Guds Rottweiler tappar kalotten

Påven, Benedictus XVI, har tagit det oväntade steget att upphäva bannlysningen av biskop Richard Williamson och tre andra biskopar inom det katolska prästbrödraskapet Society of St. Pius X, eller SSPX. Det skedde bara några dagar efter att biskop Williamson i svensk tv upprepade sitt förnekande förintelsen. Han sa också att möjligen dog färre än 300 000 judar. I andra sammanhang har Williamson påstått att gaskamrarna mest var till för vad han kallar avlusning.

Påståendena faller naturligtvis på sin egen orimlighet och går tvärtemot all historisk kunskap om förintelsen. Att häva bannlysningen av de fyra biskoparna vid tiden för årsdagen efter befrielsen av Auschwitz gör det hela än mer komplicerat. Lägg därtill att de fyra inte är biskopsvigda av kyrkan utan av SSPX självt.

Därmed kan man gott påstå att Guds Rottweiler har tappat kalotten. Samma dag för fyra år sedan som Joseph Ratzinger utsågs till påve kallade jag honom för just Guds Rottweiler i en artikel i Aftonbladet. Den förre påven Johannes Paulus utsåg nämligen redan 1981 dåvarande kardinal Ratzinger till kurians högste kardinal för doktrin och tro. Och han blev snart Vatikanens kanske allra mest konservative kardinal. Som sådan jagade han abortförespråkare, homosexuella och motståndare till celibatet. Än idag tvistar katoliker världen över om den jakten mest enat eller splittrat katolska kyrkan.

Påvens märkliga tilltag att efter 20 års bannlysning häva den för de fyra biskoparna sänder ytterst märkliga signaler till omvärlden. De som med visst fog hävdar att det finns antisemitiska strömningar inom katolska kyrkan får nu vatten på kvarnarna. Och agerandet kan dessutom underblåsa sådana uppfattningar.

Under snart ett halvt sekel har Vatikanen fört bräckliga samtal med Israel och skilda judiska organisationer för att försöka normalisera förbindelserna. Frågan är nu om inte sådana fortsatta samtal kommer att avbrytas, eller i vart fall försvåras. Det israeliska överrabbinatet har redan beslutat avbryta alla förbindelser med Vatikanen.

Andra bedömare tror att påvens steg går ut på att söka enighet inom katolska kyrkan. Men det förefaller ganska befängt eftersom en tysk åklagare redan inlett en förundersökning av biskop Williamson – och det i Ratzingers eget födelseland, som dessutom har miljoner katoliker. Förundersökningen betyder ju att affären kommer att rulla vidare.

Benedictus XVI är med sin höga ålder förvisso en övergångspåve, men Williamson-tabben sänder ändå märkliga – om inte rent förbrytliga – signaler. Tyvärr räcker inga förklaringar i världen för att sudda ut tabben.

Om nu Joseph Ratzinger är en de mest reaktionära påvarna i modern tid, så ska ingen samtidigt inbilla sig att något annat och nytt är att vänta i framtiden. Det såg nämligen Johannes Paulus till genom att utnämna ett rekordstort antal konservativa, för att inte säga reaktionära, kardinaler. Därmed såg han till att en gammalteologisk konservativ syn är säkrad för åtminstone en generation framöver. Så inom själva kurian var det säkert bara ett fåtal som höjde ögonbrynen när Rottweilern hävde bannlysningen.