14 september 2008
Älgjägaren från Alaska slår ut Jackie Kennedy
Skriver idag på http://www.newsmill.se/:
Med fritidskläder från Patagonia, högklackat i officiella sammanhang från amerikanska Naughty Monky och med glasögon från japanska Kawasaki har guvernören och älgjägaren från Alaska, Sarah Palin, tjusat Amerika på ett sätt som inte skådats sedan Jacqueline Kennedys glansdagar.
Hon har anklagats för att både glasögonen och det uppsatta håret bara var ett enkelt knep för att hon skulle uppfattas som seriös på republikanernas konvent. Men vilka motiven än var har hon på bara några dagar skapat en ny fashion style för amerikanska kvinnor, som nu står i kö hos frisörer för att få en Sarah-look.
För att nu inte tala om perukförsäljare (!) som enligt Daily Telegraph har plockat fram gamla Raquel Welsh-peruker för 115 dollar styck och som enkelt kan fixas till för en Sarah-look. En billigare variant går lös på 45 dollar. Och skomärket Naughty Monky ökade prompt sin försäljning av röda högklackade skor med 50 procent efter konventet, medan klädjätten Patagonia inte vill berätta om någon eventuell försäljningsökning.
Men det är fortfarande en väl förborgad hemlighet vad hon använder för läppstift, även om det på nätet finns drösvis med spekulationer. Allt detta har gjort att amerikanska modeexperter påstår att Palins stil mycket väl kan konkurrera ut Jacqueline Kennedys pillerbox-hattar på 60-talet.
Därmed har Sarah Palin fått något av en ikonstatus redan före presidentvalet och kom för all del ihåg att hon bara är vice på den republikanska sidan. Men sådär kan det vara ibland i Amerika, att utseende och framtoning kan vara viktigare än sakfrågor och substans. Glöm inte Richard Nixons skäggstubb (evening shade) vid presidentvalsdebatten 1960 mot John F Kennedy. Nixon förlorade den gången, så klart.
I valet 1988 förlöjligades demokraternas Michael Dukakis med en bild på honom iförd en fjompig störtkruka och sittande på toppen av en gammal stridsvagn. Fyra år senare sågs bilden av Bill Clinton närmast som en svärmorsdröm.
Bilden av Sarah Palin är nu fastnaglad med nitar, som bara svårligen kan dras bort, sedan spelar det ingen roll att hon hade dimmiga begrepp om vad Bushdoktrinen går ut på i den första tv-intervjun som gjordes av ABC-veteranen Charlie Gibson.
Hon är emot aborter i alla lägen utom när kvinnans liv är i fara, emot stamcellsforskning och emot gayrättigheter emot vapenkontroll som kränker individens rätt; det vill säga att Sarah Palin är emot i viktiga frågor som ett modernt samhälle är för.
Lägg därtill att plötsligt har moderskap och familjevärden blivit högsta prioritet bland politiska frontfigurer. Det är ett tydligt trendbrott mot tidigare amerikansk valhistoria. I förlängningen skulle alltså moderskap kunna bli en möjlig tänkt kvalifikation för att vara landets högsta militära befäl.
Men ovan Naughty Monky-skorna och bakom Kawasaki-bågarna vilar det hos Palin en ytterst djup religiös övertygelse som säkert många sekulariserade svenskar och pastor Janssontyper inom kyrkan skrattar gott åt. Men i Amerika är det blodigt allvar. En pipeline för 30 miljarder dollar genom Alaska kallade Sarah Palin på fullt allvar för ”Guds vilja”. Acceptera det eller ej, men så talar bara en djupt religiös människa.
Hon är fostrad inom Assembly of God, som är en tämligen konservativ evangelisk kyrka. Under hela sin uppväxt var det gudstjänster på söndagar och bibelskola på onsdagar. Tolv år gammal döptes hon i iskalla Little Beaver Lake i Alaska. Uppväxtens kyrka betonar den nära kontakten med Gud, genom den Helige Ande, vilket betyder att den troende har nära nog direktkontakt med Gud. Från tidig ålder fick hon höra att tio Guds bud var Lagen och att Gud påverkar henne direkt. Och det är tydligen så hon har fortsatt i sitt liv.
Men behöver Amerika en vicepresident, ett hjärtslag från Vita huset, som hänvisar till Guds vilja för att försvara eller förklara politiska beslut? Naturligtvis inte. Ändå är det uppenbart att hennes åsikter lockar tiotusentals från den svårdefinierade grupp som av journalister brukar etiketteras som religiös höger och som har sina starkaste fästen i det så kallade bibelbältet bland USAs södra delstater.
Möjligen är det till och med så att plötsligt har väljarna funnit en framkomlig väg som lyckas förena teologi och republikansk ideologi, långt bortom tidigare republikanska presidenters religiösa babbel, inlärda böner och tv-anpassad tro. Och längs den vägen framstår Sarah Palin som både uppriktig och ärlig. Hon är till och med ärlig om sin bristande utrikespolitiska erfarenhet; Bushdoktrinens hotfulla fraser kan vem som helst lära sig på en kvart.
Om vi bortser från Italien, Frankrike och Spanien finns det kanske inget annat land i västvärlden där religiös tro spelar så stor roll för människor som just i Amerika. Och där ligger väl kanske en stor del av svaret på frågan varför guvernör Palin över en natt blivit så omåttligt populär att hon till och med jämförs med Jackie Kennedy. Ingen på politisk toppnivå har tidigare ens spelat i samma division.
Framgångsreceptet heter omåttlig skönhet, parad med uppriktighet och stenhård vilja att vinna. Det är sådant som amerikaner tycker om.
10 september 2008
JK om da Costa-fallet: Lagen bör ändras
I måndags gick professor Anders Agell, som är de båda läkarnas ombud, till hårt angrepp på JK, Göran Lambertz, och hävdade att han brutit mot regeringsformen i fallet da Costa, bl.a. genom att en av hans byråchefer spelat under täcket med chefsdomaren i Attunda tingsrätt där det nu pågår ett skadeståndsmål i fallet. (Upsala Nya Tidning 7 augusti)
Agell skrev om JKs tricksande för att staten ska undgå skadeståndsansvar i fallet och hänvisade till exempel till hur man försökt få honom att frånträda målet. JK har också försökt kräva preskription i målet före 1995, vilket dock avvisats av rätten, med följd att domaren i målet, Nils Hedström, förklarats jävig.
Därefter har chefsdomaren i Attunda tingsrätt, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i Expressen om hans kontakter med JKs byråchef, samt hans diverse uttalanden i fallet.
Idag svarar JK Lambertz på kritiken i UNT, där han bland annat skriver så här:
Anders Agell har all heder av att han driver läkarnas sak och gör det med stort engagemang. Men han kan ibland inte lägga ihop två och två. Han talar till exempel om mitt "tricksande för att staten skall undgå ansvar". Men jag vill att staten ska få ta sitt ansvar om det har begåtts sådana fel som är skadeståndsgrundande. Och jag vill att läkarna ska få upprättelse om de är oskyldiga. Mitt "tricksande" gick ut på att försöka bidra till en rättegång som skulle ge frågorna en ändamålsenlig belysning.
Agell säger också att "Lambertz och Ternert tydligen har spelat under täcket med varandra för att motverka läkarnas möjligheter". Jag bryr mig inte ens om att säga att det är en allvarlig anklagelse, eftersom det bara är dumheter.
Någon kanske undrar hur jag som JK kan ifrågasätta läkarnas skuld samtidigt som jag försvarar staten mot läkarna i domstol. Men jag försvarar de poliser, åklagare, domare och andra som jag bedömer har gjort så gott de har kunnat. Det som må ha varit felaktigt försvarar jag inte. Sådan är JK:s roll ofta, och sådan bör den vara.
En sak är dock enligt min uppfattning bekymmersam. Vi är nog många som inte riktigt vet vad vi ska tro i skuldfrågan. Men det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som i dag är beredd att säga - efter allt som nu har blivit känt - att bevisningen mot läkarna är övertygande.
Och ändå möjliggör inte vårt rättssystem att de får själva skuldfrågan prövad på nytt. Det strider nog mot mångas rättskänsla. Jag tror det visar att lagen bör ändras.
JK hoppar nu två steg framåt när han skriver att lagen bör ändras och det är gott och väl, men hoppar samtidigt över ett första steg. Nämligen att de båda läkarna borde ha rätt till omedelbart skadestånd för 25 års orättfärdigt lidande och för att de fått sina liv förstörda.
Lambertz har tidigare under sommaren svängt sig i stil med att ett omedelbart skadestånd skulle väcka en allmän opinion där emot, vilket pekar i riktning mot att han är rädd för den mediala maffia som under flera decennier så envist hävdat att läkarna är både mördare och likstyckare. Möjligen är han också rädd om sitt eget skinn.
När JK nu skriver att lagen bör ändras har han tyvärr inget inflytande i sammanhanget. Däremot skulle ett resningsförfarande enligt norsk, dansk eller brittisk modell sannolikt ha löst hela fallet för länge sedan. Där hanteras nämligen resningsfrågor vid sidan av det ordinarie domstolssystemet och blir då förhoppningsvis inte infekterat av inflytande från den juridiska nomenklatura, som i vårt land kliar varandras ryggar så framgångsrikt.
Troligen skulle också en författningsdomstol med uppgift att granska lagar och domslut i förhållande till grundlag och europarätt för länge sedan fördömt de många processerna i da Costafallet som rättsvidriga.
Men kravet på en svensk författningsdomstol har avvisats ända sedan 1950-talet då tanken först väcktes av Gustaf Petrén och som ihärdigt drev frågan fram till sin död 1990. Som bestraffning för den kampen blev han sidsteppad av den socialdeokratiska regeringen då en ny JO skulle utses 1972.
Det finns idag egentligen bara en enda väg för att slutgiltigt kunna lägga da Costafallet till handlingarna och det är att staten öppet erkänner begångna fel, samt ger läkarna rimlig ekonomisk kompensation.
Agell skrev om JKs tricksande för att staten ska undgå skadeståndsansvar i fallet och hänvisade till exempel till hur man försökt få honom att frånträda målet. JK har också försökt kräva preskription i målet före 1995, vilket dock avvisats av rätten, med följd att domaren i målet, Nils Hedström, förklarats jävig.
Därefter har chefsdomaren i Attunda tingsrätt, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i Expressen om hans kontakter med JKs byråchef, samt hans diverse uttalanden i fallet.
Idag svarar JK Lambertz på kritiken i UNT, där han bland annat skriver så här:
Anders Agell har all heder av att han driver läkarnas sak och gör det med stort engagemang. Men han kan ibland inte lägga ihop två och två. Han talar till exempel om mitt "tricksande för att staten skall undgå ansvar". Men jag vill att staten ska få ta sitt ansvar om det har begåtts sådana fel som är skadeståndsgrundande. Och jag vill att läkarna ska få upprättelse om de är oskyldiga. Mitt "tricksande" gick ut på att försöka bidra till en rättegång som skulle ge frågorna en ändamålsenlig belysning.
Agell säger också att "Lambertz och Ternert tydligen har spelat under täcket med varandra för att motverka läkarnas möjligheter". Jag bryr mig inte ens om att säga att det är en allvarlig anklagelse, eftersom det bara är dumheter.
Någon kanske undrar hur jag som JK kan ifrågasätta läkarnas skuld samtidigt som jag försvarar staten mot läkarna i domstol. Men jag försvarar de poliser, åklagare, domare och andra som jag bedömer har gjort så gott de har kunnat. Det som må ha varit felaktigt försvarar jag inte. Sådan är JK:s roll ofta, och sådan bör den vara.
En sak är dock enligt min uppfattning bekymmersam. Vi är nog många som inte riktigt vet vad vi ska tro i skuldfrågan. Men det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som i dag är beredd att säga - efter allt som nu har blivit känt - att bevisningen mot läkarna är övertygande.
Och ändå möjliggör inte vårt rättssystem att de får själva skuldfrågan prövad på nytt. Det strider nog mot mångas rättskänsla. Jag tror det visar att lagen bör ändras.
JK hoppar nu två steg framåt när han skriver att lagen bör ändras och det är gott och väl, men hoppar samtidigt över ett första steg. Nämligen att de båda läkarna borde ha rätt till omedelbart skadestånd för 25 års orättfärdigt lidande och för att de fått sina liv förstörda.
Lambertz har tidigare under sommaren svängt sig i stil med att ett omedelbart skadestånd skulle väcka en allmän opinion där emot, vilket pekar i riktning mot att han är rädd för den mediala maffia som under flera decennier så envist hävdat att läkarna är både mördare och likstyckare. Möjligen är han också rädd om sitt eget skinn.
När JK nu skriver att lagen bör ändras har han tyvärr inget inflytande i sammanhanget. Däremot skulle ett resningsförfarande enligt norsk, dansk eller brittisk modell sannolikt ha löst hela fallet för länge sedan. Där hanteras nämligen resningsfrågor vid sidan av det ordinarie domstolssystemet och blir då förhoppningsvis inte infekterat av inflytande från den juridiska nomenklatura, som i vårt land kliar varandras ryggar så framgångsrikt.
Troligen skulle också en författningsdomstol med uppgift att granska lagar och domslut i förhållande till grundlag och europarätt för länge sedan fördömt de många processerna i da Costafallet som rättsvidriga.
Men kravet på en svensk författningsdomstol har avvisats ända sedan 1950-talet då tanken först väcktes av Gustaf Petrén och som ihärdigt drev frågan fram till sin död 1990. Som bestraffning för den kampen blev han sidsteppad av den socialdeokratiska regeringen då en ny JO skulle utses 1972.
Det finns idag egentligen bara en enda väg för att slutgiltigt kunna lägga da Costafallet till handlingarna och det är att staten öppet erkänner begångna fel, samt ger läkarna rimlig ekonomisk kompensation.
08 september 2008
Läkarnas ombud kräver att regeringen ingriper mot JK efter partiskhet och jäv
Pressmeddelande från Anders Agell:
I det så kallade styckmordsfallet, där ett skadeståndsmål just nu pågår i Attunda tingsrätt mellan staten genom justitiekanslern JK och de båda läkarna, som företräds av professor emeritus i civilrätt Anders Agell, kräver nu Agell i ett öppet brev till regeringen att staten ingriper och tar över skadeståndsfrågan från JK.
Kravet bygger på att JK, Göran Lambertz, brutit mot Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, bland annat genom att han försökt förmå Anders Agell att helt frånträda skadeståndsmålet. JK hävdade att om Agell avgick skulle staten avstå från ett omtvistat krav på preskription för staten före 1995. Lambertz har vidare i en e-postkorrespondens med ett tidigare justitieråd, och som fått omfattande spridning, hävdat att Agell är olämplig som ombud för de båda läkarna.
-Vid sidan av de allvarliga brotten mot regeringsformen har JK frikostigt vilselett både massmedia och allmänheten om bevisläget i målet, vilket naturligtvis riskerar att påverka utgången, säger Anders Agell. Enligt vad jag utrett är läkarna utpekade som likstyckare utan tillstymmelse till bevis.
De båda läkarna frikändes 1988 från anklagelsen om mord på Catrine da Costa. Men Stockholms tingsrätt ansåg i domskälen att det var klarlagt att de styckat den döda kroppen. Ett påstått brott som var preskriberat vid tiden för tingsrättens dom. Det fick dock Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer och därefter har rättsrötan fortsatt i skilda instanser under mer än 20 år.
När staten ställdes till ansvar inför Attunda tingsrätt hävdade staten, genom JK, preskription till statens fördel före 1995, vilket skulle ha gjort det omöjligt att i målet ta upp en stor del av de juridiska oförrätter som de båda läkarna utsatts för. Detta skedde samtidigt som läkarna fått sina liv förstörda på grund av ett falskt påstående om likstyckning.
-Det visar på en svindlande brist på etisk balans i JKs inställning. Å ena sidan anser sig JK ha rätt att hävda preskription, men å andra sidan förstördes läkarnas liv på grund av ett påstående om ett preskriberat brott som de inte hade begått, säger Agell.
JKs krav på preskription avvisades dock av rådman Nils Hedström i tingsrätten, med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då hävdade JK att rådmannen varit jävig till läkarnas fördel.
Åtalsanmälan mot chefsdomare
Frågan om jäv mot rådman Hedström handlades av tingsrättens chefsdomare Erik Ternert, tillsammans med två andra domare som Ternert själv tillkallat. Den 8 augusti jävade de tre bort Hedström, bland annat med hänvisning till att han i målet uppträtt som JKs fiende. ”Vederdeloman” var det ålderdomliga uttryck domarpanelen använde.
I en debattartikel i Expressen, av journalisten Anders Carlgren, har det senare framkommit att Ternert redan på ett tidigt stadium ansett att ”målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat”. Han ska också, enligt artikeln, vid en middag tillsammans med en av JKs byråchefer försökt ”förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling”. Sakförhållandet kring middagen har Erik Ternert bekräftat för nätsajten PointLex.se och därefter valt att frånträda målet.
-Tingsrättens chef uttalade helt tydlig partiskhet och spelade under täcket med statens ombud. Han har dessutom helt öppet och lika felaktigt hävdat att jag har kallat vittnen som inte har med saken att göra, säger Anders Agell som kommer att åtalsanmäla chefsdomare Ternert till chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord.
Enligt professor Agell är ett regeringsingripande i fallet och en åtalsanmälan mot Erik Ternert nödvändiga åtgärder för att de båda läkarna till slut ska få full upprättelse och skälig ekonomisk kompensation för flera decenniers rättsröta och lidande.
-Styckmordsfallet är ett av de mest brutala justitiemorden i svensk rättshistoria och som har fått pågå ända sedan den taffliga förundersökningen inleddes 1984, då Catrine da Costas döda kropp hittades. Därefter har det fortgått i ett dussin instanser, utan att läkarnas rättssäkerhet har beaktats, säger Anders Agell.
I det så kallade styckmordsfallet, där ett skadeståndsmål just nu pågår i Attunda tingsrätt mellan staten genom justitiekanslern JK och de båda läkarna, som företräds av professor emeritus i civilrätt Anders Agell, kräver nu Agell i ett öppet brev till regeringen att staten ingriper och tar över skadeståndsfrågan från JK.
Kravet bygger på att JK, Göran Lambertz, brutit mot Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, bland annat genom att han försökt förmå Anders Agell att helt frånträda skadeståndsmålet. JK hävdade att om Agell avgick skulle staten avstå från ett omtvistat krav på preskription för staten före 1995. Lambertz har vidare i en e-postkorrespondens med ett tidigare justitieråd, och som fått omfattande spridning, hävdat att Agell är olämplig som ombud för de båda läkarna.
-Vid sidan av de allvarliga brotten mot regeringsformen har JK frikostigt vilselett både massmedia och allmänheten om bevisläget i målet, vilket naturligtvis riskerar att påverka utgången, säger Anders Agell. Enligt vad jag utrett är läkarna utpekade som likstyckare utan tillstymmelse till bevis.
De båda läkarna frikändes 1988 från anklagelsen om mord på Catrine da Costa. Men Stockholms tingsrätt ansåg i domskälen att det var klarlagt att de styckat den döda kroppen. Ett påstått brott som var preskriberat vid tiden för tingsrättens dom. Det fick dock Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer och därefter har rättsrötan fortsatt i skilda instanser under mer än 20 år.
När staten ställdes till ansvar inför Attunda tingsrätt hävdade staten, genom JK, preskription till statens fördel före 1995, vilket skulle ha gjort det omöjligt att i målet ta upp en stor del av de juridiska oförrätter som de båda läkarna utsatts för. Detta skedde samtidigt som läkarna fått sina liv förstörda på grund av ett falskt påstående om likstyckning.
-Det visar på en svindlande brist på etisk balans i JKs inställning. Å ena sidan anser sig JK ha rätt att hävda preskription, men å andra sidan förstördes läkarnas liv på grund av ett påstående om ett preskriberat brott som de inte hade begått, säger Agell.
JKs krav på preskription avvisades dock av rådman Nils Hedström i tingsrätten, med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då hävdade JK att rådmannen varit jävig till läkarnas fördel.
Åtalsanmälan mot chefsdomare
Frågan om jäv mot rådman Hedström handlades av tingsrättens chefsdomare Erik Ternert, tillsammans med två andra domare som Ternert själv tillkallat. Den 8 augusti jävade de tre bort Hedström, bland annat med hänvisning till att han i målet uppträtt som JKs fiende. ”Vederdeloman” var det ålderdomliga uttryck domarpanelen använde.
I en debattartikel i Expressen, av journalisten Anders Carlgren, har det senare framkommit att Ternert redan på ett tidigt stadium ansett att ”målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat”. Han ska också, enligt artikeln, vid en middag tillsammans med en av JKs byråchefer försökt ”förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling”. Sakförhållandet kring middagen har Erik Ternert bekräftat för nätsajten PointLex.se och därefter valt att frånträda målet.
-Tingsrättens chef uttalade helt tydlig partiskhet och spelade under täcket med statens ombud. Han har dessutom helt öppet och lika felaktigt hävdat att jag har kallat vittnen som inte har med saken att göra, säger Anders Agell som kommer att åtalsanmäla chefsdomare Ternert till chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord.
Enligt professor Agell är ett regeringsingripande i fallet och en åtalsanmälan mot Erik Ternert nödvändiga åtgärder för att de båda läkarna till slut ska få full upprättelse och skälig ekonomisk kompensation för flera decenniers rättsröta och lidande.
-Styckmordsfallet är ett av de mest brutala justitiemorden i svensk rättshistoria och som har fått pågå ända sedan den taffliga förundersökningen inleddes 1984, då Catrine da Costas döda kropp hittades. Därefter har det fortgått i ett dussin instanser, utan att läkarnas rättssäkerhet har beaktats, säger Anders Agell.
07 september 2008
Monica Dahlström-Lannes går igen
I den pågående rättegången mot operasångaren Tito Beltran i Göta hovrätt figurerar expolisen Monica Dahlström-Lannes som vittne. Men hon är inte bara vittne, det var nämligen hon som polisanmälde Beltran efter att hon, som hon påstår, av en slump stött på barnflickans arbetsgivare, skådespelaren Maria Lundqvist.
Nu är det inte så slumpartat som det ser ut på pappret, eftersom hon har varit vice ordförande i Ecpat, organisationen som arbetar mot barnsexhandel och liknande. Likaså bedrev hon privatspaning i målet och kontaktade presumtiva vittnen. Vid ett tillfälle ringde hon upp Robert Wells och påstod sig vara åklagare. Det finns mycket annat att tillföra fallet Dahlström-Lannes, men låt oss för ögonblicket stanna upp vid Ecpat, där för närvarande Thomas Bodström är ordförande.
Nu slumpar det sig så fantastiskt att Bodström samtidigt i sin egenskap av advokat är målsägarbiträde åt barnflickan i Beltran-målet. Och som sådan ska han naturligtvis så småningom förhöra sin Ecpat-kompis, privatspanaren Dahlström-Lannes, som i sin tur stökat runt bland vittnena i rättegången så till den milda grad att det retat gallfeber på försvaret.
Rent allmänt förvånar det att ordföranden i riksdagens justitieutskott, samtidigt kan vara ordförande i en intresseorganisation, som i så hög grad arbetar med juridiska spörsmål. Det luktar intressekonflikt lång väg.
Expolisen Dahlström-Lannes har en annan Ecpat-kompis, som heter Christian Diesen och som är professor i processrätt i Stockholm. Han är vice ordförande i Ecpat och samtidigt en närmast ökänd gammal Kinakommunist inom SKP. Därtill har han vid otaliga tillfällen anlitats av Ekot som så kallad expertkommentator i samband med uppmärksammade rättsfall.
För den som vill gå bakåt i tiden finns det en annan intressant koppling mellan expolisen och professorn. För snart tio år sedan när debatten pågick som värst kring Per Lindebergs bok "Döden är en man", var det just Diesen som fick kommentera boken i både Ekot och Aktuellt. Han hade tidigare uttalat sig om fallet flera gånger och i tidningen Proletären skrev han:
"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land."
Därtill hör beträffande Diesen att när den ene läkarens exhustru började läsa juridik var det just för professor Diesen. Det var den exhustru som tidigare polisanmält sin man för inblandning i det påstådda mordet.
Expolisen Dahlström-Lannes finns också med i styckmordsutredningen. Vid ett tillfälle hösten 1987 kontaktade hon, märkligt nog, Stockholmspolisens våldsrotel för att berätta att hon hört en sjukvårdsanställd påstå att den ene läkarens fru skulle ha tatueringar över hela kroppen, framför allt på skinkrona.
Vad nu detta skulle ha med saken att göra framgick aldrig, men när det begav sig kunde i stort sett vem som helst framträda för att påstå vad som helst om de båda läkarna och dessutom begära att bli trodda. Som just Ecpat-mannen Diesens häcklande av advokat Bengt H Nilsson eller privatspanare Dahlström-Lannes rapporter till polisen. De båda ingick dessutom i det nätverk som gjorde allt för att försöka få de båda läkarna fällda.
Så betedde de sig och uttryckte sig då, för 20 år sedan, för att underblåsa en hämndlysten lynchmobb. Idag är den ena av de båda vittne i en ytterst tvivelaktig rättegång mot Tito Beltran, medan den andre är upphöjd professor i juridik som tar sig rätten att döma utan bevis.
Nu är det inte så slumpartat som det ser ut på pappret, eftersom hon har varit vice ordförande i Ecpat, organisationen som arbetar mot barnsexhandel och liknande. Likaså bedrev hon privatspaning i målet och kontaktade presumtiva vittnen. Vid ett tillfälle ringde hon upp Robert Wells och påstod sig vara åklagare. Det finns mycket annat att tillföra fallet Dahlström-Lannes, men låt oss för ögonblicket stanna upp vid Ecpat, där för närvarande Thomas Bodström är ordförande.
Nu slumpar det sig så fantastiskt att Bodström samtidigt i sin egenskap av advokat är målsägarbiträde åt barnflickan i Beltran-målet. Och som sådan ska han naturligtvis så småningom förhöra sin Ecpat-kompis, privatspanaren Dahlström-Lannes, som i sin tur stökat runt bland vittnena i rättegången så till den milda grad att det retat gallfeber på försvaret.
Rent allmänt förvånar det att ordföranden i riksdagens justitieutskott, samtidigt kan vara ordförande i en intresseorganisation, som i så hög grad arbetar med juridiska spörsmål. Det luktar intressekonflikt lång väg.
Expolisen Dahlström-Lannes har en annan Ecpat-kompis, som heter Christian Diesen och som är professor i processrätt i Stockholm. Han är vice ordförande i Ecpat och samtidigt en närmast ökänd gammal Kinakommunist inom SKP. Därtill har han vid otaliga tillfällen anlitats av Ekot som så kallad expertkommentator i samband med uppmärksammade rättsfall.
För den som vill gå bakåt i tiden finns det en annan intressant koppling mellan expolisen och professorn. För snart tio år sedan när debatten pågick som värst kring Per Lindebergs bok "Döden är en man", var det just Diesen som fick kommentera boken i både Ekot och Aktuellt. Han hade tidigare uttalat sig om fallet flera gånger och i tidningen Proletären skrev han:
"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land."
Därtill hör beträffande Diesen att när den ene läkarens exhustru började läsa juridik var det just för professor Diesen. Det var den exhustru som tidigare polisanmält sin man för inblandning i det påstådda mordet.
Expolisen Dahlström-Lannes finns också med i styckmordsutredningen. Vid ett tillfälle hösten 1987 kontaktade hon, märkligt nog, Stockholmspolisens våldsrotel för att berätta att hon hört en sjukvårdsanställd påstå att den ene läkarens fru skulle ha tatueringar över hela kroppen, framför allt på skinkrona.
Vad nu detta skulle ha med saken att göra framgick aldrig, men när det begav sig kunde i stort sett vem som helst framträda för att påstå vad som helst om de båda läkarna och dessutom begära att bli trodda. Som just Ecpat-mannen Diesens häcklande av advokat Bengt H Nilsson eller privatspanare Dahlström-Lannes rapporter till polisen. De båda ingick dessutom i det nätverk som gjorde allt för att försöka få de båda läkarna fällda.
Så betedde de sig och uttryckte sig då, för 20 år sedan, för att underblåsa en hämndlysten lynchmobb. Idag är den ena av de båda vittne i en ytterst tvivelaktig rättegång mot Tito Beltran, medan den andre är upphöjd professor i juridik som tar sig rätten att döma utan bevis.
05 september 2008
Anders Agell åtalsanmäler chefsdomare
I en intervju för nätsajten PointLex.se säger nu de båda läkarnas ombud, Anders Agell att han kommer att anmäla chefsdomaren, Erik Ternert, vid Attunda tingsrätt till chefs-JO, Mats Melin. Här är hela artikeln:
De så kallade styckmordsläkarnas ombud Anders Agell är upprörd efter domaren Erik Ternerts medgivande att han diskuterat skadeståndsmålet med en byråchef på JK.
- Jag tänker åtalsanmäla honom till chefs-JO och anmäla besvär över domvilla, säger Anders Agell.
Om JK riskerade att ha tappat förtroendet för rådmannen Nils Hedström efter mellandomen med ogillande av JK:s preskriptionsinvändning är Anders Agell närmast ursinnig på chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert. Nu behöver inte Agell tampas med Ternert eftersom denne i går meddelade här i PointLex att han lämnar styckmordsmålet. Anledningen är att han diskuterat målet med en av JK:s byråchefer under handläggningens gång.
- Ternert måste åtalas och avsättas. Jag kommer att åtalsanmäla honom och så får chefs-JO gå in och förhöra personalen på Attunda tingsrätt. Ternert har internt sagt förfärliga saker om hur han ska stoppa läkarna, uppger Anders Agell.
Chikanerad
Anders Agell är också mån om att Nils Hedströms anseende som domare återupprättas.
- Han är chikanerad på ett helt felaktigt sätt.
Anders Agell anser att Hedströms mellandom är en skickligt skriven dom och menar att den inte innebär ett avsteg från gängse praxis trots att Hedström själv skriver det.
- Nej, det finns ingen praxis i den här preskriptionsfrågan, menar Agell.
För Agell är statens påstådda handlingar en obruten kedja under decennier. Det finns helt enkelt ingen tioårsperiod utan statliga fel mot läkarna. När det gäller Europarätten som grund för att tillerkänna staten processuella rättigheter mot enskilda dundrar Agell:
- Det är en befängd idé att staten skulle kunna bli särbehandlad.
Anders Agell hakar också upp sig på uppgiften från Ternert att "låda efter låda" medhandlingar lämnades in av Agell.
- Jag lämnade in en 120 sidor lång stämningsansökan plus tre pärmar med underlag såsom protokoll och dylikt.
Agell framhåller tre saker som han nu vill prioritera; åtalsanmälan mot Ternert, en inbjudan till regeringens tjänstemän till Uppsala där han den 15 september ska hålla seminarium om läkarnas rätt till skadestånd och slutligen besvär över domvilla beträffande Ternerts jävsbeslut.
Mikael Kindbom
De så kallade styckmordsläkarnas ombud Anders Agell är upprörd efter domaren Erik Ternerts medgivande att han diskuterat skadeståndsmålet med en byråchef på JK.
- Jag tänker åtalsanmäla honom till chefs-JO och anmäla besvär över domvilla, säger Anders Agell.
Om JK riskerade att ha tappat förtroendet för rådmannen Nils Hedström efter mellandomen med ogillande av JK:s preskriptionsinvändning är Anders Agell närmast ursinnig på chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert. Nu behöver inte Agell tampas med Ternert eftersom denne i går meddelade här i PointLex att han lämnar styckmordsmålet. Anledningen är att han diskuterat målet med en av JK:s byråchefer under handläggningens gång.
- Ternert måste åtalas och avsättas. Jag kommer att åtalsanmäla honom och så får chefs-JO gå in och förhöra personalen på Attunda tingsrätt. Ternert har internt sagt förfärliga saker om hur han ska stoppa läkarna, uppger Anders Agell.
Chikanerad
Anders Agell är också mån om att Nils Hedströms anseende som domare återupprättas.
- Han är chikanerad på ett helt felaktigt sätt.
Anders Agell anser att Hedströms mellandom är en skickligt skriven dom och menar att den inte innebär ett avsteg från gängse praxis trots att Hedström själv skriver det.
- Nej, det finns ingen praxis i den här preskriptionsfrågan, menar Agell.
För Agell är statens påstådda handlingar en obruten kedja under decennier. Det finns helt enkelt ingen tioårsperiod utan statliga fel mot läkarna. När det gäller Europarätten som grund för att tillerkänna staten processuella rättigheter mot enskilda dundrar Agell:
- Det är en befängd idé att staten skulle kunna bli särbehandlad.
Anders Agell hakar också upp sig på uppgiften från Ternert att "låda efter låda" medhandlingar lämnades in av Agell.
- Jag lämnade in en 120 sidor lång stämningsansökan plus tre pärmar med underlag såsom protokoll och dylikt.
Agell framhåller tre saker som han nu vill prioritera; åtalsanmälan mot Ternert, en inbjudan till regeringens tjänstemän till Uppsala där han den 15 september ska hålla seminarium om läkarnas rätt till skadestånd och slutligen besvär över domvilla beträffande Ternerts jävsbeslut.
Mikael Kindbom
03 september 2008
Chefsdomaren Erik Ternert hoppar av styckmordsmålet efter jäv
Den juridiska nätsajten PointLex bekräftar idag uppgifterna i min tidigare artikel i Expressen om chefsdomaren Erik Ternert, som nu väljer att lämna målet. Här är Pointlex hela artikel. Mina artiklar finns tidigare i bloggen:
Först avsatte han sin domare på grund av jäv i styckmordsmålet. Nu avgår chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert som ordförande i styckmordsmålet av samma skäl.
Orsak: Uppgifterna om att han under en middag förra året diskuterat målet med en byråchef hos Justitiekanslern.
- Det finns ett uns av sanning att jag diskuterat preskriptionsinvändningen med en byråchef under en middag, säger Erik Ternert till PointLex.
Uppgifterna om middagen dök upp i en debattartikel i Expressen av bloggaren och journalisten Anders Carlgren. Men den fick ingen större spridning. Huvudpersonen själv Erik Ternert har hittills inte kommenterat historien i media. Men nu bekräftar han storyn för PointLex.
Det verkar därmed gå troll i styckmordsmålet. För en månad sedan beslutade Erik Ternert att hans kollega Nils Hedström på grund av jäv skulle kopplas bort från det jättelika skadeståndsmålet som läkarna bedriver mot staten. Nils Hedström ogillade överraskande i april i år statens preskriptionsinvändning. Trots att det gått 17 år sedan läkarna förlorade sina legitimationer och därmed fick ge upp sina karriärer efter en dom i kammarrätten var det inte för sent att driva en skadeståndstalan. Tingsrätten ansåg att det skulle strida mot bland annat proportionalitetsprincipen att vägra läkarna en rättegång.
Avsteg från praxis
Den här mellandomen som var ett avsteg från gängse praxis var knappast något som Erik Ternert hade räknat med.
- Min uppfattning var, när låda efter låda damp ner här och målet kom in, att det här målet var avslutat och preskriberat. Erik Ternert vill inte kvälja den dom Nils Hedström kom att meddela. Men han är kritisk till Nils Hedströms beslut att domen inte fick överklagas.
- När det gäller 20-25 år gamla saker och det är en preskriptionsinvändning och mellandomen bryter ny mark är min bestämda uppfattning att domen borde ha prövats i hovrätten. Det står jag för.
I Anders Carlgrens artikel påstås att Ternert internt för kollegerna på tingsrätten berättat att han under en middag förra året ska ha "talat med en av JK:s byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan". Enligt uppgifter till PointLex ska JK till och med ha uppmanats att ställa till med liv för att slippa en huvudförhandling.
Elakt formulerad
- Carlgrens beskrivning är elakt formulerad. Men det är riktigt att jag träffat en byråchef hos JK. Det är alltså inte hugget ur luften. Men vad vi diskuterade under middagen var JK:s uttalande om att han skulle avstå preskriptionsinvändning om Anders Agell avgick som ombud för läkarna.
Erik Ternert dementerar uppgifter som cirkulerar att det var byråchefen och handläggaren av styckmordsmålet Håkan Rustand han åt middag med. Det aktuella middagssällskapet, en av de övriga tre byråcheferna, är inte inblandad i målet.
Men även om inte middagen i sig utgör jäv i Ternerts ögon har han på grund av uppgifterna om densamma nu beslutat sig för att hoppa av målet som var planerat till nu i september.
- Meningen var att jag skulle sitta på huvudförhandlingen och vara med på en del preliminärföredragningar men jag hoppar av målet på grund av skriverierna som i och för sig inte gör mig formellt jävig.
- Det har fallit en skugga på mig på grund av det och eftersom jag inte kan säga att uppgifterna är lögnaktiga avstår jag från målet.
Var det inte olämpligt att tala med ena parten - staten - om målet?
- När det kommer in en sådan här uppmärksammad historia som alla i hela Sverige känner till är det ganska naturligt att man i ett juristgäng diskuterar det.
Redan på grund av att Nils Hedström inte längre har hand om målet utan ersätts av Anders Erlman måste den sistnämnde läsa in det gigantiska materialet. Därför skjuts målet upp till andra sidan årsskiftet.
Gäller enskilda
Själva jävsbeslutet ifrågasätts av flera jurister med inriktning på Europarätt. Erik Ternert och hans kolleger byggde sitt beslut på den konventionsrättsliga grunden att "justice must not only be done, it must also be seen to be done". Hur domskälen formuleras har alltså betydelse i bedömningen av en om domare varit opartisk. I detta fall ansågs Nils Hedström ha formulerat sig för partiskt. Men Europakonventionen anses ju allmänt omfatta enskilda i förhållande till staten och inte tvärtom. Inte ens kommuner har rätt att föra talan i Europadomstolen. Ett exempel är Danderyds kommun som stämde staten på grund av den så kallade Robin Hoodskatten (beslut den 7 juni 2001 i mål nr. 52559/99). Enligt artikel 34 gäller ”konventionen enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda personer".
- Stater ska skydda mänskliga rättigheter, inte kräva mänskliga rättigheter, säger advokaten och Europarättaren Jan Södergren. Det är ju märkligt att domstolar är så obenägna att tillerkänna enskilda rättigheter på grund av artikel 6 om rätten till rättvis rättegång men att man i ett sådant här fall ger en stat en sådan rätt.
Oklart
Hans Danelius, expert på Europarätt och före detta justitieråd, kan inte med säkerhet uttala sig om huruvida stater kan åberopa sig på Europakonventionen. Docenten i processrätt Robert Nordh är däremot klar över att konventionsrätten kan läggas till grund för bedömningen i processrättsliga frågor tillsammans med rättegångsbalken oavsett om det är till förmån för en stat eller en enskild.
Erik Ternert är dock övertygad om att stater kan åberopa Europarätten i processrättsligt hänseende.
- Den gäller i alla rättegångar. Om det är stat eller inte spelar ingen roll.
Nils Hedström skrev ett yttrande till sitt försvar innan jävsfrågan avgjordes. Detta yttrande medverkade, menade chefen Ternert, till att göra Hedström i det närmaste till motpart till staten. I yttrandet skriver Hedström bland annat: "Hur felaktigt man än finner mellandomens resonemang i detta spörsmål föranleder domens ställningstagande i denna del inte någon befogad farhåga för att jag i något annat avseende och på annan grund skulle särbehandla och förfördela staten såsom part i processen. Fog föreligger helt enkelt inte för förmodandet att staten i den vidare processen inte till fullo kommer att tillerkännas sina legitima processuella rättigheter såsom svarande i ett dispositivt tvistemål".
Hans yttrande som skrevs spontant utan begäran från de som skulle fatta jävsbeslutet lades in i akten men klingade ohört. En domare i Sverige kan i princip inte avsättas. På sätt och vis har det skett här. Jävsbeslutet är unikt. I beslutet hänvisas det till två rättsfall om jäv men inget av dem rör själva skrivningarna i respektive dom. Styckmordsmålet hade blivit det största i Nils Hedströms yrkeskarriär. Han närmar sig 65 och återvänder nu till de de mer vardagsnära sysslorna. Men sista kapitlet är långt ifrån skrivet i detta infekterade mål.
Mikael Kindbom
Först avsatte han sin domare på grund av jäv i styckmordsmålet. Nu avgår chefen för Attunda tingsrätt Erik Ternert som ordförande i styckmordsmålet av samma skäl.
Orsak: Uppgifterna om att han under en middag förra året diskuterat målet med en byråchef hos Justitiekanslern.
- Det finns ett uns av sanning att jag diskuterat preskriptionsinvändningen med en byråchef under en middag, säger Erik Ternert till PointLex.
Uppgifterna om middagen dök upp i en debattartikel i Expressen av bloggaren och journalisten Anders Carlgren. Men den fick ingen större spridning. Huvudpersonen själv Erik Ternert har hittills inte kommenterat historien i media. Men nu bekräftar han storyn för PointLex.
Det verkar därmed gå troll i styckmordsmålet. För en månad sedan beslutade Erik Ternert att hans kollega Nils Hedström på grund av jäv skulle kopplas bort från det jättelika skadeståndsmålet som läkarna bedriver mot staten. Nils Hedström ogillade överraskande i april i år statens preskriptionsinvändning. Trots att det gått 17 år sedan läkarna förlorade sina legitimationer och därmed fick ge upp sina karriärer efter en dom i kammarrätten var det inte för sent att driva en skadeståndstalan. Tingsrätten ansåg att det skulle strida mot bland annat proportionalitetsprincipen att vägra läkarna en rättegång.
Avsteg från praxis
Den här mellandomen som var ett avsteg från gängse praxis var knappast något som Erik Ternert hade räknat med.
- Min uppfattning var, när låda efter låda damp ner här och målet kom in, att det här målet var avslutat och preskriberat. Erik Ternert vill inte kvälja den dom Nils Hedström kom att meddela. Men han är kritisk till Nils Hedströms beslut att domen inte fick överklagas.
- När det gäller 20-25 år gamla saker och det är en preskriptionsinvändning och mellandomen bryter ny mark är min bestämda uppfattning att domen borde ha prövats i hovrätten. Det står jag för.
I Anders Carlgrens artikel påstås att Ternert internt för kollegerna på tingsrätten berättat att han under en middag förra året ska ha "talat med en av JK:s byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan". Enligt uppgifter till PointLex ska JK till och med ha uppmanats att ställa till med liv för att slippa en huvudförhandling.
Elakt formulerad
- Carlgrens beskrivning är elakt formulerad. Men det är riktigt att jag träffat en byråchef hos JK. Det är alltså inte hugget ur luften. Men vad vi diskuterade under middagen var JK:s uttalande om att han skulle avstå preskriptionsinvändning om Anders Agell avgick som ombud för läkarna.
Erik Ternert dementerar uppgifter som cirkulerar att det var byråchefen och handläggaren av styckmordsmålet Håkan Rustand han åt middag med. Det aktuella middagssällskapet, en av de övriga tre byråcheferna, är inte inblandad i målet.
Men även om inte middagen i sig utgör jäv i Ternerts ögon har han på grund av uppgifterna om densamma nu beslutat sig för att hoppa av målet som var planerat till nu i september.
- Meningen var att jag skulle sitta på huvudförhandlingen och vara med på en del preliminärföredragningar men jag hoppar av målet på grund av skriverierna som i och för sig inte gör mig formellt jävig.
- Det har fallit en skugga på mig på grund av det och eftersom jag inte kan säga att uppgifterna är lögnaktiga avstår jag från målet.
Var det inte olämpligt att tala med ena parten - staten - om målet?
- När det kommer in en sådan här uppmärksammad historia som alla i hela Sverige känner till är det ganska naturligt att man i ett juristgäng diskuterar det.
Redan på grund av att Nils Hedström inte längre har hand om målet utan ersätts av Anders Erlman måste den sistnämnde läsa in det gigantiska materialet. Därför skjuts målet upp till andra sidan årsskiftet.
Gäller enskilda
Själva jävsbeslutet ifrågasätts av flera jurister med inriktning på Europarätt. Erik Ternert och hans kolleger byggde sitt beslut på den konventionsrättsliga grunden att "justice must not only be done, it must also be seen to be done". Hur domskälen formuleras har alltså betydelse i bedömningen av en om domare varit opartisk. I detta fall ansågs Nils Hedström ha formulerat sig för partiskt. Men Europakonventionen anses ju allmänt omfatta enskilda i förhållande till staten och inte tvärtom. Inte ens kommuner har rätt att föra talan i Europadomstolen. Ett exempel är Danderyds kommun som stämde staten på grund av den så kallade Robin Hoodskatten (beslut den 7 juni 2001 i mål nr. 52559/99). Enligt artikel 34 gäller ”konventionen enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda personer".
- Stater ska skydda mänskliga rättigheter, inte kräva mänskliga rättigheter, säger advokaten och Europarättaren Jan Södergren. Det är ju märkligt att domstolar är så obenägna att tillerkänna enskilda rättigheter på grund av artikel 6 om rätten till rättvis rättegång men att man i ett sådant här fall ger en stat en sådan rätt.
Oklart
Hans Danelius, expert på Europarätt och före detta justitieråd, kan inte med säkerhet uttala sig om huruvida stater kan åberopa sig på Europakonventionen. Docenten i processrätt Robert Nordh är däremot klar över att konventionsrätten kan läggas till grund för bedömningen i processrättsliga frågor tillsammans med rättegångsbalken oavsett om det är till förmån för en stat eller en enskild.
Erik Ternert är dock övertygad om att stater kan åberopa Europarätten i processrättsligt hänseende.
- Den gäller i alla rättegångar. Om det är stat eller inte spelar ingen roll.
Nils Hedström skrev ett yttrande till sitt försvar innan jävsfrågan avgjordes. Detta yttrande medverkade, menade chefen Ternert, till att göra Hedström i det närmaste till motpart till staten. I yttrandet skriver Hedström bland annat: "Hur felaktigt man än finner mellandomens resonemang i detta spörsmål föranleder domens ställningstagande i denna del inte någon befogad farhåga för att jag i något annat avseende och på annan grund skulle särbehandla och förfördela staten såsom part i processen. Fog föreligger helt enkelt inte för förmodandet att staten i den vidare processen inte till fullo kommer att tillerkännas sina legitima processuella rättigheter såsom svarande i ett dispositivt tvistemål".
Hans yttrande som skrevs spontant utan begäran från de som skulle fatta jävsbeslutet lades in i akten men klingade ohört. En domare i Sverige kan i princip inte avsättas. På sätt och vis har det skett här. Jävsbeslutet är unikt. I beslutet hänvisas det till två rättsfall om jäv men inget av dem rör själva skrivningarna i respektive dom. Styckmordsmålet hade blivit det största i Nils Hedströms yrkeskarriär. Han närmar sig 65 och återvänder nu till de de mer vardagsnära sysslorna. Men sista kapitlet är långt ifrån skrivet i detta infekterade mål.
Mikael Kindbom
28 augusti 2008
Rättsrötan i da Costa-fallet måste utredas av JO - andra akten
Min artikel i Expressen om helt nya inslag i rättsrötan kring fallet Catrine da Costa, som publicerats idag, är av utrymmesskäl ganska kort. Här följer därför en längre version, bland annat med hänvisningar till rättegångsbalken, tingsrättsinstruktionen, samt en i sammanhanget betydelsefull dom i Europadomstolen:
Den omfattande rättsröta i fallet Catrine da Costa och de båda läkare som pågått i 25 år, tar sig nu alltmera uppseendeväckande, rättsvidriga och bisarra former.
För 20 år sedan friades läkarna från anklagelsen om mord, men samtidigt slog Stockholms tingsrätt fast, mot läkarnas nekande att de under pingsthelgen 1984 hade styckat den döda da Costas kropp, trots att ett eventuellt brott mot griftefrid vid tidpunkten för domen 1988 var preskriberat.
Under huvudförhandlingen i tingsrätten påstod åklagaren, Anders Helin, att styckningen ägt rum på pingstaftonen. Då det visade sig att da Costa vid det tillfället var i livet ändrade Helin dag för styckningen till annandag pingst. Senare har det dock visat sig att hon levde även den dagen.
Trots otydligheterna och åtminstone ett falskt vittnesmål som aldrig beivrades, plus en ”påhittig” exmaka till allmänläkaren, samt ytterst tvivelaktiga ”bevisuppgifter” från allmänläkarens dotter som vid tidpunkten för den påstådda styckningen bara var 17 månader gammal, beslutade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer. Därefter har rättsrötan fått fortsätta i ett dussin instanser och år efter år.
Den absoluta lejonparten bland den juridiska expertis som haft till uppgift att bedöma sakläget har tvått sina händer och antingen trott på läkarnas skuld, eller ansett att alltför mycket vatten runnit under broarna för att målet ska kunna tas upp till förnyad prövning. En mycket högt uppsatt jurist ljuger om vad han själv tidigare har skrivit i ärendet, det vill säga att det var fel av regeringsrätten att inte bevilja resning i legitimationsfrågan. Andra har uppträtt som en juridisk nomenklatura, där det mest väsentliga har varit skydda varandra likt medlemmar i ett hemligt ordenssällskap.
Snart 25 år efter da Costas död har läkarna genom sitt ombud, professor emeritus Anders Agell, stämt staten i ett skadeståndsmål på grund av alla försummelser, felaktigheter och bedräglig rättssäkerhet.
I april 2007 stod det klart att Attunda tingsrätt skulle handlägga den process som nu pågår mellan staten, genom justitiekanslern och de båda läkarna.
Erik Ternert, som är lagman och domstolschef vid den tingsrätten, har mer eller mindre öppet uttalat att läkarnas talan helt saknar grund och att den dessutom till stora delar är preskriberad. Frågan om preskription har också JK hävdat inför domstolen. Ternerts förutfattade mening gör att han med stor, för att inte säga sannolik möjlighet, är jävig att handlägga frågor i målet.
Enligt vad Ternert själv har undsluppit sig har han vid en middagsbjudning tagit kontakt med en av JK:s byråchefer i akt och mening för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Detta var byråchefen också beredd att medverka till. Efter vidtagna åtgärder var avsikten att målet skulle vara i ett så ramponerat skick att det inte skulle kunna hållas någon huvudförhandling.
Det hör till saken att Erik Ternert sitter i styrelsen för Sveriges Domareförbund, som ser som en av sina främsta uppgifter att värna domarnas och domstolarnas självständighet. Han har dessutom varit kanslichef i Högsta domstolen. Tingsrättens chef uttalade sig alltså med sådan tvärsäker partiskhet och spelade helt rättsvidrigt under täcket med svarandesidan innan målet ens har kommit upp till huvudförhandling.
Den lika beramade som betydelsefulla preskriptionsfrågan avgjordes av tingsrätten i april i år genom en mellandom av rådman Nils Hedström. Domen, som är lång och väl motiverad, slog fast att läkarnas talan inte är preskriberad till någon del. Om JK hade fått igenom sitt krav på preskription före januari 1995, skulle en stor del av alla försummelser och juridiska oegentligheter inte kunnat tas upp inom ramen för skadeståndsmålet.
Mellandomen ledde till att JK hävdade att rådman Hedström varit jävig och den frågan avgjordes den 8 augusti med Erik Ternert som ordförande. Till sin hjälp hade han själv handplockat två andra domare, lagmannen vid Uppsala tingsrätt, Erik Lempert, samt den nyanställde rådmannen vid Attunda tingsrätt, Anders Erlman. Resultatet blev att rådman Hedström jävades bort.
Enligt rättegångsbalken finns det möjlighet att förordna om tre domare i en jävsfråga, men det skall då föreligga särskilda skäl. Några sådana skäl har, såvitt känt, Erik Ternert inte angett. När det sedan gäller valet att kalla in en domare från en annan domstol, så finns enligt tingsrättsinstruktionen förvisso den möjligheten, men det krävs då att den handläggande domstolen saknar kompetens inom något rättsområde. Men en jävsfråga är inget eget rättsområde och därför kvarstår frågan obesvarad varför Ternert behövde kalla in en utomstående domare för att tillämpa rättegångsbalken.
I sitt beslut argumenterade rätten på ett mycket ansträngt och skruvat sätt, där man till och med hjälpte JK på traven med argument som han själv inte ens framfört. Bland annat klankar de tre domarna ner på att Hedström skrivit ett för långt yttrande till sitt eget försvar i jävsfrågan och att hans engagemang i målet varit så överdrivet att han blivit JKs fiende. Vederdeloman är det ålderdomliga uttryck Ternert & Co begagnar sig av i sammanhanget. De bemödade sig heller inte om att bemöta professor Agells argument i jävsfrågan, som har åtskilliga decenniers erfarenhet av civilrätt, med särskild expertkunskap i skadeståndsrätt.
Tyngdpunkten i JKs argumentering för att domaren var jävig består i att staten som svarande i en process om skadestånd har "samma ställning som vilken annan part i en dispositiv tvistemålsprocess som helst" och att Hedström skulle ha brutit mot den principen genom att fästa sig vid vad JK velat uppnå genom sin invändning om preskription.
JK menar alltså att staten, när den uppträder som privaträttsligt subjekt, inte behöver iaktta Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Men det är fel, därför att frågan prövades redan på 1970-talet av Europadomstolen i samband med en facklig tvist och argumentet underkändes då.
Det förhåller sig nämligen så att i Europadomstolens praxis har den så kallade proportionalitetsprincipen utvecklats, vilket är den rättsstatliga grundsats som innebär att staten i sitt förhållande till enskilda måste iaktta viss måttfullhet. Det måste helt enkelt finnas en balans mellan vad staten vill uppnå med en åtgärd och motsvarande ingrepp i den enskildes rättssfär. JKs skäl för att åberopa preskription är enligt mellandomen inte särskilt intressanta i förhållande till läkarnas intresse av att få rentvå sig i fallet.
Med Nils Hedström bortplockad är det nu Anders Erlman, som var med och jävade bort rådman Hedström, som ska leda målet vidare och därtill är han utsedd av domstolschefen Ternert. Den misstänkt partiske lagmannen Erik Ternert ska, enligt egen utsago, själv sitta med vid den kommande huvudförhandlingen.
När det sedan gäller bevisning i målet har ombudet, Anders Agell, begärt att få höra ett stort antal vittnen, ända tillbaka till den undermåliga förundersökningen och den lika undermåliga förhandlingen i tingsrätten 1988. Det gäller myndighetspersoner som medverkat till de juridiska katastroferna, samt utomstående med särskild sakkunskap.
I det fallet har JK krävt att en lång rad av dessa vittnen ska strykas bort som bevisning, med hänvisning till att det både är onödigt och betydelselöst. Om detta har Ternert i förväg sagt rakt ut att ”Agell har listat alldeles för många vittnen, som inte har med saken att göra”.
Med facit i hand och med kännedom om Erik Ternerts upprepade processrättsliga övertramp i målet, är frågan om han själv var jävig och om det förelåg domvilla då han jävade bort rådman Hedström. Domvilla är ett annat uttryck för allvarligt rättegångsfel.
Att Nils Hedström nu är bortplockad från det ytterst omfattande målet betyder att det är rådman Erlman, som ska sätta sig in i detta väldiga material som går tillbaka ända till 1984. Det tar lång tid att sätta sig in i materialet och kan mycket väl vara förödande för läkarnas möjligheter att fullfölja sin talan.
Den omfattande rättsröta i fallet da Costa som nu också fått spridning till Attunda tingsrätt måste leda till att chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord, ingriper och utreder de grova orättvisor, den partiskhet och möjligt jäv som domstolschefen Erik Ternert gjort sig skyldig till.
Jag har på sina håll och i diverse bloggkommentarer anklagats för att gå läkarnas ärende och försöka skydda två styckmördare, eller i vart fall två likskändare. Men så är inte fallet. Vad jag framför allt har reagerat inför är hur de båda läkarna har förvägrats det mesta av rättmätig rättssäkerhet. Det gäller juridiska felaktigheter begångna i snart sagt varje juridisk instans som vårt land förfogar över. I sakfrågan om skuld eller oskuld har jag aldrig yttrat mig.
Den juridiska oreda som Stockholms tingsrätt, med domaren Carl-Anton Spaak i spetsen, ställde till med 1988 saknar motstycke i modern svensk rättstillämpning och därefter har rättsrötan fått leva vidare.
Begreppet rättsröta myntades i början av 1950-talet, då författaren Vilhelm Moberg avslöjade affärerna kring Karl-Erik Kejne och Kurt Hajby. Kejneaffären handlade om en homosexuell härva med förgreningar in i regeringen och rättsväsendet, medan Hajbyaffären gällde kung Gustaf Vs eventuella homosexualitet och utpressning av hovet i sammanhanget.
Massmedia och en lång rad kända journalister och juridiska experter bär stor skuld till varför rättsrötan i fallet Catrine da Costa har kunnat leva vidare. Redan på ett mycket tidigt stadium var det många som entydigt slog fast att de båda läkarna var skyldiga. En del av dem har gjort offentlig avbön, medan andra vidhåller läkarnas skuld.
Och det är just där den stora tragedin ligger. Att så många jurister och journalister ensidigt fokuserat på skuldfrågan, istället för att se till och försöka analysera den helt avgörande frågan om människors rättssäkerhet. Något som fått till följd att två enskilda personer fått sina liv förstörda.
I fallet Catrine da Costa är det också så att när makten och den juridiska eliten ska skyddas brukar sanningen sitta ganska trångt.
Den omfattande rättsröta i fallet Catrine da Costa och de båda läkare som pågått i 25 år, tar sig nu alltmera uppseendeväckande, rättsvidriga och bisarra former.
För 20 år sedan friades läkarna från anklagelsen om mord, men samtidigt slog Stockholms tingsrätt fast, mot läkarnas nekande att de under pingsthelgen 1984 hade styckat den döda da Costas kropp, trots att ett eventuellt brott mot griftefrid vid tidpunkten för domen 1988 var preskriberat.
Under huvudförhandlingen i tingsrätten påstod åklagaren, Anders Helin, att styckningen ägt rum på pingstaftonen. Då det visade sig att da Costa vid det tillfället var i livet ändrade Helin dag för styckningen till annandag pingst. Senare har det dock visat sig att hon levde även den dagen.
Trots otydligheterna och åtminstone ett falskt vittnesmål som aldrig beivrades, plus en ”påhittig” exmaka till allmänläkaren, samt ytterst tvivelaktiga ”bevisuppgifter” från allmänläkarens dotter som vid tidpunkten för den påstådda styckningen bara var 17 månader gammal, beslutade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att dra in läkarnas legitimationer. Därefter har rättsrötan fått fortsätta i ett dussin instanser och år efter år.
Den absoluta lejonparten bland den juridiska expertis som haft till uppgift att bedöma sakläget har tvått sina händer och antingen trott på läkarnas skuld, eller ansett att alltför mycket vatten runnit under broarna för att målet ska kunna tas upp till förnyad prövning. En mycket högt uppsatt jurist ljuger om vad han själv tidigare har skrivit i ärendet, det vill säga att det var fel av regeringsrätten att inte bevilja resning i legitimationsfrågan. Andra har uppträtt som en juridisk nomenklatura, där det mest väsentliga har varit skydda varandra likt medlemmar i ett hemligt ordenssällskap.
Snart 25 år efter da Costas död har läkarna genom sitt ombud, professor emeritus Anders Agell, stämt staten i ett skadeståndsmål på grund av alla försummelser, felaktigheter och bedräglig rättssäkerhet.
I april 2007 stod det klart att Attunda tingsrätt skulle handlägga den process som nu pågår mellan staten, genom justitiekanslern och de båda läkarna.
Erik Ternert, som är lagman och domstolschef vid den tingsrätten, har mer eller mindre öppet uttalat att läkarnas talan helt saknar grund och att den dessutom till stora delar är preskriberad. Frågan om preskription har också JK hävdat inför domstolen. Ternerts förutfattade mening gör att han med stor, för att inte säga sannolik möjlighet, är jävig att handlägga frågor i målet.
Enligt vad Ternert själv har undsluppit sig har han vid en middagsbjudning tagit kontakt med en av JK:s byråchefer i akt och mening för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Detta var byråchefen också beredd att medverka till. Efter vidtagna åtgärder var avsikten att målet skulle vara i ett så ramponerat skick att det inte skulle kunna hållas någon huvudförhandling.
Det hör till saken att Erik Ternert sitter i styrelsen för Sveriges Domareförbund, som ser som en av sina främsta uppgifter att värna domarnas och domstolarnas självständighet. Han har dessutom varit kanslichef i Högsta domstolen. Tingsrättens chef uttalade sig alltså med sådan tvärsäker partiskhet och spelade helt rättsvidrigt under täcket med svarandesidan innan målet ens har kommit upp till huvudförhandling.
Den lika beramade som betydelsefulla preskriptionsfrågan avgjordes av tingsrätten i april i år genom en mellandom av rådman Nils Hedström. Domen, som är lång och väl motiverad, slog fast att läkarnas talan inte är preskriberad till någon del. Om JK hade fått igenom sitt krav på preskription före januari 1995, skulle en stor del av alla försummelser och juridiska oegentligheter inte kunnat tas upp inom ramen för skadeståndsmålet.
Mellandomen ledde till att JK hävdade att rådman Hedström varit jävig och den frågan avgjordes den 8 augusti med Erik Ternert som ordförande. Till sin hjälp hade han själv handplockat två andra domare, lagmannen vid Uppsala tingsrätt, Erik Lempert, samt den nyanställde rådmannen vid Attunda tingsrätt, Anders Erlman. Resultatet blev att rådman Hedström jävades bort.
Enligt rättegångsbalken finns det möjlighet att förordna om tre domare i en jävsfråga, men det skall då föreligga särskilda skäl. Några sådana skäl har, såvitt känt, Erik Ternert inte angett. När det sedan gäller valet att kalla in en domare från en annan domstol, så finns enligt tingsrättsinstruktionen förvisso den möjligheten, men det krävs då att den handläggande domstolen saknar kompetens inom något rättsområde. Men en jävsfråga är inget eget rättsområde och därför kvarstår frågan obesvarad varför Ternert behövde kalla in en utomstående domare för att tillämpa rättegångsbalken.
I sitt beslut argumenterade rätten på ett mycket ansträngt och skruvat sätt, där man till och med hjälpte JK på traven med argument som han själv inte ens framfört. Bland annat klankar de tre domarna ner på att Hedström skrivit ett för långt yttrande till sitt eget försvar i jävsfrågan och att hans engagemang i målet varit så överdrivet att han blivit JKs fiende. Vederdeloman är det ålderdomliga uttryck Ternert & Co begagnar sig av i sammanhanget. De bemödade sig heller inte om att bemöta professor Agells argument i jävsfrågan, som har åtskilliga decenniers erfarenhet av civilrätt, med särskild expertkunskap i skadeståndsrätt.
Tyngdpunkten i JKs argumentering för att domaren var jävig består i att staten som svarande i en process om skadestånd har "samma ställning som vilken annan part i en dispositiv tvistemålsprocess som helst" och att Hedström skulle ha brutit mot den principen genom att fästa sig vid vad JK velat uppnå genom sin invändning om preskription.
JK menar alltså att staten, när den uppträder som privaträttsligt subjekt, inte behöver iaktta Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Men det är fel, därför att frågan prövades redan på 1970-talet av Europadomstolen i samband med en facklig tvist och argumentet underkändes då.
Det förhåller sig nämligen så att i Europadomstolens praxis har den så kallade proportionalitetsprincipen utvecklats, vilket är den rättsstatliga grundsats som innebär att staten i sitt förhållande till enskilda måste iaktta viss måttfullhet. Det måste helt enkelt finnas en balans mellan vad staten vill uppnå med en åtgärd och motsvarande ingrepp i den enskildes rättssfär. JKs skäl för att åberopa preskription är enligt mellandomen inte särskilt intressanta i förhållande till läkarnas intresse av att få rentvå sig i fallet.
Med Nils Hedström bortplockad är det nu Anders Erlman, som var med och jävade bort rådman Hedström, som ska leda målet vidare och därtill är han utsedd av domstolschefen Ternert. Den misstänkt partiske lagmannen Erik Ternert ska, enligt egen utsago, själv sitta med vid den kommande huvudförhandlingen.
När det sedan gäller bevisning i målet har ombudet, Anders Agell, begärt att få höra ett stort antal vittnen, ända tillbaka till den undermåliga förundersökningen och den lika undermåliga förhandlingen i tingsrätten 1988. Det gäller myndighetspersoner som medverkat till de juridiska katastroferna, samt utomstående med särskild sakkunskap.
I det fallet har JK krävt att en lång rad av dessa vittnen ska strykas bort som bevisning, med hänvisning till att det både är onödigt och betydelselöst. Om detta har Ternert i förväg sagt rakt ut att ”Agell har listat alldeles för många vittnen, som inte har med saken att göra”.
Med facit i hand och med kännedom om Erik Ternerts upprepade processrättsliga övertramp i målet, är frågan om han själv var jävig och om det förelåg domvilla då han jävade bort rådman Hedström. Domvilla är ett annat uttryck för allvarligt rättegångsfel.
Att Nils Hedström nu är bortplockad från det ytterst omfattande målet betyder att det är rådman Erlman, som ska sätta sig in i detta väldiga material som går tillbaka ända till 1984. Det tar lång tid att sätta sig in i materialet och kan mycket väl vara förödande för läkarnas möjligheter att fullfölja sin talan.
Den omfattande rättsröta i fallet da Costa som nu också fått spridning till Attunda tingsrätt måste leda till att chefs-JO Mats Melin, som har domstolsväsendet på sitt bord, ingriper och utreder de grova orättvisor, den partiskhet och möjligt jäv som domstolschefen Erik Ternert gjort sig skyldig till.
Jag har på sina håll och i diverse bloggkommentarer anklagats för att gå läkarnas ärende och försöka skydda två styckmördare, eller i vart fall två likskändare. Men så är inte fallet. Vad jag framför allt har reagerat inför är hur de båda läkarna har förvägrats det mesta av rättmätig rättssäkerhet. Det gäller juridiska felaktigheter begångna i snart sagt varje juridisk instans som vårt land förfogar över. I sakfrågan om skuld eller oskuld har jag aldrig yttrat mig.
Den juridiska oreda som Stockholms tingsrätt, med domaren Carl-Anton Spaak i spetsen, ställde till med 1988 saknar motstycke i modern svensk rättstillämpning och därefter har rättsrötan fått leva vidare.
Begreppet rättsröta myntades i början av 1950-talet, då författaren Vilhelm Moberg avslöjade affärerna kring Karl-Erik Kejne och Kurt Hajby. Kejneaffären handlade om en homosexuell härva med förgreningar in i regeringen och rättsväsendet, medan Hajbyaffären gällde kung Gustaf Vs eventuella homosexualitet och utpressning av hovet i sammanhanget.
Massmedia och en lång rad kända journalister och juridiska experter bär stor skuld till varför rättsrötan i fallet Catrine da Costa har kunnat leva vidare. Redan på ett mycket tidigt stadium var det många som entydigt slog fast att de båda läkarna var skyldiga. En del av dem har gjort offentlig avbön, medan andra vidhåller läkarnas skuld.
Och det är just där den stora tragedin ligger. Att så många jurister och journalister ensidigt fokuserat på skuldfrågan, istället för att se till och försöka analysera den helt avgörande frågan om människors rättssäkerhet. Något som fått till följd att två enskilda personer fått sina liv förstörda.
I fallet Catrine da Costa är det också så att när makten och den juridiska eliten ska skyddas brukar sanningen sitta ganska trångt.
Rättsrötan i da Costa-fallet måste utredas av JO
Skriver idag på Expressens debattsida om helt nya inslag i rättsrötan kring fallet Catrine da Costa:
Den rättsröta i fallet Catrine da Costa och de båda läkare som pågått i 25 år tar sig nu alltmera rättsvidriga former.
1988 friades läkarna från mordanklagelse, men tingsrätten slog ändå fast att de styckat den döda kroppen, vilket fick ansvarsnämnden att dra in deras legitimationer och därefter har rättsrötan fått fortsätta år efter år i ett dussin instanser.
Nu pågår ett skadeståndsmål i Attunda tingsrätt, där läkarna stämt staten för alla försummelser och bristande rättvisa. Men domstolschefen där, Erik Ternert, har påstått att målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat. Det har senare också staten, genom justitiekanslern hävdat, vilket en rättrådig domare målet i sin tur avvisade. JK hävdade då jäv mot domaren, vilket fick Ternert att tillsammans med två andra domare jäva bort domaren. Ternerts förutfattade mening gör att han själv möjligen är jävig i målet.
Ternert har också internt sagt att han vid en middag talat med en av JKs byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling. Tingsrättens chef uttalade sig alltså med tydlig partiskhet och spelade dessutom under täcket med statens ombud. Samme Ternert sitter i Domareförbundets styrelse, som ska värna domarnas självständighet.
Då Ternert & Co jävade bort domaren argumenterade man på ett lika ansträngt som skruvat sätt och hjälpte JK på traven med argument som han inte ens framfört. De klankade också ner på domarens handläggning och skrev att han blivit JKs fiende.
Ternert har även sagt att läkarsidan har ”listat för många vittnen som inte har med saken att göra”. Allt detta gör att Ternert kan ha orsakat allvarligt rättegångsfel.
Med rättsrötan spridd till Attunda tingsrätt krävs nu att JO, Mats Melin, utreder den partiskhet, möjligt jäv och orättvisor som domstolschefen, Erik Ternert, gjort sig skyldig till.
Den rättsröta i fallet Catrine da Costa och de båda läkare som pågått i 25 år tar sig nu alltmera rättsvidriga former.
1988 friades läkarna från mordanklagelse, men tingsrätten slog ändå fast att de styckat den döda kroppen, vilket fick ansvarsnämnden att dra in deras legitimationer och därefter har rättsrötan fått fortsätta år efter år i ett dussin instanser.
Nu pågår ett skadeståndsmål i Attunda tingsrätt, där läkarna stämt staten för alla försummelser och bristande rättvisa. Men domstolschefen där, Erik Ternert, har påstått att målet saknar grund och att det mesta som hänt borde vara preskriberat. Det har senare också staten, genom justitiekanslern hävdat, vilket en rättrådig domare målet i sin tur avvisade. JK hävdade då jäv mot domaren, vilket fick Ternert att tillsammans med två andra domare jäva bort domaren. Ternerts förutfattade mening gör att han själv möjligen är jävig i målet.
Ternert har också internt sagt att han vid en middag talat med en av JKs byråchefer för att förmå JK att till varje pris motarbeta läkarnas talan. Därmed skulle målet bli så ramponerat att det inte skulle kunna föras till huvudförhandling. Tingsrättens chef uttalade sig alltså med tydlig partiskhet och spelade dessutom under täcket med statens ombud. Samme Ternert sitter i Domareförbundets styrelse, som ska värna domarnas självständighet.
Då Ternert & Co jävade bort domaren argumenterade man på ett lika ansträngt som skruvat sätt och hjälpte JK på traven med argument som han inte ens framfört. De klankade också ner på domarens handläggning och skrev att han blivit JKs fiende.
Ternert har även sagt att läkarsidan har ”listat för många vittnen som inte har med saken att göra”. Allt detta gör att Ternert kan ha orsakat allvarligt rättegångsfel.
Med rättsrötan spridd till Attunda tingsrätt krävs nu att JO, Mats Melin, utreder den partiskhet, möjligt jäv och orättvisor som domstolschefen, Erik Ternert, gjort sig skyldig till.
13 augusti 2008
Tidningen Världen idag om jävsfrågan i da Costafallet
"Obducentens och allmänläkarens skadeståndsprocess mot staten har drabbats av en oväntad försening. Domaren i målet, Nils Hedström, anses jävig och ska nu bytas ut.
Det är Justitiekanslern, JK, som protesterat mot den mellandom som Hedström författat tidigare i år, i vilken han slog fast att läkarnas krav inte var preskriberade. JK menade att domaren favoriserat läkarna och ville ha honom ersatt inför huvudförhandlingen.
Tre domare har avgjort jävsfrågan och huvudförhandlingen som planerats att hållas i september förväntas nu bli kraftigt försenad i avvaktan på att en ny domare utses.
Journalisten Anders Carlgren som följt da Costa-fallet noga under åren kritiserar jävsbeslutet på sin blogg och menar att den juridiska eliten skyddar staten. ”Att jäva bort rådman Hedström…är oerhört petigt och förvånande, för att inte säga fegt”, skriver Carlgren.
Patrik Nyberg"
Läs gärna också Patrik Nybergs artikel i Världen idag om en annan, tänkbar gärningsman i fallet:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2684&Itemid=98
Det är Justitiekanslern, JK, som protesterat mot den mellandom som Hedström författat tidigare i år, i vilken han slog fast att läkarnas krav inte var preskriberade. JK menade att domaren favoriserat läkarna och ville ha honom ersatt inför huvudförhandlingen.
Tre domare har avgjort jävsfrågan och huvudförhandlingen som planerats att hållas i september förväntas nu bli kraftigt försenad i avvaktan på att en ny domare utses.
Journalisten Anders Carlgren som följt da Costa-fallet noga under åren kritiserar jävsbeslutet på sin blogg och menar att den juridiska eliten skyddar staten. ”Att jäva bort rådman Hedström…är oerhört petigt och förvånande, för att inte säga fegt”, skriver Carlgren.
Patrik Nyberg"
Läs gärna också Patrik Nybergs artikel i Världen idag om en annan, tänkbar gärningsman i fallet:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2684&Itemid=98
09 augusti 2008
Domare i da Costa-fallet jävas bort
Attunda tingsrätt i Sollentuna beslutade igår fredag att domaren i det pågånde skadeståndsmålet, Nils Hedström, är jävig och därför måste ersättas med någon annan domare.
Frågan gällde den så kallade mellandomen från i våras då Hedström avvisade justitiekanslerns krav på att preskription skulle gälla i fallet före januari 1995.
Det hela handlar om den så kallade allmänläkaren och obducenten som 1988 friades för mord på den prostituerade Catrine da Costa, men tingsrätten slog samtidigt fast i domskälen att de båda styckat hennes kropp. Det ledde till att Socialstyrelsen drog in deras läkarlegitimationer.
Fallet har behandlats hela 13 gånger av skilda rättsinstanser, men det finns bara ett par domar i sammanhanget.
De tre domare, Erik Ternert, Erik Lempert och Anders Erlman, som avgjorde jävsfrågan anser att domare Hedström inte behandlat de båda parterna (JK som företräder staten, respektive de båda läkarna) likvärdigt. I Hedströms omfattande utslag heter det bland annat att statens krav på preskription före 1995 hindrar läkarnas rätt. Det, menar de tre domarna, gör att Hedström uttalat sig till förmån för de båda läkarna. Lagman Ternert sa till mig igår att "JK skall betraktas som vilken part som helst".
Utslaget igår kan inte överklagas. Nästa steg i processen blir att en ny domare i Attunda tingsrätt kommer att utses, sannolikt med följd att hela skadeståndsprocessen försenas ytterligare. Ursprungligen skulle det ha hållits huvudförhandling i september, men den kommer nu att skjutas framåt i tiden.
I sammanhanget går det inte att bortse från att Erik Ternert, lagman i Attunda tingsrätt, respektive Erik Lempert som är lagman i Uppsala tingsrätt, tillhör samma juridiska nomenklatura som JK, Göran Lambertz.
Ternert har tidigare varit kanslichef i Högsta domstolen och Lempert har tidigare varit expeditionschef på kulturdepartementet. Lempert var också den som dömde i Knutbyrättegången. Den tredje domaren i det nu aktuella fallet, Anders Erlman är för ung för att ha nått några riktiga höjder inom nomenklaturan. Men han har ändå ett förflutet i Svea hovrätt, hovrätten för nedre Norrland, respektive i utbildningsdepartementet.
Det vill säga att herrarna vandrar mellan departementen och olika höga domstolar. Och på så sätt skapas ganska obehagliga länkar mellan styrande och dömande sfärer.
Att jäva bort rådman Hedström, som presenterade en ytterst välskriven mellandom i våras, är oerhört petigt och förvånande, för att inte säga fegt. Beslutet löper helt och hållet enligt JKs linjer och intentioner att till varje pris låta staten slippa undan sitt ansvar för att två läkare har fått sina liv förstörda av 25 års rättsvidrigheter.
Det följer också den linje som jag tidigare pekat på, nämligen att JK tillåts härja ganska fritt med tingsrätten. Eller är det så enkelt att de tre domarna som jävade bort rådman Hedström helt skamlöst kröker rygg inför staten och allra ytterst regeringen?
Lästips:
http://www.andersagell.se/ (Läkarnas ombud, som har en omfattande dokumentation på sin hemsida.)
http://www.mediemordet.com/ (Journalisten Per Lindebergs hemsida, också med omfattande dokumentation. Den 11 augusti kommer hans bok "Döden är en man" i ny reviderad upplaga. Det är egentligen den enda bok man behöver läsa för att sätta sig in i fallet.)
Längre ner i bloggen finns mina två artiklar från Expressen i juli, som handlar om JKs agerande i skadeståndsprocessen.
Frågan gällde den så kallade mellandomen från i våras då Hedström avvisade justitiekanslerns krav på att preskription skulle gälla i fallet före januari 1995.
Det hela handlar om den så kallade allmänläkaren och obducenten som 1988 friades för mord på den prostituerade Catrine da Costa, men tingsrätten slog samtidigt fast i domskälen att de båda styckat hennes kropp. Det ledde till att Socialstyrelsen drog in deras läkarlegitimationer.
Fallet har behandlats hela 13 gånger av skilda rättsinstanser, men det finns bara ett par domar i sammanhanget.
De tre domare, Erik Ternert, Erik Lempert och Anders Erlman, som avgjorde jävsfrågan anser att domare Hedström inte behandlat de båda parterna (JK som företräder staten, respektive de båda läkarna) likvärdigt. I Hedströms omfattande utslag heter det bland annat att statens krav på preskription före 1995 hindrar läkarnas rätt. Det, menar de tre domarna, gör att Hedström uttalat sig till förmån för de båda läkarna. Lagman Ternert sa till mig igår att "JK skall betraktas som vilken part som helst".
Utslaget igår kan inte överklagas. Nästa steg i processen blir att en ny domare i Attunda tingsrätt kommer att utses, sannolikt med följd att hela skadeståndsprocessen försenas ytterligare. Ursprungligen skulle det ha hållits huvudförhandling i september, men den kommer nu att skjutas framåt i tiden.
I sammanhanget går det inte att bortse från att Erik Ternert, lagman i Attunda tingsrätt, respektive Erik Lempert som är lagman i Uppsala tingsrätt, tillhör samma juridiska nomenklatura som JK, Göran Lambertz.
Ternert har tidigare varit kanslichef i Högsta domstolen och Lempert har tidigare varit expeditionschef på kulturdepartementet. Lempert var också den som dömde i Knutbyrättegången. Den tredje domaren i det nu aktuella fallet, Anders Erlman är för ung för att ha nått några riktiga höjder inom nomenklaturan. Men han har ändå ett förflutet i Svea hovrätt, hovrätten för nedre Norrland, respektive i utbildningsdepartementet.
Det vill säga att herrarna vandrar mellan departementen och olika höga domstolar. Och på så sätt skapas ganska obehagliga länkar mellan styrande och dömande sfärer.
Att jäva bort rådman Hedström, som presenterade en ytterst välskriven mellandom i våras, är oerhört petigt och förvånande, för att inte säga fegt. Beslutet löper helt och hållet enligt JKs linjer och intentioner att till varje pris låta staten slippa undan sitt ansvar för att två läkare har fått sina liv förstörda av 25 års rättsvidrigheter.
Det följer också den linje som jag tidigare pekat på, nämligen att JK tillåts härja ganska fritt med tingsrätten. Eller är det så enkelt att de tre domarna som jävade bort rådman Hedström helt skamlöst kröker rygg inför staten och allra ytterst regeringen?
Lästips:
http://www.andersagell.se/ (Läkarnas ombud, som har en omfattande dokumentation på sin hemsida.)
http://www.mediemordet.com/ (Journalisten Per Lindebergs hemsida, också med omfattande dokumentation. Den 11 augusti kommer hans bok "Döden är en man" i ny reviderad upplaga. Det är egentligen den enda bok man behöver läsa för att sätta sig in i fallet.)
Längre ner i bloggen finns mina två artiklar från Expressen i juli, som handlar om JKs agerande i skadeståndsprocessen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
