Den tredje rättegångsdagen, i skadeståndsmålet mellan de stycknings-anklagade båda läkarna i fallet da Costa och staten, var som att följa ett parti schack med djävulen och där djävulen till slut tvingas till ett förödmjukande damoffer. Plötsligt la sig nämligen statens ombud helt platt och drog sensationellt tillbaka lejonparten av sin sakframställan.
Och efter en hel serie avbrott frågade rättens ordförande Sten Falkner, lika sensationellt, läkarsidan ”vad de förväntar sig att det så småningom ska stå i en 200-sidig dom”. I rättens korridorer hette det att det här är något som en jurist möjligen får uppleva en gång i hela sin karriär.
Statens ombud, förre chefsrådmannen Ingvar Gunnarsson, inledde dagen med att svepande förneka samtliga skadeståndsgrundande krav som till exempel fel och försummelser i myndighetsutövning, samt alla påståenden om oriktig rättstillämpning.
Därefter följde en lista i 26 punkter med invändningar mot de 159 fel som läkarsidan tidigare presenterat. Men Gunnarsson avbröts omedelbart därför att de invändningarna skulle egentligen har presterats redan när målet befann sig på ett förberedande stadium.
Dessutom fanns det tydliga oklarheter i statens invändningar. Flera gånger hävdade Gunnarsson att det fanns ”andra omständigheter till stöd för staten”. Men han kunde inte redogöra för vilka omständigheter det rör sig om. Han påstod också att vid det kommande förhöret med åklagare Anders Helin ska det komma fram nya omständigheter i sak, men inte heller här kunde Gunnarsson säga vad det handlar om.
Försvarets totala vändning i teknisk betydelse blev en het nyhet i rättssalen, därför att när målet inleddes i måndags förklarade Ingvar Gunnarsson att statens hållning enbart skulle vara defensiv. Men bara några dagar senare var omsvängningen total.
”Vi har tjatat hål i huvudet på dem”, sa advokat Kajsa Blomgren i en paus om läkarsidans upprepade försök att få staten att presentera sina skäl för att avvisa kraven, men några detaljerade skäl har aldrig redovisats.
Och om listan nu skulle tillåtas vid huvudförhandlingen förklarade läkarsidan att i så fall kräver man både nya vittnesförhör och sakkunnigutlåtanden och man hotade dessutom med att hävda hinder för huvudförhandling. Sådant hinder är något ganska allvarligt.
”Men jag kan ju inte ta tillbaka allt det här”, var kommentaren från den något tilltufsade Gunnarsson, som syftade på sina 26 preparerade punkter.
Plötsligt var dramatiken total och efter en lång paus för överläggningar kom läkarsidan tillbaka med krav på elva nya vittnesförhör, inklusive fyra nya sakkunnigutlåtanden för att kunna motbevisa de 26 invändningarna. Överst på den nya vittneslistan stod Leif GW Perssons namn tillsammans med riksåklagaren.
Det hela var ett mycket taktiskt drag för att sätta press på både tingsrätten och staten. En hel bunt nya vittnen och utlåtanden skulle bokstavligen smula sönder rättens förhandlingsplan och möjligen också torpedera statens invändningar. Det skulle helt säkert inte heller vara någon önskesits att få in professor Persson i vittnesbåset. Hans uppfattning i fallet Catrine da Costa är mer än välkänd.
Advokat Carl-Johan Vahlén erbjöd så direkta överläggningar i enrum med motparten. Det ledde fram till sensationen att staten helt drog tillbaka huvuddelen av sin sakframställan. Vad som återstår för staten är nu bara ett par sidor med en tämligen harmlös beskrivning av händelseförloppet från 1984 och framåt, plus en del svepande och sammanfattande förnekanden av läkarsidans ytterst omfattande skadeståndskrav.
Att staten trodde att upplägget med invändningar först vid huvudförhandlingen skulle passera obemärkt framstår som en fullständig gåta. Dessutom var det säkert ganska enkelt för läkarsidan att räkna ut statens planering och därmed lika enkelt att vidta egna mått och steg i form av det taktiska draget.
I det här målet har det flera gånger talats om hur chikanerande domskälen var för läkarna i den gamla tingsrättsdomen från 1988. Men dagens utveckling i målet är närmast vanhedrande för staten, i så måtto att man har skämt ut sig själv. Kanske var den gamle chefsrådmannen, Ingvar Gunnarsson, väl medveten om just det när han så uppgivet förklarade att han tar tillbaka det mesta av vad han tidigare sagt.
3 kommentarer:
Tack för rapporterna Anders! Eftersom de etablerade medierna verkar måttligt intresserade av att följa den här processen på plats (och eftersom jag själv inte har möjlighet) så är det kanon att kunna läsa dina rapporter från rättssalen. Så tack för ett bra jobb och jag hoppas du fortsätter rapportera från detta mycket intressanta mål!
Jag vill hålla med föregående kommentatör till fullo. Om inte annat för att visa att det är fler som uppskattar ditt engagemang i fallet. Tack!
Finns inget att tillägga. Fortsätt på den inslagna vägen.
Skicka en kommentar