Efter torsdagskvällens avslöjande i SVT/Rapport att den så kallade Kubasvensken, Mehdi Ghezali, är en av de tolv utländska medborgare som gripits i Pakistan, misstänkta för samröre med al Qaida, finns det all anledning att damma av händelserna under sommaren 2004 då Ghezali släpptes från det amerikanska fånglägret Guantánama på Kuba och återvände till Sverige.
Vid hemkomsten arrangerade hans svenska stödgrupp två lika exklusiva som devota intervjuer i Dagens Nyheter, respektive Ekot med Ghezali, där han fick breda ut sig om att han inte hade något som helst samröre med någon terrorgrupp. Han påstod att han rest till Pakistan för att studera islam vid universitetet i Islamabad. Istället fokuserades så gott som all publicering kring hans påstående att han utsatts för omfattande tortyr i fånglägret.
Över åtta spalter i DN hette det den gången ”Jag blev kedjad och torterad”. Och i Ekot fick Ghezali påstå att han blivit utsatt för både ”psykisk och fysisk tortyr”. DNs intervju gjordes märkligt nog av en dåvarande ledarskribent.
Ghezalis uppgifter och mycket annat trams som stödgruppen stod för svaldes med hull och hår av svenska medier. Snart sagt inte ett ord om vad han haft för sig under sina skilda resor till sex olika länder. Bland annat fanns det uppgifter om att under en period bodde i Jalalabad i Afghanistan i ett hus som tillhörde al Qaida och som var ett känt tillhåll för terrornätverkets sympatisörer och så kallade wanabees. Huset kallades för Algerian House och var en del av ett träningsläger för terrorister. Hela området bombades senare av USA.
Ett annat spår ledde till Portugal, där polisen efter ett rån sades ha funnit värden motsvarande närmare tio miljoner på hans hotellrum. Ghezali släpptes efter åtta månader i häkte, men det är uppenbart att han rört sig i grovt kriminella kretsar. En månad efter frisläppandet dök han plötsligt upp i Saudiarabien. Vad gjorde han egentligen där, när det inte blev några studier i arabiska?
När trycket från andra medier, vid sidan av de tidigare utvalda DN och Ekot, blev för stort ordnade den numera avsomnade stödgruppen en presskonferens i Örebro med Ghezali. Det mötet var helt och hållet riggat av stödgruppens ordförande, som satt och viskade lika tomma som den gången kanske lämpliga svar i örat på Ghezali, när frågorna blev för närgångna. Vid flera tillfällen avbröts frågor och hans advokat, Peter Althin, svarade i hans ställe. Det hör till saken att stödgruppen i sin styrelse hade representanter för samtliga riksdagspartier.
En lång rad frågor blev aldrig utredda den gången. Som till exempel hur han kunde studera islam i Pakistan, när han inte talade något av de aktuella språken. Eller hur var det egentligen med händelserna i Portugal och tiden i häkte där.
Det blev heller aldrig utrett om han någon gång gått över gränsen från Pakistan och in i Afghanistan. Han höll sig till sin egen uppgift att han greps på gränsen mellan de båda länderna och senare ”såldes” till pakistanska myndigheter. Avslöjandet om vistelsen i Jalalabad kom en tid efter den beramade presskonferensen i Örebro.
Mehdi Muhammed Ghezali, som är hans fullständiga namn, behövde förvisso inte, i juridisk mening, bevisa sin oskuld. Men om han ville bli trodd, krävdes det betydligt mera uttömmande svar än de halvkvädna visor, undflyende svar och tystnad som presterades den gången.
Lång tid därefter cirkulerade det mesta kring ett eventuellt miljonskadestånd från USA för tiden i det amerikanska fånglägret. Men av det blev det noll och intet. Och Ghezali försvann undan mediernas intresse.
Det sista som fram till ikväll hördes om Mehti Ghezali var att Sverige hade lovat USA att hålla honom under uppsikt, som det hette. På vanlig svenska betydde nog det att Säpo hade lovat att hålla ett öga på honom.
Nu reser sig naturligtvis frågan vad den påstådde islamstudenten haft för sig i Pakistan den här gången? Vilka är de exakta anklagelsepunkterna? Det är heller inte oviktigt hur och var i Pakistan han greps? Kommer han att ställas inför rätta eller bara utvisas? Och vad säger idag de riksdagsledamöter som satt i stödgruppen?
Det finns alltså många skäl att gräva vidare i Mehdi Ghezalis förehavanden, både då och nu.
Länk: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3504877.svd
Artikeln finns också på www.newsmill.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nog bör de svenskar som agerade för hans frisläppande nu sättas under lupp och granskas. Dessa apologeter som tillsåg att han frisläpptes har nu eventuellt blod på sina händer.
"Efter torsdagskvällens avslöjande i SVT/Rapport att den så kallade Kubasvensken, Mehdi Ghezali, är en av de tolv utländska medborgare som gripits i Pakistan, misstänkta för samröre med al Qaida, finns det all anledning att damma av händelserna under sommaren 2004 då Ghezali släpptes från det amerikanska fånglägret Guantánama på Kuba och återvände till Sverige"
Inte bara det. Det finns all anledning att om- och uppvärdera president Bush och Guantanamo.
"Inte bara det. Det finns all anledning att om- och uppvärdera president Bush och Guantanamo."
Han är med stor sannolikhet skyldig / delaktig / insatt i det som hände 11:e september så det är knappast aktuellt. En ny utredning är på gång. Mycket talar för att den kommer kunna visa fram att USA stod bakom det som hände. Vid ett sådant läge har jag svårt att se hur Bush ska kunna komma undan ett åtal.
Att en person släpps från Guantanamo betyder att den person inte ens är misstänkt längre. Om amerikanerna inte ens hade anledning att misstänka att "Kubasvensken" var skyldig till något av alla de fanatsifulla brottsrubriceringar som de har för samröre med terrorister innebär att det fanns noll och intet att misstänka honom för.
Att han grips nu säger knappast mer än att han greps då.
Men såklart används detta av ljusskygga krafter som inte har något till övers för logik.
Skicka en kommentar