Nu avgår chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert som ordförande i styckmordsmålet av samma skäl.
Orsak: Uppgifterna om att han under en middag förra året diskuterat målet med en byråchef hos Justitiekanslern.
- Det finns ett uns av sanning att jag diskuterat preskriptionsinvändningen med en byråchef under en middag, säger Erik Ternert till PointLex.
Uppgifterna om middagen dök upp i en debattartikel i Expressen av bloggaren och journalisten Anders Carlgren. Men den fick ingen större spridning. Huvudpersonen själv Erik Ternert har hittills inte kommenterat historien i media. Men nu bekräftar han storyn för PointLex.
Det verkar därmed gå troll i styckmordsmålet. För en månad sedan beslutade Erik Ternert att hans kollega Nils Hedström på grund av jäv skulle kopplas bort från det jättelika skadeståndsmålet som läkarna bedriver mot staten. Nils Hedström ogillade överraskande i april i år statens preskriptionsinvändning. Trots att det gått 17 år sedan läkarna förlorade sina legitimationer och därmed fick ge upp sina karriärer efter en dom i kammarrätten var det inte för sent att driva en skadeståndstalan. Tingsrätten ansåg att det skulle strida mot bland annat proportionalitetsprincipen att vägra läkarna en rättegång.
Avsteg från praxis
Den här mellandomen som var ett avsteg från gängse praxis var knappast något som Erik Ternert hade räknat med.
- Min uppfattning var, när låda efter låda damp ner här och målet kom in, att det här målet var avslutat och preskriberat. Erik Ternert vill inte kvälja den dom Nils Hedström kom att meddela. Men han är kritisk till Nils Hedströms beslut att domen inte fick överklagas.
- När det gäller 20-25 år gamla saker och det är en preskriptionsinvändning och mellandomen bryter ny mark är min bestämda uppfattning att domen borde ha prövats i hovrätten. Det står jag för.
I Anders Carlgrens artikel påstås att Ternert internt för kollegerna på tingsrätten berättat att han under en middag förra året ska ha "talat med en av JK:s byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan". Enligt uppgifter till PointLex ska JK till och med ha uppmanats att ställa till med liv för att slippa en huvudförhandling.
Elakt formulerad
- Carlgrens beskrivning är elakt formulerad. Men det är riktigt att jag träffat en byråchef hos JK. Det är alltså inte hugget ur luften. Men vad vi diskuterade under middagen var JK:s uttalande om att han skulle avstå preskriptionsinvändning om Anders Agell avgick som ombud för läkarna.
Erik Ternert dementerar uppgifter som cirkulerar att det var byråchefen och handläggaren av styckmordsmålet Håkan Rustand han åt middag med. Det aktuella middagssällskapet, en av de övriga tre byråcheferna, är inte inblandad i målet.
Men även om inte middagen i sig utgör jäv i Ternerts ögon har han på grund av uppgifterna om densamma nu beslutat sig för att hoppa av målet som var planerat till nu i september.
- Meningen var att jag skulle sitta på huvudförhandlingen och vara med på en del preliminärföredragningar men jag hoppar av målet på grund av skriverierna som i och för sig inte gör mig formellt jävig.
- Det har fallit en skugga på mig på grund av det och eftersom jag inte kan säga att uppgifterna är lögnaktiga avstår jag från målet.
Var det inte olämpligt att tala med ena parten - staten - om målet?
- När det kommer in en sådan här uppmärksammad historia som alla i hela Sverige känner till är det ganska naturligt att man i ett juristgäng diskuterar det.
Redan på grund av att Nils Hedström inte längre har hand om målet utan ersätts av Anders Erlman måste den sistnämnde läsa in det gigantiska materialet. Därför skjuts målet upp till andra sidan årsskiftet.
Gäller enskilda
Själva jävsbeslutet ifrågasätts av flera jurister med inriktning på Europarätt. Erik Ternert och hans kolleger byggde sitt beslut på den konventionsrättsliga grunden att "justice must not only be done, it must also be seen to be done". Hur domskälen formuleras har alltså betydelse i bedömningen av en om domare varit opartisk. I detta fall ansågs Nils Hedström ha formulerat sig för partiskt. Men Europakonventionen anses ju allmänt omfatta enskilda i förhållande till staten och inte tvärtom. Inte ens kommuner har rätt att föra talan i Europadomstolen. Ett exempel är Danderyds kommun som stämde staten på grund av den så kallade Robin Hoodskatten (beslut den 7 juni 2001 i mål nr. 52559/99). Enligt artikel 34 gäller ”konventionen enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda personer".
- Stater ska skydda mänskliga rättigheter, inte kräva mänskliga rättigheter, säger advokaten och Europarättaren Jan Södergren. Det är ju märkligt att domstolar är så obenägna att tillerkänna enskilda rättigheter på grund av artikel 6 om rätten till rättvis rättegång men att man i ett sådant här fall ger en stat en sådan rätt.
Oklart
Hans Danelius, expert på Europarätt och före detta justitieråd, kan inte med säkerhet uttala sig om huruvida stater kan åberopa sig på Europakonventionen. Docenten i processrätt Robert Nordh är däremot klar över att konventionsrätten kan läggas till grund för bedömningen i processrättsliga frågor tillsammans med rättegångsbalken oavsett om det är till förmån för en stat eller en enskild.
Erik Ternert är dock övertygad om att stater kan åberopa Europarätten i processrättsligt hänseende.
- Den gäller i alla rättegångar. Om det är stat eller inte spelar ingen roll.
Nils Hedström skrev ett yttrande till sitt försvar innan jävsfrågan avgjordes. Detta yttrande medverkade, menade chefen Ternert, till att göra Hedström i det närmaste till motpart till staten. I yttrandet skriver Hedström bland annat: "Hur felaktigt man än finner mellandomens resonemang i detta spörsmål föranleder domens ställningstagande i denna del inte någon befogad farhåga för att jag i något annat avseende och på annan grund skulle särbehandla och förfördela staten såsom part i processen. Fog föreligger helt enkelt inte för förmodandet att staten i den vidare processen inte till fullo kommer att tillerkännas sina legitima processuella rättigheter såsom svarande i ett dispositivt tvistemål".
Hans yttrande som skrevs spontant utan begäran från de som skulle fatta jävsbeslutet lades in i akten men klingade ohört. En domare i Sverige kan i princip inte avsättas. På sätt och vis har det skett här. Jävsbeslutet är unikt. I beslutet hänvisas det till två rättsfall om jäv men inget av dem rör själva skrivningarna i respektive dom. Styckmordsmålet hade blivit det största i Nils Hedströms yrkeskarriär. Han närmar sig 65 och återvänder nu till de de mer vardagsnära sysslorna. Men sista kapitlet är långt ifrån skrivet i detta infekterade mål.
Mikael Kindbom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
