It’s the Economy, Stupid!

Under valkampanjen 1992, då Bill Clinton var demokraternas presidentkandidat, var James Carville en av Clintons främsta rådgivare. Carville & Co. satt i ett bunkerliknande komplex i Little Rock, Arkansas och på väggen i hans rum hängde en handtextad skylt där det stod ”It’s the Economy, Stupid”. För många ledande demokrater blev den där frasen ett mantra under hela den fortsatta kampanjen och det var åtskilliga analytiker som hävdade att var just fokuseringen på ekonomin som förde Bill Clinton till Vita huset.

Efter primärvalen i Iowa och New Hampshire fokuserar nu, inte särskilt förvånande, Camp Clinton än en gång på ekonomin.

Häromdagen presenterade Hillary Clinton ett stimulanspaket på hela 110 miljarder dollar för att snabbstarta den amerikanska ekonomin. Hon kräver till exempel kraftiga skatterabatter för låg- och medelinkomsttagare. Hon vill också inrätta en krisfond på 30 miljarder för att lindra den pågående huslånekrisen. Mrs. Clinton vill också öka stödet till dem som är berättigade till bidrag för uppvärmningskostnader. Hela 37 miljoner familjer är berättigade till sådant stöd, men det är bara 16 procent av den gruppen som verkligen får del av stödet. Kostnaden för denna del beräknas till 25 miljarder. Ytterligare 5 miljarder ska gå till nystartade ”gröna jobb”, plus 10 miljarder till att utöka arbetslöshetsförsäkringen.

På pappret är det ett ambitiöst program, men Camp Clinton har sagt lite, eller ingenting om hur det ska finansieras. Det här programmet kommer samtidigt som rader av amerikanska ekonomer varnar för en annalkande recession. För bara några månader sedan trodde de flesta att valet skulle handla om Irakkriget, men nu tycks det mesta fokuseras på ekonomin istället. En del ekonomer säger nu till och med att det är för sent att snabbstarta ekonomin. Bushadministrationen överväger för övrigt ett liknande ekonomiskt stimulanspaket som Mrs. Clintons.

När kandidaterna far genom arbetslöshetens industristäder i Michigan, eller möter drösvis med osålda bostäder i Las Vegas inför primärvalet i Nevada, så kräver också alltfler besked om ekonomin. Framför allt kräver man fortsatta räntesänkningar, vilket också fedchefen antytt att det är på väg.

Ansedda Merrill Lynch säger till exempel att ”det är inte längre frågan om vi får en recession, utan hur djup och långvarig den blir”. Det finns också en rädsla för att den nedåtgående spiralen ska smitta av sig från huslånekrisen till kreditkortsmarknaden och bilförsäljningen, vilket skulle drabba miljoner amerikaner.

Andra tecken är att handelsunderskottet på månadsbasis återigen passerat 60 miljarder, nyskapandet av jobb minskar kraftigt, julhandeln visade inga bra siffror och det finns ett överutbud på bostadsmarknaden, plus att index i tillverkningsindustrin faller trots att den svaga dollarn hjälper exporten.

Om nu Hillary Clinton vill satsa 110 miljarder dollar för att snabbstarta ekonomin, så svarar ändå inflytelserika ekonomer att det beloppet är bara kosmetika, därför att det skulle behövas tre eller fyra gånger så mycket pengar för att få fart på hjulen igen. Och frågan är om någon amerikansk administration har möjlighet att satsa så stora belopp.

Å andra sidan kan man som New York Times ta en titt på tidigare recessionsperioder och presidentval. Under 1900-talet var det recession vid valen 1920, 1932, 1960 och 1980. Och vid alla de valen förlorade en sittande president. Den statistiken skulle i så fall peka på att USAs näste president är demokrat, alldeles oavsett om det blir en svart man från Illinois eller en före detta First Lady.

Länktips:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=732330