07 september 2008

Monica Dahlström-Lannes går igen

I den pågående rättegången mot operasångaren Tito Beltran i Göta hovrätt figurerar expolisen Monica Dahlström-Lannes som vittne. Men hon är inte bara vittne, det var nämligen hon som polisanmälde Beltran efter att hon, som hon påstår, av en slump stött på barnflickans arbetsgivare, skådespelaren Maria Lundqvist.

Nu är det inte så slumpartat som det ser ut på pappret, eftersom hon har varit vice ordförande i Ecpat, organisationen som arbetar mot barnsexhandel och liknande. Likaså bedrev hon privatspaning i målet och kontaktade presumtiva vittnen. Vid ett tillfälle ringde hon upp Robert Wells och påstod sig vara åklagare. Det finns mycket annat att tillföra fallet Dahlström-Lannes, men låt oss för ögonblicket stanna upp vid Ecpat, där för närvarande Thomas Bodström är ordförande.

Nu slumpar det sig så fantastiskt att Bodström samtidigt i sin egenskap av advokat är målsägarbiträde åt barnflickan i Beltran-målet. Och som sådan ska han naturligtvis så småningom förhöra sin Ecpat-kompis, privatspanaren Dahlström-Lannes, som i sin tur stökat runt bland vittnena i rättegången så till den milda grad att det retat gallfeber på försvaret.

Rent allmänt förvånar det att ordföranden i riksdagens justitieutskott, samtidigt kan vara ordförande i en intresseorganisation, som i så hög grad arbetar med juridiska spörsmål. Det luktar intressekonflikt lång väg.

Expolisen Dahlström-Lannes har en annan Ecpat-kompis, som heter Christian Diesen och som är professor i processrätt i Stockholm. Han är vice ordförande i Ecpat och samtidigt en närmast ökänd gammal Kinakommunist inom SKP. Därtill har han vid otaliga tillfällen anlitats av Ekot som så kallad expertkommentator i samband med uppmärksammade rättsfall.

För den som vill gå bakåt i tiden finns det en annan intressant koppling mellan expolisen och professorn. För snart tio år sedan när debatten pågick som värst kring Per Lindebergs bok "Döden är en man", var det just Diesen som fick kommentera boken i både Ekot och Aktuellt. Han hade tidigare uttalat sig om fallet flera gånger och i tidningen Proletären skrev han:

"Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land."

Därtill hör beträffande Diesen att när den ene läkarens exhustru började läsa juridik var det just för professor Diesen. Det var den exhustru som tidigare polisanmält sin man för inblandning i det påstådda mordet.

Expolisen Dahlström-Lannes finns också med i styckmordsutredningen. Vid ett tillfälle hösten 1987 kontaktade hon, märkligt nog, Stockholmspolisens våldsrotel för att berätta att hon hört en sjukvårdsanställd påstå att den ene läkarens fru skulle ha tatueringar över hela kroppen, framför allt på skinkrona.

Vad nu detta skulle ha med saken att göra framgick aldrig, men när det begav sig kunde i stort sett vem som helst framträda för att påstå vad som helst om de båda läkarna och dessutom begära att bli trodda. Som just Ecpat-mannen Diesens häcklande av advokat Bengt H Nilsson eller privatspanare Dahlström-Lannes rapporter till polisen. De båda ingick dessutom i det nätverk som gjorde allt för att försöka få de båda läkarna fällda.

Så betedde de sig och uttryckte sig då, för 20 år sedan, för att underblåsa en hämndlysten lynchmobb. Idag är den ena av de båda vittne i en ytterst tvivelaktig rättegång mot Tito Beltran, medan den andre är upphöjd professor i juridik som tar sig rätten att döma utan bevis.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hovrätten verkar inte dela dina åsikter dessbättre :-)