Landshövdingen i Västmanland och förre chefredaktören Mats Svegfors blir ganska överraskande ny VD på Sveriges Radio. Svegfors förordades vid ett extra styrelsemöte på lördagskvällen efter ett rekryteringsarbete som har dragit ut rejält på tiden.
Mats Svegfors är 59 år gammal. Han blev ordförande i Fria Moderata Studentförbundet 1974. Därefter gjorde han en spikrak karriär inom moderaterna och i regeringskansliet. Han var sakkunnig i ekonomidepartementet under Gösta Bohman och under den andra Fälldin-regeringen var han statssekreterare i bostadsdepartementet.
1981lämnade han partipolitiken för att bli VD på Timbro och två år senare blev han politisk redaktör på Svenska Dagbladet. 1991 blev han tidningens chefredaktör, en post han innehade fram till år 2000, då han blev landshövding i Västmanlands län. Under tiden som landshövding har han framför allt gjort sig känd som ordförande i den så kallade ansvarskommittén med uppgift att se över bland annat den regionala indelningen av Sverige. Svegfors föreslog att antalet län skulle minskas kraftigt och att ett antal län skulle bilda större regioner. Förslaget har mött stark kritik från många håll och det är oklart om förslaget verkligen kommer att genomföras.
Sveriges Radios styrelseordförande, Ove Joanson, säger i ett pressmeddelande att ”Mats Svegfors är en av Sveriges mest ansedda publicister”.
Påståendet är närmast ett understatement, därför att det är få, om ens någon nuvarande svensk publicist som kan mäta sig med Svegfors intellektuella kapacitet och publicistiska tankekraft. Ingen av chefredaktörerna för de sex största tidningarna, eller de tre stora etermedia-cheferna kan mäta sig med Mats Svegfors.
De två som kommer närmast är väl Jan Scherman och Kerstin Brunnberg. Janne Scherman för att han alltid vågar ta en debatt och Kerstin Brunnberg för att hon räddat livet på Sveriges Radio ända sedan den dag olycksfågeln Peter Örn klev in i Radiohuset.
Valet av Svegfors visar rätt väl hur Ove Joanson har tänkt när han sökt efter en ny radiochef efter Kerstin Brunnberg. För det första har han underkänt alla interna kandidater, som till exempel Hanna Stjärne och Staffan Sonning. Alla medelålders damer som pekats ut här och där har också strukits bort, som till exempel Eva Schwarz och Cissi Elwin.
För det andra har han uppenbart ägnat en hel del tankemöda åt den kamp för självständig överlevnad som väntar Sveriges Radio. Och att då vända sig åt ett helt annat håll än det förväntade är sannolikt ganska klokt. Mats Svegfors kan naturligtvis hela regeringsapparaten, även om det är åtta år sedan han satt på Svenska Dagbladets ledarredaktion. Därmed är han en mycket värdig motpart när budget och framtida avtal ska förhandlas med kulturdepartementets mandariner.
I det läget har Ove Joanson uppenbart bortsett från att Svegfors inte har en aning om villkoren på golvet för att göra radio. Han har aldrig satt sin fot i en radiostudio annat än som gäst. Men det finns det andra som vet desto bättre. Till exempel Cilla Benkö, som nu blir vice radiochef. Konstruktionen med en vice radiochef har inte funnits på många år och visar kanske mest av allt att hennes uppgift framför allt blir att ägna sig åt produktionen.
Eventuella klagomål över att det nu blir en gammal moderat som radiochef kan enkelt avvisas med det faktum att ända sedan radions barndom har det inte funnits en enda radiochef som stått helt och hållet fri från politiska bindningar. Därför ska Mats Svegfors inte dömas efter vad han gjort som politruk, utan efter vad han lyckas göra med företaget Sveriges Radio i en tid då så stora förändringar pågår. Framtida finansiering och självständighet är kanske de allra viktigaste. Lägg därtill oron för att uppdraget ska snävas in, så finns det tre helt avgörande framtidsfrågor för Svegfors som radiochef.
Läs mera:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2160187.svd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det är tråkigt att jag tas så lite på allvar med mitt påpekandet om att våra kommuner skall benämnas just "kommun"; som vi svenska folk har överenskommit och rent lagskrivet det. Denna kommunreformen 1969 för att –ytterligare- hävda demokratin i Sverige, hävda att alla människor är lika värda.
Men det är också märkligt att Ni inte reagerar på denna ihärdigheten för att benämna sin kommun för "stad". Att detta rimligen är tecken på att jag ligger inte fel när jag varna för nazismen. Och myndighet, t.ex. landshövding, skall, som vi stadgar det i svenska lag, ”sträva efter” att uttrycka sig ”lättbegripligt”, där det ju inte ens är begripligt att benämna kommunen för ”stad”. Däri ligger det rent kriminella.
-Ja visst! Säkert Cilla Benkö som den direkta operativa ledaren på Sveriges Radio. -Men det är ju faktiskt ändå Chefen som är chefen! Och som jag har kämpat, under flera år, med Kerstin Brunnberg och Peter Örn. ..å ju ha lyckts en hel del! Att det är särskilt Sveriges Radios lokalradio Radio Västmanland här i Västerås -där under Länsstyrelsens för Västmanland geografiska horisont- som är som mest ihärdig med att benämna kommun –alltså det politiska lokalsamhället av oss invånare här runt Svartåns utlopp i Mälaren, vi stadsboende och de landsbygdsboende tillsammans- för (Västerås) ”stad”. Och även på Styrelsen självt tillåts tjänstemännen att få snacka ”stad”. …har vi människor verkligen redan glömt hur det kunde till att utveckla sig i första delen av 1900-talet?
Skicka en kommentar