Rapports närmast legendariske politiske reporter och kommentator skrev på söndagen på Expressens debattsida om Sverigedemokraterna. Det är en unik artikel på så sätt att jag aldrig tidigare varit med om att en politisk reporter, verksam inom public service, går i offentlig debatt om ett enskilt parti och dess ställning. Dessutom klipper KGB välförtjänt till det företag där han dagligen var verksam under så många år. Därför väljer jag att huffa* hans artikel.
För både media och politiker blev valet 2010 en rysare. Båda maktgrupperingarna har goda skäl att rannsaka sin strategi.
Nu går det inte längre att försöka tänka och önska bort Sverigedemokraterna ur svensk politik. De är där. Vad man än må tycka om dem.
Själv anser jag att det är ett primitivare parti än Ny Demokrati. Ian och Berts parti var ett klassiskt populistiskt parti. De gick till storms mot allt som de trodde folk ogillade. Från lapplisor till invandringspolitiken.
Sverigedemokraterna är ett fanatiskt enfrågeparti. Praktiskt taget alla samhällsproblem skylls på invandrarna. Att dessa i hög grad bidrar till Sveriges höga levnadsstandard förtigs. Det är invandrare som utför jobb, som vi andra anser oss för fina att göra.
Det är utlandsfödda, som trots svårigheter att få låna pengar, startar och driver småföretag mot alla odds.
Invandrarhatet hos Sverigedemokraterna förtjänar att fördömas. Men det får ändå inte leda till att det politiska och mediala etablissemanget tappar förnuftet.
Nu har 339 600 väljare röstat in partiet i riksdagen. Det är naturligtvis inte utan skäl. Det finns integrationsproblem som har gött Sverigedemokraterna. Enklaste sättet att eliminera partiet är att lösa problemen, snarare än att mobba det. De politiska motståndarnas sabotage mot dess mötesfrihet är inget annat än en demokratisk skandal.
Partier i riksdagen har också uppenbart övervägt att ändra utskottens storlek för att stänga ute Sverigedemokraterna. Det vore milt sagt idiotiskt. Inte bara utmanande mot Sverigedemokraternas väljare, utan också kontraproduktivt för partierna själva. Det skulle bara göra slutbehandlingen av ärendena i plenisalen stökigare och fullständigt oförutsägbar.
Lyndon Johnson, USA:s president på 1960-talet, lär ha formulerat en grov men klok maktstrategi gentemot motståndare så här :
"Bättre ha dem inne i tältet och låta dem pissa ut, än att de står utanför och pissar in."
Så bör nog också Sverigedemokraterna behandlas. Till skillnad från Ny demokratis representanter, tror jag, sverigedemokraterna i högre grad är outsiders i samhället. De har inte varit framstående industriledare, skivbolagsdirektörer eller hjärtkirurger. De torde komma till Sveriges riksdag med sämre självförtroende. Utfrysning och isolering gör dem bara mer hatiska.
Det betyder inte att de ska ges politiskt inflytande. Det bästa är naturligtvis att deras enögda politik inte får något genomslag. Men de ska behandlas med all den formella rätt och mänskliga respekt som uppdraget medför. Att inte kunna vistas i samma sminkloge som dess ledare är bara barnsligt och omoget. För alliansen kan det också finnas taktiska skäl till en värdig behandling. Erfarenheten från populistiska partier är att partidisciplinen inte alltid håller. Alliansen behöver bara två mandat till för majoritet. Det ska inte uteslutas att någon eller några sverigedemokrater hoppar av sitt parti under mandatperioden. Det blir lättare att vinna över dem, om de inte behandlas som något katten släpat in.
Jag tvivlar inte på att mina politiska reporterkolleger kommer att behandla partiet proffessionellt. Däremot borde ledningarna för tv-bolagen skämmas lite. SvT har alla gånger en valrörelse lett till nya riksdagspartier, låtit uppstickarna delta i något eller alla särskilda valprogram som sänts. Det skedde med Miljöpartiet 1988, Ny Demokrati och KDS 1991 och Miljöpartiet fick också 1994, trots att det slagits ut ur riksdagen, delta i till exempel partiledarutfrågningen i SvT.
SvT och andra mediebolag blev en del av det etablissemang som partiet anser sig motarbetats av. Men det var inte mest synd om Sd utan om väljarna. De fick inte en rättvis chans att jämföra det nya riksdagspartiet med de andra. Det är inte självklart att det skulle ha gynnat Sd, även om det i sig är irrelevant för beslutet.
K-G Bergström
K-G Bergström är en legendarisk politisk reporter.
*Huffa betyder att republicera något som publicerats på annat håll. Uttrycket kommer från amerikanska Huffington Post, vars material till stor del är just huffat. Även Newsmill har experimenterat med att huffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar