Skriver idag på Aftonbladets debattsida:
I morgon kväll har dokumentärfilmen ”Watching the Moon at Night” svensk biopremiär i Göteborg. Filmen, som bär sin titel efter en dikt av nobelpristagaren Wislawa Szymborska, har medfinansierats av Sveriges Television. Men SVT vägrar att visa filmen och har brutit kontraktet med de båda filmarna, Joanna Helander och Bo Persson.
Det hela är egentligen obegripligt. Men i den politiska korrekthetens Sverige får man tydligen inte koppla samman antisemitism, jihadism och terrorism så som filmen gör. Där berättar anhöriga till terrorismens offer, från Bali över Nordafrika och Europa till 11 september i New York.
Det handlar om föräldrarna till en 22-årig svenska som dog i en attack på Bali. En israelisk OS-fäktare som överlevde München 1972. En kvinna i New York som överlevde World Trade Center 2001. Pappan vars bror och son som mördades på Nordirland. En algerisk kvinna vars familj slaktades. Eller sonen till en man som dog då Gaddafi såg till att spränga ett franskt passagerarplan över den afrikanska öknen. Efterbörden till massmordet på norska Utöya finns också med.
Det som för Sveriges Television tycks vara så besvärande och politiskt inkorrekt att visa är kopplingen mellan antisemitism och terrorism, samtidigt som de flesta vet att just antisemitism ligger bakom åtskilligt av världens terror och jihadism.
Den globala antisemitismen uppstod inte i och med Förintelsen. Eller försvann därefter. Martin Luthers manifesterade judehat plågar än i dag den protestantiska kristenheten. Vi kan oftast se vilka terroristerna är, men vi vet mindre om vilka som skriver deras manuskript. Filmens skildring går bortom terrorismens stereotyper och schabloner. I stället för att peka ut terroristerna pekar man i riktning mot terrorismens ”faddrar” som till exempel Iran, Pakistan och Ryssland. Man pekar också på många av de retoriska likheter som finns från Förintelsen och till terrorismen i vår tid.
Men när sådana perspektiv friläggs och visas upp har Sveriges Television stoppat sina chefshuvuden lika djupt i sanden som där man begravt den viktiga filmen. Från SVT hette det bland annat att om filmen ska visas, måste man också visa en ”motfilm”.
När regissören och författaren Marianne Ahrne var långfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet fick hon slåss mot sin chefs väderkvarnar för att filmen skulle få produktionsstöd. Han försökte stoppa filmen med allehanda teknokratiska lögner och tjyvtricks, men Ahrne trumfade trots det igenom produktionsstödet.
Det är lätt att ana konflikten i Mellanöstern och frågan om Palestina bakom den hissade pestflaggan. Det hjälper tydligen inte att den polske journalisten Konstanty Gebert i filmen säger att ”Den palestinska saken är legitim. Det är den. Men samhället som producerar terrorism bör inte ge terroristerna legitimitet”. Att terrorstämplade Hamas i Gaza och dess proselyter på Västbanken kräver ett Palestina från Medelhavet till Jordanfloden glöms gärna bort i den svenska debatten.
Den tyskfödde historikern Walter Laqueur, som 1938 flydde undan nazismen, säger i ett av filmens avsnitt att ”Terrorismen är lika gammal som mänskligheten”. Filmen visar också att terror som begrepp myntades redan under franska revolutionen. Samtidigt menar filmen att antisemitism dök upp i Mellanöstern först på 1800-talet, alltså långt efter Luthers hatskrift från 1543. Han kom ändå att bli antisemitismens kyrkofader.
”Watching the Moon at Night” stoppas av SVT, trots att den visats i Sveriges riksdag och på en lång rad internationella filmfestivaler. Och trots att förre FN-diplomaten och tidigare ordföranden i fredsforskningsinstitutet Sipri, Rolf Ekéus, sagt att ”Det är en fantastisk film. Den borde visas i FN och varhelst det är möjligt att visa den”.
Den amerikanske författaren och kolumnisten Alan Dershovitz anser att ”Det är en kraftfull och övertygande film som vägrar att gömma sig bakom politisk korrekthet. Den tvingar till uppmärksamhet på en ökande fara”.
För Sveriges Television återstår bara att visa filmen. Allt annat är ren ynkedom.
Kommentera gärna här (moderering före publicering), eller på Facebook: https://www.facebook.com/anders.carlgren/posts/1411972302162885?notif_t=like¬if_id=1465206980977349
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar