Aftonbladet sparkar sin egen dissident Staffan Heimerson

Gud nåde den som vågar kritisera #Metoo!

Det är nämligen precis vad Staffan Heimerson bestraffats för. Aftonbladets kolumnist som sedan årtionden skrivit precis vad han vill i sin kolumn. Det är just så det ska vara med kolumnister. Det handlar om rätten att vara förbrytlig, satirisk, eller helt enkelt utmana allehanda gängse uppfattningar i samhällsdebatten.

I det här fallet handlade det om att han jämförde #Metoo-rörelsen med Stalins utrensningar på 1930-talet. Men igår fick han sparken av Aftonbladets publisher, Sofia Olsson Olsén. Hon hävdar att tidningen inte sparkade Heimerson för den förbrytliga kolumnen, utan att det handlade om vad han sagt i en intervju med Resumé om varför han skrev som han gjorde. Sic erat scriptum!

Men alla som vet minsta lilla om det inre livet på Aftonbladets redaktion vet också att texten orsakade ett ramaskri. Kolumnen publicerades i måndags och igår fick Heimerson sparken. Och idag kallas han för en ”82-årig gubbe”, Gubbslem”, eller rentav ”Dement” här och var.

För länge sedan hette det att ”kvällstidningen ska vara som en gatpojke”. Vill minnas att det var Carl-Adam Nycop som sa det om nystartade Expressen. Så har det också varit från tid till annan med både Aftonbladet och Expressen. Men idag håller Aftonbladet på att implodera både redaktionellt och politiskt.

Ledarsidan styrs med järnhand av Karin Pettersson, som hämtades direkt från socialdemokratiska högkvarteret på Sveavägen i Stockholm och sedan dess har också nyhetsmaterialet styrts alltmera i samma riktning. Förre chefredaktören Anders Gerdin har sagt det rakt ut.

Den som läser ledarskribenten Anders Lindbergs, ofta ganska bedrövliga, utfall på Twitter mot politiska meningsmotståndare förstår kanske hur snacket går på ledarredaktionen. På tidningens kulturredaktion under Åsa Linderborg har tidningen ställts ännu längre vänsterut.

På så sätt har Aftonbladet över tid förvandlats till ett socialdemokratiskt husorgan, men med Sportbladet som undantag. På just den redaktionen var Jennifer Wegerup under många år sportkrönikör och även nyhetskrönikör. Hennes berättelse idag i Resumé om sexuella trakasserier är i sanning förskräcklig. I sanning, punkt!

Hennes berättelse citeras i både Dagens Nyheter och Expressen. När detta skrivs strax efter lunch idag onsdag är det dock tyst från både Aftonbladet och likaledes Schibsted-ägda Svenska Dagbladet.

Krisen på Aftonbladets redaktion förstärks av att samma Sofia Olsson Olsén nyligen stoppade det som kallats Dokumentet 2.0. Det handlar om berättelser från tidningens kvinnliga anställda om sexuella trakasserier. Olsson Olsén har bland annat krävt att få veta vilka män som pekas ut, plus annan information om dokumentets källor. Hon har påstått att hon behöver den informationen inför eventuella rättsliga prövningar. En tidigare planerad presskonferens inklusive publicering i den egen tidningen har därför tills vidare stoppats.

Det ursprungliga Dokumentet skrevs på 70-talet av den tidens kvinnliga journalister på Aftonbladet och handlade om sexuella trakasserier och fyllerier på tidningen. I kölvattnet inrättades tidningens Kvinnoredaktion.

En av dem som nu pekats ut har varit firad anställd medarbetare och krönikör på ledarsidan. Han är visserligen avstängd men fortfarande anställd. Samtidigt sparkas Staffan Heimerson, den äldre och obekväme legendaren åker ut.

Från början var #Metoo ett amerikanskt upprop i Hollywood. När det kom till vårt land har det mångfaldigats till snart sagt alla branscher i samhället. Idag är risken tydlig att #Metoo förvandlas till en totalitär rörelse där åsiktskorridoren blir smal och trång som ett sakralt nålsöga och där ett fåtal självutnämnda censorer avgör vad som får sägas eller skrivas. Över de andra hissas pestflagg.

De som inte får plats i den där korridoren kanske återupprättar medeltidens och frihetstidens Pamfletter som publikt verktyg. Det var smädeskrifter eller rena stridsskrifter långt bortom Heimersons påstådda förbrytelser.

Men inbilla er för allt i världen inte att Staffan Heimerson tystnar, för det vore förfärligt.