Efter dagens slutpläderingar i Belmarsh Magistrate Court i London framgår det ganska tydligt att Julian Assange kommer att utlämnas till Sverige. Därför att lagstiftningen som styr frågan är nämligen kristallklar. Men det kommer att dröja, därför att den nu avslutade rättegången avgörs med dom tidigast den 24 februari och därefter kommer saken naturligtvis att överklagas till High Court i London.
Försvarsadvokaten Geoffrey Robinson ägnade nästan två timmar åt att argumentera för Julian Assange. Att det som den svenska åklagaren rubricerar som våldtäkt, inte alls är det i Storbritannien. Han gick så detaljerat igenom det svenska vittnesmålet med kvinnan A. att domaren till slut tröttnade och avbröt Robertson med orden “You have made your point”.
Försvaret hävdar också att Assange inte kan få en rättvis rättegång, eftersom till och med statsminister Reinfeldt har kommenterat fallet. Vilket för övrigt inte var särskilt klokt gjort av Reinfeldt. Geoffrey Robertson har också påpekat att svenska “lay judges”, alltså nämndemännen är politiskt tillsatta och att kvinnornas försvarare, Claes Borgström, inte bara är advokat, utan också socialdemokratisk politiker. Det påståendet är helt korrekt eftersom Borgström också är socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor.
Robertson gjorde också ett stort nummer av att det i Sverige inte finns något system för borgen i rättsliga frågor och att Assange kan bli sittande isolerad i månader i ett svenskt häkte, som upprepade gånger kritiserats av internationella organisationer.
Han hävdade också eftertryckligt att Sverige inte begärt Assange utlämnad för åtal, utan för fortsatt förundersökning. Något som Robertson anser är rättsvidrigt enligt engelsk lag. Enligt Robertson skulle den svenska förundersökningen mycket väl kunna fortsätta med Assange kvar i England.
Försvaret anser även att arresteringsordern utfärdats av fel myndighet i Sverige, men på den punkten hugger han i sten, därför att den frågan avgjordes av andra brittiska myndigheter redan på ett tidigt stadium och till åklagarsidan fördel.
Den brittiska åklagaren, Clare Montgomery, som företräder Sverige nöjde sig med mindre än halva tiden för sin plädering och satt mest och bläddrade lite förstrött i sina papper.
Och det kunde hon göra väl medveten om att lagstiftningen som styr ett sådant här fall är kristallklar. Nyckeln ligger i den europeiska arresteringsorder, EAW, som Sverige utfärdat och som i sina detaljer är ganska omfattande.
Det finns nämligen ett gemensamt europeiskt rambeslut om hur en arresteringsorder ska utfärdas och för vilka brott det gäller. I bilagan till det rambeslutet tillhör anklagelser om våldtäkt den typ av brott som är undantagna från det allmänna kravet på dubbel straffbarhet. Så kallade listbrott i bilagan till det europeiska rambeslutet. Det vill säga att i allmänhet krävs att det påstådda brottet ska vara straffbart både i det land som begär utlämning och det land som ska fatta beslut om en eventuell utlämning.
Det betyder att alldeles oavsett vad en brittisk domstol kan komma fram till i frågan om våldtäkt eller ej i fallet med kvinnan W, enligt brittisk lagstiftning, räcker det alltså med att den svenska åklagaren åberopat ett så kallat listbrott för att det ska föreligga ovillkorlig grund för utlämning.
Försvaret kan försöka tjata hål i huvudet på vilken brittisk domstol som helst, men det europeiska rambeslutet och dess stipuleringar i bilagan går före. Vilket gör att den nu tre dagar långa föreställningen som följts av medier världen över egentligen bara är en enda lång teaterföreställning i många akter.
Min kvalificerade gissning är att Julian Assange kommer att utlämnas till Sverige, när de rättsliga föreställningarna i London till slut går ner för ridå. Men det kommer att ta tid, säkert flera månader.
Och det var säkert åklagaren Marianne Ny mycket väl medveten om när hon rubricerade den återupptagna förundersökningen just som våldtäkt i fallet W.
Å andra sidan är just fallet W. den svagare länken, i alla fall så vitt vi vet. Kvinnan bröt samman vid det första förhöret då hon fick klart för sig att Julian Assange hade anhållits i sin frånvaro och förhöret fick avbrytas. Om det finns ytterligare förhör med henne vet vi inte. Men hennes ombud, Claes Borgström, påstår envist att det finns ytterligare förhör.
Det återstår dock att se, eftersom Claes Borgström i det kanske mest uppmärksammade rättsfallet i svensk historia, fallet Thomas Quick, inte visade sig vara särskilt mycket att hålla i handen när åskan gick. Alla ska också veta att Marianne Ny och Claes Borgström känner varandra väl sedan lång tid tillbaka.
Det finns flertaliga uppgifter om att kvinnan W. inte vill att åtalet fullföljs och att hon inte längre samarbetar med polisen. Men över frågan om åtal eller ej har hon tyvärr inget inflytande eftersom våldtäkt faller under allmänt åtal. Hon kan dock välja att avstå från att vittna vid en eventuell rättegång.
Och om hennes utsagor i det första avbrutna förhöret håller streck, så är det nog inte särskilt mycket att lägga fram för en svensk domstol. Där säger hon nämligen så här:
“Han var redan inne i henne och hon lät honom fortsätta. Hon orkade inte säga till honom en gång till”. Det vill säga om att använda kondom.
Det förhöret finns heller inte inspelat, utan bygger på anteckningar från den polis som höll i förhöret. Anteckningarna från förhöret har dessutom skrivits om minst en gång, flera dagar senare, därför att den första versionen “försvann” ur polisens dator. Förundersökningsledaren uppmanade då poliskvinnan att göra så gott hon kunde och plocka ihop anteckningarna på nytt, tillsammans med egna minnesbilder
Lagligheten i detta förfarande kan säkert ifrågasättas, eller om det ens följer god sed i sammanhanget. Det enda rimliga hade naturligtvis varit att göra om förhöret, men det digitala klippandet och klistrandet med hjälp av flera dagar gamla anteckningar och minnesbilder, pekar i riktning mot att kvinnan W. inte ville vara med längre.
Om vi alltså utgår från att Julian Assange kommer att överlämnas till svensk polis, kommer han omedelbart att ställas inför en ny häktningsförhandling, eftersom han nu är häktad i sin frånvaro av Svea hovrätt. Det blir det första testet på om åklagarens argument håller.
Då blir den svenske försvararen, Björn Hurtigs, främsta trumfkort att det finns så många skiftande versioner av vad som egentligen hände, att ingen av de båda kvinnornas berättelser kan anses vara särskilt trovärdiga. Och hur kommer det sig att kvinnan A, har sparat en gammal trasig kondom efter ett samlag som hon först kommenterade med orden:
“Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”.
Det kan bli nog så svårt att förklara, kanske förvandlades kondomen rent av till en skalp för en kvinna som över en natt förvandlades till en “starfucker”.
I en ledarartikel och ett par nyhetsartiklar har det påståtts att det finns stödbevisning för kvinnornas berättelser. Men det är helt fel. Det finns ingen stödbevisning.
Som det svenska bevisläget är just nu och så långt det är känt, kan det mycket väl bli så att Julian Assanges häktning upphävs och åtalet läggs ner.
I det läget finns det rättsvetare som anser att Marianne Ny bör åtalas för obefogat åtal. Det har, i och för sig, skett flera gånge tidigare. Men ingen åklagare har fällts för ett sådant brott sedan 1945.
Länk till en intressant nyhetsartikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forhoren-i-assangeutredningen-kritiseras_5934515.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar