Vem sörjer Punkt Slut?

Knappast någon kan väl sörja en nedlagd tidning, i Kamratpostens format, som med 51 journalister bara lyckas åstadkomma en lika minimal som medioker textmängd per utgivningsdag. Sista dagen toppade Punkt SE med en nyhet som var två dagar gammal, för att nu bara ta ett exempel.
Ändå envisas Aftonbladets vd, Carl Gyllfors, med att tidningen varit en redaktionell framgång, men hur den framgången ser ut syns nog bara i hans eget huvud. I själva verket kan vi nog ganska lugnt räkna med att Gyllfors dagar är räknade. Han har nu förlorat striden om Blocket, Hitta.se, TV7 och senast gökungen Punkt SE. De två förstnämnda var vinstmaskiner för Aftonbladet, men har nu plockats hem till moderbolaget Schibsted. Det nu avslutade tidningsäventyret har kostat 350 miljoner på ett och ett halvt år, därtill utan några som helst publicistiska framgångar.
Räknade dagar gäller säkert också för Niklas Silow, chefredaktören som mot bättre vetande trodde på snabbt vinstläge för Punkt SE. På Aftonbladets redaktion sticker det naturligtvis också i ögonen att han under två månader känt till nedläggningsplanerna, men utan att säga ett ord till sin egen personal. Det ser nog ganska hopplöst ut för honom att ta sig tillbaka till redaktionsledningen på Aftonbladet där Jan Helin redan har besatt stolarna.
Ytterligare en som möjligen sitter löst är Schibsteds Sverigechef, Gunnar Strömblad, som med Punkt SE och TV7 kanske har lekt färdigt med Schibsteds miljoner. Det sägs att han är en bra kostnadsjägare, men saknar visioner när det gäller nya affärsmöjligheter.
Schibsteds köp av 35 procent i Metro Sverige är säkert bara början. Det skulle inte förvåna ett smack om Schibsted så småningom tar över hela Metro International. Orsaken är enkel. Ända sedan Stenbecksfären började göra sig av med sina tidningar har man vänt sig bort från print. Det började med nedläggningen av Finanstidningen, fortsatte med den skandalösa nedläggningen av Moderna Tider och till sist köpte Dorothea Bromberg loss sitt eget förlag. Idag återstår bara Metro. Därmed är det lätt att få intrycket att Stenbeck egentligen inte vill ägna sig åt printmedia, utan bara etermedia.
Frågan är bara hur Bonnier resonerar i det här läget. City dras fortfarande med stora förluster och antalet läsare är inte ens hälften så stort som Metros. City gjorde så sent som i mars en stor omgörning. Idag ligger det featurematerial på snart sagt varenda sida, samtidigt som nyhetsmaterialet krympt till en tummetott. Men vem i hela friden vill läsa en massa feature på morgonen på väg till jobbet?
När Schibsted går in i Metro för ett urstarkt annonssamarbete med Aftonbladet, är det fullt möjligt att också City så småningom går i graven. Fortsatta förluster för City pekar rakt ner i den riktningen.
Och vem skulle sörja då?

Länktips:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=771182
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=771205
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=771236