Läkarnas omvända klassresa

När de båda läkarnas advokat, Kajsa Blomgren, idag talade inför rätten om mer än 20 års lidande klippte hon till med att det rör sig om en omvänd klassresa. Det var helt säkert ganska effektfullt och dessutom sant.

Blomgren talade om de båda läkarnas isolering och att uppfattas som paria i samhället. Båda saknar dessutom idag det mesta av socialt nätverk. Teet Härm lever så gott som helt isolerat, utan egen försörjning. Och i mataffärer har han mer än en gång fått höra ”jag vet vem du är”.

Thomas Allgén arbetade på 90-talet i sin pappas företag. Men när media upptäckte det hette det att ”monsterläkaren arbetar igen”. Och när firman lades ner stod han helt utan arbete. Sin dotter, Karin, har han inte träffat sedan 1987.

Så såg den omvända klassresan ut. Från att ha varit unga läkare med familjer, vänner, framtid och dessutom spirande karriärer framför sig, till att bli utstötta, uthängda, hånade och hatade som pestsmittade djur. Det var den bilden som Kajsa Blomgren ville hamra in hos de tre domarna. Och av deras anleten att döma gick det hem.

Ett annat avsnitt under den andra rättegångsdagen handlade om tänkbara räddningsåtgärder som hade kunnat vidtas för att undvika allt lidande. Blomgren sa att den frikännande domen i tingsrätten, i kombination med de förödande domskälen beträffande styckningen försatte läkarna i limbo.

Det hade varit bättre, menade hon, med en fällande dom i tingsrätten som sedan hade kunnat överklagas. DNA-undersökning av de hårstrån som legat undangömda hade också kunnat göras betydligt tidigare och detsamma gäller de omtalade fingeravtrycken på liksäckarna.

Till det kan läggas något som Kajsa Blomgren valde bort, nämligen hur den åklagare som begärde ut det så kallade slaktar-DNA-provet från Huddinge sjukhus undvek att borra det spåret i botten när Svea hovrätt avvisade hans krav. Åklagaren brydde sig nämligen inte om att begära prövningstillstånd i frågan hos Högsta domstolen.

Ett helt avgörande avsnitt i målet gäller begångna fel och försummelser i myndighetsutövning, som grund för skadeståndskraven. Läkarsidan presenterade åtta huvudpunkter som bland annat omfattar sådant som att gärningsbeskrivningen inte var objektiv, två utomstående personer fick härja fritt i utredningen, plus ett rättegångsfel i tingsrätten. Domstolen skulle inte ha tagit om målet från början med nya ledamöter, utan istället fortsatt handläggningen efter hovrättens återförvisning.

Men på en punkt högg advokat Blomgren rejält i sten. Hon hävdade att läckor till media saboterade målet, men det kan inte anges som ett fel eftersom grundlagens meddelarskydd tar över. Sedan spelar det ingen roll att hon kan ha rätt i sak om hur läckorna saboterade.

På en annan punkt ville hon dra upp SVTs dubiösa granskning av fallet, men blev snart avbruten eftersom tv-företaget inte är en myndighet. Sedan kvittar det att SVT är ett statens aktiebolag.

Vid en tredje punkt ville Kajsa Blomgren i målet dra in kritik mot både Högsta domstolen och Regeringsrätten, men tyvärr går det inte att föra talan mot de båda domstolarna, vilket också omedelbart påtalades.

Sådant rött bläck i kanten fläckar tyvärr läkarsidans i övrigt minutiösa framställning, på samma sätt som ett onödigt meningsutbyte mellan rättens ordförande och advokaterna om vilka lagrum som åberopas, skapar frågetecken.

Ganska enkla fel, struntsaker och sådant som den ena sidan ser som petitesser riskerar alltid att bidra till att en i övrigt korrekt förd talan påverkar rätten negativt eller att talan havererar.

Imorgon eftermiddag är det dags för statens ombud, förre chefsrådmannen vid Stockholms tingsrätt Ingvar Gunnarsson, att presentera försvaret. Det sker efter att han under snart sagt ett halvt dygn har suttit och lyssnat på hur hans gamla kollegor i tingsrätten, Birgitta Karlholm och Carl-Anton Spaak, har hudflängts för hur de två hanterade den process som markerade inledningen på de båda läkarnas omvända klassresa.