Porträtt av en dekorerad krigshjälte

Senator John Sidney McCain III är en tvättäkta krigshjälte och krigarson i tredje generationen. Hans farfar var under andra världskriget en medaljbehängd amiral på ett hangarfartyg och pappan var under samma krig känd för att vara en ytterst våghalsig ubåtskapten. Under Vietnamkriget blev också pappan amiral och chef över de amerikanska flottstyrkorna i Stilla havet, samtidigt som unge John just hade tagit värvning och utbildat sig till marinpilot.

1967 var John McCain stationerad ombord på USS Forrestal i Stilla havet och i juli undkom han mycket knappt vid en start från fartyget då en missil av misstag avfyrades mot hans bombplans ena vinge. 134 människor omkom, hundratals skadades och 20 plan förstördes.

I oktober samma år flög han sin 23e bombraid över Nordvietnam, men sköts ned av en nordvietnamesisk luftvärnsprojektil. McCain sköt ut sig, men bröt båda armarna och båda benen. Trots det hängde nordvietnameserna upp honom i armarna, krossade ena axeln med en gevärskolv och stack en bajonett i magen.

Fången stoppades in i det ökända fånglägret ”Hanoi Hilton”, där han fick utstå upprepad tortyr, men en dag upptäckte nordvietnameserna vilken prominent fånge de hade torterat. Nordvietnam erbjöd då McCain att bli hemskickad, vilket naturligtvis var en propagandaploj, men han vägrade helt sonika och krävde istället att de amerikaner som varit POWs under längre tid än han själv, skulle skickas hem före honom.

På så sätt blev han kvar som krigsfånge i Hanoi under fem och ett halvt år och släpptes först 1973 efter att Parisavtalet undertecknats mellan Henry Kissinger och Le Duc Tou. McCain är dekorerad med Silver Star, Bronze Star, Legion of Merit, Purple Heart och Distinguished Flying Cross.

Än idag lider John McCain av sina tortyrskador, på så sätt att hans rörlighet är begränsad. Han har till exempel svårt att lyfta armarna över axlarna och behöver ibland hjälp med att få på sig kläderna. Och självklart är just detta en fjäder i hatten när han kräver att Guantánamo-lägret ska stängas och att skendränkning av fångar är tortyr. Samtidigt är han ytterst hökaktig i fråga om Irak och motsätter sig en tidtabell för ett tillbakadragande av amerikanska trupper. Han har till och med sagt att ”vi ska stanna i hundra år om det så krävs”.

Hemkommen från Vietnam blev han flottans kontaktofficer med kongressen, vilket var en utmärkt plattform för att själv kandidera först till representanthuset 1981, och 1986 till senaten och där har han suttit sedan dess.

Som senator har han ofta gått sin egen väg och till exempel tillsammans med demokrater arbetat för att det lite luriga, och en gång ganska korrupta, regelverket för kampanjbidrag ska reformeras. Av högern blev han hatad, och skälld för att vara förrädare, för att ganska nyligen och tillsammans med demokraten Ted Kennedy ha försökt få igenom en amnestilag för illegala invandrare.

Han är naturligtvis en varm försvarsvän och som sådan tillhör de allt färre som begriper sig på betydelsen av den transatlantiska länken mellan USA och Europa. Den länk som en gång räddade Europa undan fullständig katastrof.

Vidare är han en enveten skattesänkare och motståndare till ”big government”, men röstade ändå emot president Bush senaste förslag om skattesänkningar, med motiveringen att det inte var ekonomiskt försvarbart.
För åtta år sedan ställde han upp i primärvalen mot George Bush och förlorade, inte minst därför att han kallade den inflytelserika kristna högern för ”ombud för intoleransen”. Sedan dess har de inte bara hatat honom, utan också motarbetat honom på alla tänkbara sätt.

Men när högerkandidaten och mormonen Mitt Romney häromdagen tvingades bort och senare gav sitt stöd till McCain visar det sig att hans popularitet bara ökar bland republikanerna. Idag krävs det bara 23 procent av de återstående delegaterna för att hans nominering ska vara säkrad. Och kanske tycker därmed reaktionära radiopratare som Rush Limbaugh att det inte längre är lika enkelt att fortsätta hata honom i etern.

John McCain är inte bara en rejält dekorerad krigshjälte, han är en riktig ”come back kid”. Efter olyckan på USS Forrestal för 40 år sedan hade han kunnat åka hem och njuta av ett civilt liv, men han valde att fortsätta. Han vägrade att låta sig frigivas av nordvietnameserna i propagandasyfte. År 2000 fick han stryk i primärvalen, men kom tillbaka igen. Och för bara någon dryg månad sedan var hans kampanj så gott som utfattig och ungefär lika uträknad.

Men ”senator Hothead” har för vana att komma tillbaka, på samma sätt som han är van att vara rapp i käften. Det finns politiska motståndare i senaten som fått ett ”fuck you” slängt i ansiktet i någon korridor. Mitt Romney avfärdade han för en tid sedan som en gris. ”Ge er aldrig in i en brottningsmatch med en sådan, för ni blir båda skitiga och grisen gillar det.”

John McCain är lika mycket frihandelsvän som en fritänkare med stort självförtroende, utan att han för den saken skull kan beskyllas för att vara populist. Och som sådan lockar han säkert många lättrörliga och oberoende väljare.

När kriget i Irak hamnat i bakvatten och ekonomin helt säkert kommer att bli valets huvudfråga, kan det mycket väl bli så att osäkra väljare lutar åt en äldre mans mycket långa politiska erfarenhet, framför en vit kvinna som redan haft kontor i Vita huset som First Lady eller en svart man som i sammanhanget bara är en ”junior” eller en ”freshman”.

Om John McCain blir vald till president blir han, med sina 71 år, den äldste någonsin att tillträda ämbetet. Legenden Ronald Reagan var 69 år då han tillträdde.

Opinionsundersökningarna på nationell nivå visar för närvarande att om det var val idag skulle McCain vinna över Hillary Clinton med mellan en och sju procentenheter. Mot Barack Obama skulle han få det betydligt svårare. Men eftersom den demokratiska partiapparaten med alla sina Clintonistas som superdelegater sannolikt väljer Hillary Clinton som sin kandidat, tyder det mesta på att valet i november står mellan McCain och Clinton.

Och i valet mellan en dekorerad krigshjälte som suttit 27 år i kongressen och en kvinna är det ingen svår gissning att Amerika väljer hjälten.

(John McCains memoarer heter ”Faith of My Fathers. A Family Memoir” och är utgiven av Random House.)

Länktips:
http://www.realclearpolitics.com/epolls/2008/president/us/general_election_mccain_vs_obama-225.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=742973
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_873165.svd