Den siste i sitt slag

Skriver i senaste numret av AXESS MAGASIN:

Kolumnisternas kolumnist, William Safire, är död. Under 32 år skrev han två gånger i veckan sin, så ofta politiskt giftiga, kolumn i New York Times.

Det blev över 3 000 på tidningens op-ed sida. Han var älskad av det konservativa Amerika och lika illa sedd av det liberala etablissemanget. Men alla läste honom, därför att ingen kunde vara utan William Safire.

Han har kallats för en färggrann eld på ett grått museum och som sådan skrev han en gång att Hillary Clinton var ”född lögnare”. Då lovade självaste presidenten Clinton att leverera en fet smäll på Safires näsa. Men själv njöt han bara av uppmärksamheten.

Som husgud för USAs libertarianer definierade han begreppet helt kort som individuell frihet parad med minimal regering. Han kritiserade landets Patriot Act, stödde Irakkriget och avslöjade åtskilligt kring FNs miljardsvindel med matprogrammet till Irak. Safire vittnade också inför senaten till förmån för att domstolar inte ska kunna tvinga journalister att avslöja källor eller annan information.

1960 arbetade han i Richard Nixons misslyckade valkampanj mot John F Kennedy, men återkom 1968 som Nixons talskrivare och skrev flammande tal som retade gallfeber på den växande antikrigs-opinionen. När Nixon till slut fick gå 1974, hade Safire redan gått till New York Times och hans kollegor på tidningen tyckte då att det var som att släppa lös en hök bland duvor.

Men han skaffade sig snart en respekterad ställning som analytisk och självständig kritiker. Och ingen ledande figur på Capitol Hill undgick att nagelfaras ända ned till byxfållens politiska ludd.

I januari 2005 skrev han sin sista kolumn i tidningen. Den hade den ironiska rubriken ”Never Retire”, där kallade han sig för högerns smädande skandalskrivare. Men ända fram till sin död fortsatte han med sin hyllade språkkrönika i tidningens söndagsmagasin.

När William Safire är borta finns det ingen annan av hans klass kvar i Amerika. Ingen med en så språklig elegans. Ingen med sådan intellektuell höjd på politisk elakhet och ingen med en så omfattande läsekrets. I vår tid är det måhända en anakronism.

Men här hemma finns det en och annan kolumnist som noga borde läsa Safire för att lära sig något om den yrkesrollens hantverk.

Fotnot: Detta är en rewritad version av en lite längre artikel om Safire som finns här: