The Comeback Kid, Take Two

Uttrycket "The Comeback Kid" myntades under valkampanjen 1992, efter att Bill Clinton förlorat fem primärval i följd. Och efter Hillary Clintons nesliga, men väntade förlust, i Iowa har uttrycket kommit till heders igen.
Hennes spin doctors kallade omedelbart förlusten för blott och bart en liten grop på vägen och att det är först nu som maratonloppet börjar. Det är så man gör för att försöka spela ner betydelsen av valmötena i Iowa, inklusive de tidigare så högt ställda förväntningarna. Men den sista opinionsundersökningen inför Iowa visade helt korrekt att Hillary bara skulle nå en tredjeplats. Och så blev det.
Nu heter det helt plötsligt att de avgörande rösterna inte kommer från stater som Iowa och New Hampshire, utan snarare på Super Tuesday. Men det hindrar inte att Mrs. Clinton absolut måste vinna i New Hampshire för att inte förlora ansiktet ytterligare. Och den senaste opinionsundersökningen där visar också att hon har ett mycket komfortabelt försprång.
Även om man kan ha åsikter om hur valmötena i Iowa går till med verbalt köpslående, inklusive hög mygelfaktor, är det ganska simpelt av Clintons stabsfolk att efter en förlust spela ner betydelsen av resultatet. Ändå är det sant att ingen vinnare i Iowa har också vunnit Vita huset sedan 1976, då Jimmy Carter kom från ingenstans.
Man kan gott påstå att hittills har det mesta kretsat kring Hillary Clinton, inte bara som presidentkandidat, utan också som senator och före detta first lady. Det har varit en sorts generalgranskning av vad hon gjort och vad hon inte har lyckats med. Samtidigt har Barak Hussein Obama kommit ytterst lindrigt undan. (Jodå, han har faktiskt Hussein som mellannamn...)
Här är några exempel:
Hur ser det egentligen ut med hans kontakter med Black Panthers och Nation of Islam?
Varför är han så otydlig angående vapenlagstiftningen?
Varför tillåter medierna att han överdriver sitt motstånd mot Irakkriget?
Hur pass "presidential" är han egentligen, mot bakgrund av att han bara suttit en period i senaten?
Varför frågar ingen om USA är redo för en president som tillhör en etnisk minoritet?
Vad vet vi egentligen om hans tidigare drogmissbruk?
Sanningen om till exempel Obama och Irakkriget är att när det gäller senatens beslut om utgifter i sammanhanget har Obama och Clinton röstat exakt lika. De övriga frågorna lyser tämligen obesvarade.
Jag är definitivt inte någon Clintonista, men det är ett otvetydigt faktum att Hillary Clinton granskats och nagelfarits ned till varje kommatecken, medan Obama fortfarande befinner sig oceaner bortom alla granskande rubriker.
På nationell nivå håller Clinton fortfarande ett betryggande försprång framför Obama på cirka 20 procentenheter. Och i New Hampshire pekar allt i riktning mot att hon vinner, varför de svenska krigsrubrikerna om förloraren i Iowa kraftigt skjuter över målet. För att nu inte tala om de lika gnälligt skadeglada som okunniga kommentarerna i SVT och Sveriges Radio.
Air Billary One (den linen har jag copyright på...) lyfte från Des Moines, Iowa redan vid midnatt, lokal tid, med direkt kurs mot New Hampshire. Och för Camp Clinton handlar det nu om att börja gå riktigt hårt åt Barak Hussein Obama i commercials och i debatten på lördag kväll. Vi kan lungt räkna med att redan nu kommer kampanjen att skruvas upp en hel del i smutsighetsgrad, plus hård press på medierna att på allvar börja granska Obama.
Från Camp Clinton kommer det säkert att handla om hans otydlighet kring vapenlagarna, vilket inte är populärt i The Granite State of New Hampshire. Hon kommer säkerligen också hävda att Obama saknar den erfarenhet som krävs för att duga som president. Bli heller inte förvånade om det dyker upp pinsamheter kring Obamas halvhemliga kontakter med Black Panthers eller Nation of Islam. Var så säker på att Clintons muckrakers jobbar hårt med att frilägga Obamas bakgrund ända tillbaka till spjälsängen och hans kenyanske far.
Då är det betydligt svårare att neutralisera hans lite hippa stil, hans karismatiska framtoning och att han snott åt sig mantrat att Amerika behöver förändring. Men snart vet vi hur Camp Clinton kommer att förändra sin strategi visavi Obama, för hittills har det närmast varit silkesvantar som gällt. Men en angreppsstrategi kräver en mycket delikat balansgång.
För de båda och väljarna återstår ändå en enda huvudfråga: Är Amerika redo för en svart man eller en vit kvinna i Vita huset? Det är en ganska svår nöt att knäcka.
Min gissning är ändå att i november ställs Hillary Rodham Clinton mot Rudy Giuliani.

Några länktips:
http://www.realclearpolitics.com/
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_742607.svd
http://www.hillaryclinton.com/
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=730117