En purfärsk amerikansk underrättelserapport slår nu fast att Iran snart har all nödvändig teknik för att kunna tillverka kärnvapen. Men samma rapport spekulerar samtidigt kring en intern iransk debatt om landet verkligen ska gå vidare från kommersiell användning av uran i kärnkraftverk, till utveckling av egna kärnvapen.
Rapporten, som Washington Post, tagit del av åtnjuter större allmän trovärdighet därför att den bygger på en sammanvägd bild från hela det amerikanska underrättelse-etablissemanget. I motsats mot tidigare spekulationer sägs ingenting om när Iran kan tänkas ha tillgång till egna kärnvapen. Israels avgående underrättelsechef har tidigare sagt att omkring 2015 har Iran bomben.
Men nu tvekar andra bedömare i sina slutsatser. För några år sedan hette det att Iran hade stoppat sina forskningsambitioner om kärnvapen. Ingen tvekar längre om att Iran snart har möjlighet att tillverka kärnvapen. Men den stora avgörande frågan är om det iranska ledarskapet vågar och vill gå vidare. Enligt den nu aktuella rapporten pågår en omfattande intern debatt. Inte minst i ljuset av arabvärldens pågående politiska explosion, som vi också sett spår av i Iran nyligen.
Rapporten slår dock fast att landet bedriver tidig forskning och utveckling kring olika aspekter av en tillverkningsprocess. Vad man framför allt syftar på är Irans redan kända och pågående upparbetning av uran för kommersiellt bruk. Det är en process som senare kan ställas om för tillverkning av kärnvapen. Men ingen vet säkert om det är ambitionen. Möjligen har intresset svalnat på grund av västvärldens sanktioner mot Iran, samtidigt som revolutionerna i regionen kan påverka Iran i diametralt skilda riktningar.
De flesta bedömare hävdar nu att Iran, liksom Japan, tillhör gruppen tänkbara kärnvapenstater. De har, eller kommer snart att ha, den nödvändiga teknologin men förefaller att tills vidare avstå från tillverkning. Till skillnad från Israel, som säger 2015 för en eventuell första provsprängning, säger USA nu 2013 som en möjlig tidpunkt om det iranska programmet rullar vidare. Samtidigt är de flesta överens om att det iranska ledarskapet räds en eventuell israelisk attack mot en tänkt anläggning för tillverkning av kärnvapen. Det har också sagts att om Iran slänger ut inspektörerna från IAEA kan de bygga en bomb inom ett år.
Irans upparbetningsprogram har också haft sina bakslag. Det värsta representeras av viruset Stuxnet, som under de senaste femton månaderna slagit ut 10-12 procent av landets centrifuger för anrikning.
De 9 000 urancentrifuger som Iran förfogar över snurrar i överljudsfart och det rör sig om en synnerligen komplicerad procedur att anrika uran. Det internationella atomenergiorganet IAEAs inspektörer har kunnat konstatera att mellan 900 och 1 000 av centrifugerna har kraschat som en följd av att Stuxnet invaderat de tysktillverkade styrdatorerna och helt enkelt lurat centrifugerna att snurra allt fortare till dess de går sönder. Inspektörerna har via övervakningskameror och folk på plats kunnat konstatera hur maskin efter maskin slängts ut. Stuxnet hade helt enkelt kidnappat styrdatorerna, samtidigt som centrifugerna kraschade fick datorerna besked från Stuxnet att allt fungerade som det skulle.
Man tror att styrdatorerna har invaderats först via andra datorer eller nätverk inom Iran. Idag finns i Iran omkring 60 000 datorer som är infekterade av Stuxnet, viruset som dessutom skrivits om minst en gång. Och man har funnit det på världens samtliga kontinenter.
Ingen vet med säkerhet varifrån Stuxnet kommer, men analysföretaget Symantec, som sett det säger att Stuxnet är så sofistikerat att det måste vara en eller flera stater som skapat viruset. Och man tror att det ursprungligen planterats med hjälp av ett enkelt USB-minne hos någon av de ryska entreprenörer som arbetar tillsammans med iranierna.
Det mest intressanta är att när Iran tvingades slänga ut de trasiga centrifugerna, var man mycket snabba med att ersätta dem och dra igång produktionen igen. Eftersom sanktioner är i kraft, misstänker analytikerna nu att Iran förfogar över egen teknik för att bygga nya centrifuger. Sådana maskiner är nämligen inte något som man importerar så där utan vidare. De har bara den enda funktionen att anrika uran och det är heller ingenting man kör över gränsen på ett lastbilsflak. Utbytet av maskinerna pågick så sent som i förra veckan.
I en rapport från IAEA som väntas bli publicerad före månadsskiftet talas om en stadig och till och med ökad produktion vid anläggningen, som ligger nära staden Natanz.
Det heter nu att angreppet med viruset Stuxnet i det långa loppet bara haft mindre betydelse. Det har varken stoppat, eller kanske inte ens försenat den iranska produktionen. Den största betydelsen anses ligga på ett psykologiskt plan. Det vill säga att ledarskapet nu vet att en eller flera andra stater vet ganska exakt hur anläggningen i Natanz är uppbyggd och hur den fungerar.
Mullorna i Teheran är nu mer än väl medvetna om att deras atombaby är sårbar. Därför att Stuxnet har attackerat anläggningen i Natanz inte bara en gång, utan också en andra gång och då i mera sofistikerad form. Och det är kanske just därför de tvekar om hur de ska gå vidare med sitt atomprogram.
Källor: Washington Post, BBC News, Wall Street Journal.
Det finns en tidigare artikel om Stuxnet. Här är direktlänken:
http://stadsholmen.blogspot.com/2010/09/superviruset-stuxnet-bar-spar-fran.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar