Jag skriver idag i Aftonbladet om fallet Minh Son Do, som på många sätt är en parallell till fallet Kaj Linna. För elva år sedan dömdes Son Do för mord, men han är sannolikt oskyldig. Det visar en ny resningsansökan.
En vårkväll i april 2006 skickas en polispatrull till en lägenhet i utkanten av Nyköping, efter larm om skottlossning. Ambulans var redan där och hade konstaterat att en kvinna av vietnamesiskt ursprung var skjuten till döds med ett skott i bröstet. Hon hittades hopsjunken, sittande på golvet i sitt eget kök.
Kvinnans då sju år gamla son var det enda vittnet till mordet. Morgonen därpå greps den i dag 57-årige restaurangägaren Minh Son Do i sitt hem av tungt beväpnad polis.
Son Do nekade men dömdes till livstids fängelse. Svea hovrätt fastställde domen och Högsta domstolen vägrade prövning. HD avvisade 2014 en begäran om resning. I dag har Son Do suttit elva år i fängelse.
Hovrättens fastställande av domen byggde på en skandalöst usel polisutredning, där allt fokus riktades mot Son Do. Någon alternativ gärningsman söktes aldrig trots att en sådan kunde finnas i offrets närhet.
På mordplatsen fanns inga spår av Son Do, inga ammunitionsrester på hans kläder, inget vapen har hittats. Mördaren hade städat undan alla spår på platsen, inklusive offrets fingeravtryck. En åtgärd som bryter åklagarens tidslinje för att fälla Son Do, som påstås ha hunnit tur och retur från sitt arbete och till mordplatsen inom 20 minuter.
Under den tiden skulle Son Do ha hunnit tur och retur, mörda kvinnan, städa på platsen och göra sig av med vapnet. Ett skoavtryck hittades men det stämde inte på honom.
Domen byggde helt på den sjuårige pojkens uppgift att det var Son Do som sköt mamman. En fotokonfrontation gjordes med så ledande frågor att pojken bara behövde nicka instämmande eller svara ”hm” när bilden på Son Do visades. Pojken kände flyktigt Son Do, vilket gjorde det enkelt för honom att peka på just den bilden.
Förhörsledaren la vid ”förhören” orden i pojkens mun, som bara svarade enstavigt. Det två förhören varade sammanlagt en timme och sex minuter och de hölls på svenska, men utan tolk, trots att pojkens svenska var mycket bristfällig.
Det finns minst fem felaktigheter i pojkens utpekande av Son Do.
Till exempel fel färg på hans kläder, att han hade mustasch vilket han inte hade. Pojken sa att mördaren sköt med höger hand, men Son Do är vänsterhänt. Pojken sa också att mördaren hade pistolen innanför byxlinningen, men inget vapenfett påträffades på Son Dos kläder.
Men nu finns en helt ny resningsansökan på Högsta domstolens bord med ny bevisning. Professorn i rättsmedicin Henrik Druid skriver i ett utlåtande att kvinnan måste ha varit död minst två timmar innan ambulansen kom till platsen.
Orsaken var likstelhet i offrets handleder som ambulanspersonalen observerade direkt. Det utlåtandet friar helt Son Do för att ha varit i lägenheten vid den tidpunkt som åklagaren påstod.
Ny granskning av obduktionen visar att kvinnan hade ätit mat bara minuter innan hon avled, men det fanns inga spår efter en måltid i lägenheten, vilket styrker tesen att mordet begicks tidigare.
Det finns heller ingen stödbevisning vid sidan om pojkens utpekande. Varken polisen, åklagaren eller domstolsfolket har brytt sina hjärnor om att det mycket väl kunde finnas en tänkbar alternativ gärningsman i den mördade kvinnans närhet.
En man som figurerat i utredningen har också vid flera olika förhör lämnat helt skilda uppgifter om var han befann sig vid tidpunkten för mordet och vem som berättade för honom att kvinnan mördats.
Advokat Kristofer Stahre skriver i den nya resningsansökan att när den chockade pojken förts till sjukhus tillsammans med mannen örfilade han pojken och tvingade honom att tala med släktingar utomlands. Detta har intygats av en fältassistent som var med. Enligt advokaten går det inte att utesluta att pojken styrts av någon närstående vad han skulle säga till polisen.
Fallet Son Do liknar på flera sätt fallet Kaj Linna i Kalamarksmordet. Ett enda vittne pekar ut en gärningsman och den åtalade fälls helt utan stödbevisning.
Son Dos hopp står nu till att det faktiskt går att göra rätt där det blivit så fel. Men det borde inte behövas elva år i fängelse för att få rättvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar