JK om da Costa-fallet: Lagen bör ändras

I måndags gick professor Anders Agell, som är de båda läkarnas ombud, till hårt angrepp på JK, Göran Lambertz, och hävdade att han brutit mot regeringsformen i fallet da Costa, bl.a. genom att en av hans byråchefer spelat under täcket med chefsdomaren i Attunda tingsrätt där det nu pågår ett skadeståndsmål i fallet. (Upsala Nya Tidning 7 augusti)

Agell skrev om JKs tricksande för att staten ska undgå skadeståndsansvar i fallet och hänvisade till exempel till hur man försökt få honom att frånträda målet. JK har också försökt kräva preskription i målet före 1995, vilket dock avvisats av rätten, med följd att domaren i målet, Nils Hedström, förklarats jävig.

Därefter har chefsdomaren i Attunda tingsrätt, Erik Ternert, tvingats bort från målet efter mitt avslöjande i Expressen om hans kontakter med JKs byråchef, samt hans diverse uttalanden i fallet.

Idag svarar JK Lambertz på kritiken i UNT, där han bland annat skriver så här:

Anders Agell har all heder av att han driver läkarnas sak och gör det med stort engagemang. Men han kan ibland inte lägga ihop två och två. Han talar till exempel om mitt "tricksande för att staten skall undgå ansvar". Men jag vill att staten ska få ta sitt ansvar om det har begåtts sådana fel som är skadeståndsgrundande. Och jag vill att läkarna ska få upprättelse om de är oskyldiga. Mitt "tricksande" gick ut på att försöka bidra till en rättegång som skulle ge frågorna en ändamålsenlig belysning.

Agell säger också att "Lambertz och Ternert tydligen har spelat under täcket med varandra för att motverka läkarnas möjligheter". Jag bryr mig inte ens om att säga att det är en allvarlig anklagelse, eftersom det bara är dumheter.

Någon kanske undrar hur jag som JK kan ifrågasätta läkarnas skuld samtidigt som jag försvarar staten mot läkarna i domstol. Men jag försvarar de poliser, åklagare, domare och andra som jag bedömer har gjort så gott de har kunnat. Det som må ha varit felaktigt försvarar jag inte. Sådan är JK:s roll ofta, och sådan bör den vara.

En sak är dock enligt min uppfattning bekymmersam. Vi är nog många som inte riktigt vet vad vi ska tro i skuldfrågan. Men det finns knappast någon jurist som har satt sig in i materialet och som i dag är beredd att säga - efter allt som nu har blivit känt - att bevisningen mot läkarna är övertygande.

Och ändå möjliggör inte vårt rättssystem att de får själva skuldfrågan prövad på nytt. Det strider nog mot mångas rättskänsla. Jag tror det visar att lagen bör ändras.

JK hoppar nu två steg framåt när han skriver att lagen bör ändras och det är gott och väl, men hoppar samtidigt över ett första steg. Nämligen att de båda läkarna borde ha rätt till omedelbart skadestånd för 25 års orättfärdigt lidande och för att de fått sina liv förstörda.

Lambertz har tidigare under sommaren svängt sig i stil med att ett omedelbart skadestånd skulle väcka en allmän opinion där emot, vilket pekar i riktning mot att han är rädd för den mediala maffia som under flera decennier så envist hävdat att läkarna är både mördare och likstyckare. Möjligen är han också rädd om sitt eget skinn.

När JK nu skriver att lagen bör ändras har han tyvärr inget inflytande i sammanhanget. Däremot skulle ett resningsförfarande enligt norsk, dansk eller brittisk modell sannolikt ha löst hela fallet för länge sedan. Där hanteras nämligen resningsfrågor vid sidan av det ordinarie domstolssystemet och blir då förhoppningsvis inte infekterat av inflytande från den juridiska nomenklatura, som i vårt land kliar varandras ryggar så framgångsrikt.

Troligen skulle också en författningsdomstol med uppgift att granska lagar och domslut i förhållande till grundlag och europarätt för länge sedan fördömt de många processerna i da Costafallet som rättsvidriga.

Men kravet på en svensk författningsdomstol har avvisats ända sedan 1950-talet då tanken först väcktes av Gustaf Petrén och som ihärdigt drev frågan fram till sin död 1990. Som bestraffning för den kampen blev han sidsteppad av den socialdeokratiska regeringen då en ny JO skulle utses 1972.

Det finns idag egentligen bara en enda väg för att slutgiltigt kunna lägga da Costafallet till handlingarna och det är att staten öppet erkänner begångna fel, samt ger läkarna rimlig ekonomisk kompensation.