Barack Hussein Obama's Propaganda Tour

Ikväll, söndag, lämnar Barack Obama Kabul, troligen för att resa vidare till Bagdad. Det var meningen att hela trippen till Mellanöstern och tre europeiska huvudstäder skulle ske under stort hysch hysch, men John McCain avslöjade resplanerna i förväg vilket fick Obama-lägret att resa hela raggen.

Besöket i Kabul inskränkte sig till en arbetslunch på två timmar tillsammans med Hamid Karzai. Som alla vet vill Obama flytta omkring 15 000 soldater från Irak till Afghanistan, med hänvisning till att det är där det verkliga terrorhotet finns, samt att han vill avsluta kriget i Irak.

Men vad betyder egentligen två timmar tillsammans med Karzai? Platt intet, naturligtvis. Det hade varit betydligt enklare att lyfta telefonluren hemifrån Chicago. Avsikten är i själva verket att försöka visa Amerika och världen att Barack Obama duger som utrikespolitiker och amerikansk överbefälhavare.

Framför allt handlar det om amerikanska väljare och inget annat, därför att i Obamas entourage finns inte en enda utländsk journalist, trots att hundratals ansökt om att få följa med. Det hör dessutom till god diplomatisk ton att ge intervjuer till media från de länder man avser att besöka, men också på den punkten blev det nobben. Låt oss be till Gud att det inte blir samma visa med en eventuell president Obama.

En av hans kampanjrådgivare sa nyligen till en tysk journalist ”varför ska vi bry oss om utländska medier, när det råder Obamania över hela världen”. Det är den arrogans som Obama-lägret visar.

Det finns också två exempel som visar på tidigare misslyckanden på utrikesfronten. Dels när man hintade till en kanadensisk diplomat att Obamas kritik av NAFTA, det nordamerikanska frihandelsavtalet bara var kampanjretorik. Det blev ett ramaskri i Kanada. Dels när hans tidigare medarbetare, Samantha Power, sa till den skotska tidningen The Scotsman att Hillary Clinton är ett ”monster”. Det gav rubriker över hela världen.

I värsta fall är det vi nu ser en arrogans som hänger samman med att han är så nära den allra yttersta amerikanska makten.

Under hela hans kampanj har en enda utländsk journalist fått följa med på en resa till Ohio och Texas. Nu hör det naturligtvis till bilden att han som kandidat måste koncentrera fokus på inhemska medier, men å andra sidan har McCain gett långa rader av intervjuer till utländska korrespondenter i Washington.

Låt säga att Obama stannar måndag-tisdag i Bagdad och därefter blir det onsdag i Israel och kanske ett möte med palestinska ledare. På torsdag ska han tala i Berlin inför en publik som kan komma att uppgå till flera hundra tusen, därför att tyskarna älskar Barack Obama.

Problemet är bara den plats i Berlin man valt för talet. Han ska tala i Tiergarten Park alldeles nedanför den gamla preussiska Siegessäule, segerobelisken med en jättelik ängel på toppen. Snacka om knäpp symbolik! Obama har varken vunnit än, eller är någon ängel.

Själv hade han velat stå framför Brandenburger Tor, där en gång John F Kennedy stod och sa ”Ich bin ein Berliner”, till massornas jubel. Näste amerikanske president på samma plats var Ronald Reagan som i slutet av 80-talet stod där och ropade ”Mr. Gorbachev, tear down this wall”. Men den storstilade planen satte förbundskansler Angela Merkel stopp för.

En vecka är nu den tid Obama har avsatt för att visa att han duger som commander-in-chief och den enda kvarvarande supermaktens ledare. Samtidigt är det många oroliga amerikaner som undrar vad i hela friden Obama ska göra i Europa, samtidigt som landet mest populära öl, Budweiser, just blivit belgiskt. Ärevördiga Chrysler Building på Manhattan ägs numera av arabiska hyresvärdar och dollarn är snart inte värd ett smack jämfört med euron. Det i sin tur har lett till skyhöga amerikanska bensinpriser, vilket retar gallfeber på de flesta. Och då är det amerikanska priset inte ens hälften av det svenska.

När propagandatouren i Mellanöstern och Europa är avklarad väntar betydligt större bekymmer på hemmaplan. En McCain som äter på hans tidigare så komfortabla försprång i opinionsundersökningarna, plus paret Clinton som han inte riktigt vet var han har. Det är fler än en insider som tvivlar på att Bill Clinton är särskilt trakterad av att flytta in i vicepresidentresidenset långt borta vid den gamla reservoaren i Washington.

Då är det nog bättre att gardera med att om Obama lyckas vinna över McCain i november kommer den administrationens utrikesminister att heta Hillary Clinton.

Lästips:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1475497.svd