Leker Obama kultledare?

Ända sedan primärvalssäsongen inleddes har det talats entusiastiskt om Barack Obamas oerhörda karisma. Men nu kommer det signaler om att ledande personer i hans egen stab är oroliga för det omfattande smicker, för att inte säga kryperi, som han möts av på valmöte efter valmöte.

Vid en lång rad bland de senaste valmötena har flera unga entusiaster svimmat framför scenen, som om det var någon sorts messiansk kultledare uppe på podiet. Det har i sin tur lett till att det numera alltid finns sjukvårdsfolk till hands.

Varhelst Obama rör sig är det tusentals anhängare på plats och åtskilliga gånger har ungdomar stormat scenen. Det hela har nu fått sådana proportioner att utomstående kritiker befarar att det är en helt medveten strategi att uppträda som någon sorts evangelisk frälsare och att piska upp vad som kallas ”Obamania”, på bekostnad av sakfrågor. Veterankommentatorn Joe Klein skrev nyligen i Time att ”det börjar alltmera handla om hur underbar Obama-kampanjen är”.

Och en anonym Obama-insider säger idag till Sunday Telegraph att det finns risk för att bilden av honom som en kultledare fastnar och skadar kampanjen. Mycket av hans framträdanden går ut på att gång på gång upprepa enstaka slagord eller korta, snärtiga fraser som till exempel ”Yes we can, yes we can”. En annan av Obamas favoriter är ”We are the hope of the future”, eller ”We are the change that we seek”.

Ganska tomma fraser utan något som helst sakinnehåll. Och i linje med detta påstår Sunday Telegraph att Obamas volontärer tränas i att undvika sakfrågor och istället berätta om hur de ”kommit till Obama”. Som om det handlar om en sorts frälsningslära.

En annan kolumnist, David Brooks i New York Times, skrev nyligen att ”Obamas folk är så tagna av sin Messias, så snart står de och säljer blommor på flygplatser och arrangerar massbröllop”. Brooks varnar för extas, men det är exakt vad som händer på valmöten där unga människor svimmar framför scenen. Därmed är inte långt till paralleller med mer eller mindre skumma amerikanska frälsningskulter som finns spridda över hela nationen. Om Barack Obama mer och mer börjar likna någon sorts förlösare eller förlossare, så har han för länge sedan övergett sina båda mest kända retoriska grundstenar som ”hopp” och ”förändring”.

Men å andra sidan har Obama just nu elva segrar upp mot Hillary Clinton, så ett missianskt kultbudskap fungerar tydligen, åtminstone bland yngre och förstagångsväljare. Och i Texas, där så många delegater står på spel, verkar det som om Obama är hack i häl på Clinton. Tidigare hade hon en mycket komfortabel ledning där.

Häromdagen gick Newsweeks inflytelserika kolumnist, Robert J. Samuelson som också skriver i Washington Post, till storms mot Obama då han skrev att ”Obama är i allt väsentligt ett scenframträdande som definieras av hans kraftfulla retorik”. Samuelson avfärdar det mesta av Obamas förslag som någon sorts godispolitik, utan några fundamentala nyheter. Istället heligförklarar han status quo.

Det märkligaste av allt är kanske att så stor del av medierna på båda sidor Atlanten ganska okritiskt köper Obamas godispolitik under den tomma rubriken ”Change”. Robert J. Samuelson kallar bländverket för massbedrägeri.

Länktips:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/02/19/AR2008021902336.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=745876
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_905895.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_909061.svd