Den juridiska eliten håller varandra hårt om ryggen

Skriver idag på Expressens debattsida om det så kallade styckmordet:


1988 åtalades två läkare för ett styckmord på den prostituerade kvinnan Catrin da Costa. Fallet fick stor medieuppmärksamhet. En av de journalister som följt fallet är Anders Carlgren, tidigare reporter och programledare på SR och SVT. I dag skriver Carlgren att nästan ingen av dem som var inblandade från början längre tror att läkarna är skyldiga. Han skriver: Ändå har statens, det vill säga JK:s, ombud i den skadeståndsprocess som nu pågår fått härja fritt mot läkarnas ombud. Den juridiska eliten skyddar varandra likt medlemmarna i ett hemligt ordenssällskap. JK blundar för ett av de värsta justitiemorden i svensk rättshistoria, skriver Carlgren.

Han heter egentligen Thomas, men är mest känd som allmänläkaren, trots att han inte har sådan specialistkompetens. Tillsammans med den så kallade obducenten anklagades han för mer än 20 år sedan för att ha mördat och styckat den prostituerade Catrin da Costa. Delar av hennes kropp hittades 1984 i ett par plastsäckar inte långt från rättsläkarstationen i Solna.

Fyra år senare åtalades de båda läkarna, men friades för mord. I domskälen skrev dock tingsrätten att de båda bortom allt rimligt tvivel hade styckat den döda kroppen, vilket fick socialstyrelsen att dra in de båda läkarnas legitimationer.

Fallet har behandlats hela tretton gånger av olika rättsliga instanser, inklusive landets högsta domstolar men det finns bara två domar. Dels tingsrättens friande dom, inklusive de förödande domskälen, samt Kammarrättens slutgiltiga dom i legitimationsfrågan.

Ingen av dem som var inblandade från början tror längre att de båda läkarna är skyldiga. Polisen har efter många år bytt åsikt och insett att den ursprungliga förundersökningen var usel. Man stödde sig bland annat på en fabricerad dagbok, uppdiktad av en av da Costas väninnor. Åklagaren i målet, Anders Helin, bytte åsikt efter en DNA-analys, då hårstrån från en handduk i en av plastsäckarna, för bara ett par år sedan, jämfördes med läkarnas DNA. Därefter har Helin uttryckt starkt tvivel om läkarnas skuld. Och frågan är om ens justitiekanslern, Göran Lambertz, längre tror att de är skyldiga. Det finns en mejlkonversation mellan Lambertz och ett tidigare justitieråd som visar på JK:s möjliga tveksamhet.

Ändå har statens, det vill säga JK:s, ombud i den skadeståndsprocess som nu pågår vid Attunda tingsrätt i Sollentuna fått härja ganska fritt med både domstolen och de båda läkarnas ombud, professor emeritus Anders Agell, som har ett halvt sekels erfarenhet av civilrätt.

Först försökte JK:s ombud förmå Agell att frånträda målet med svävande hänvisningar till hans bristande erfarenhet av processer i domstol. När Agell vägrade gav man sig i stället på rättens ordförande, rådman Nils Hedström, och påstod att han är jävig därför att han i en så kallad mellandom i våras skulle ha uttryckt sig partiskt till förmån för de båda läkarna.

Den frågan gällde en knivig strid om eventuell preskription för statens agerande före januari 1995. Men rådman Hedström slog i den ganska omfattande mellandomen fast att ingen preskription gäller. Mellandomen kan heller inte överklagas ensamt. Rådman Hedströms eventuella jäv ska nu prövas av tre andra domare vid Attunda tingsrätt och riskerar att försena processen ytterligare.

Hela saken är ett av de värsta justitiemorden i svensk rättshistoria. En tafflig polisutredning följdes av en lika tafflig behandling i tingsrätten med inslag av mened, i form av den förfalskade dagboken, som aldrig beivrades, plus diverse lögner och felaktigheter som aldrig blev utredda eller ens tillrättalagda.

Tingsrättens friande dom, inklusive de förödande domskälen, som aldrig kunde överklagas, kan gott kallas för ett frikännande justitiemord. Därefter följde ett mera politiserat justitiemord då Kammarrätten i ett första utslag underkände socialstyrelsens beslut att dra in legitimationerna, men regeringsrätten tvingade Kammarrätten att ta om beslutet med omvänt resultat.

För fyra år sedan lämnade ombudet Agell in en resningsansökan till regeringsrätten i legitimationsfrågan, som naturligtvis avslog ansökan och därmed hade justitiemordet antagit en mer ansvarsbefriad karaktär.

Lägg därtill att det har skrivits fem böcker om fallet, varav tre utan vidare utgör förtal av de båda läkarna. En av förtalsböckerna har till och med figurerat i en av de tretton processerna. Det har genom åren skrivits tusentals artiklar, flertalet till läkarnas nackdel.

Man kan gott påstå att läkaren Thomas och obducenten fälldes av taffliga utredningar och processer tillsammans med ett massmedialt pådrag av sällan skådat slag, som i sig kanaliserade ett folkligt uppror mot de båda bestialiska männen "som hade grillat och ätit da Costas ögon, druckit hennes blod, etc".

När knappast ingen längre tror på deras skuld är den stora frågan varför JK med sådan frenesi försöker skydda staten mot ansvar för en så lång serie av rättsskandaler under snart 25 års tid?

Svaret är egentligen ganska enkelt. Här i landet finns en juridisk elit som skyddar varandra likt medlemmarna i ett hemligt ordenssällskap. De förflyttar sig mellan olika höga domstolar; en del sitter på justitiedepartementet och skriver lagförslag till riksdagen, därefter flyttar de till någon hög domstol där de tillämpar lagar som de själva har skrivit. På så sätt har två unga läkares liv offrats för ett formalistiskt och för elitjuristerna beskyddande system. I dag närmar sig läkarna 60-årsåldern och är två ganska brutna män.

Justitiekanslern hade för länge sedan kunnat erkänna statens långa rad av felaktiga beslut och betalat ordentliga skadestånd, men i stället låter JK processen fortgå. Och då är väl kanske inte Sverige längre den rättsstat som landet så gärna vill påstå sig vara.

Anders Carlgren journalist och fri skribent