Vem är vem i nya Lockerbiehärvan

De senaste turerna i den brittiska Lockerbiehärvan börjar nu anta sådana proportioner att det känns befogat med en sorts ”Vem är vem?”, eftersom så många av de inblandade är ganska okända för en svensk publik. Här är några fakta kring de viktigaste figurerna.


Abdelbaset al-Megrahi
Den före detta libyske säkerhetsagent som av USA och Storbritannien pekades ut som ansvarig för sprängningen av PAN AM 103 över skotska Lockerbie strax före jul 1988, då 270 människor omkom. Han dömdes 2001, mot sitt nekande, till 27 års fängelse vid en rättegång, med tre skotska domare, som hölls på en nedlagd amerikansk flygbas i Holland. Flera juridiska experter som följde rättegången har kallat den för en fars och en politisk komplott. Den 20 augusti i år frigavs al-Megrahi och sändes hem till Libyen av humanitära skäl, då han har långt framskriden prostatacancer.

Kenny MacAskill
Skottlands justitieminister som fattade det yttersta beslutet att frige al-Megrahi. MacAskill är en av de ledande figurerna inom det styrande Scottish National Party. Han har varit ledamot av det skotska parlamentet sedan det inrättades 1999. Han har hävdat att det var han ensam som fattade beslutet om frigivning, efter att ha träffat al-Megrahi fängelset.

Jack Straw
Storbritanniens justitieminister, vars departement förhandlade med Libyen om ett avtal om att överföra libyska fångar från Storbritannien till Libyen. I ett brev från september 2007 krävde Straw att al-Megrahi skulle exkluderas från avtalet. Tre månader senare bytte Straw fot och skrev att ”det ligger i Storbritanniens övergripande intresse” att avtalet ros i hamn. Därefter meddelade en biträdande justitieminister Libyen att varken premiärministern eller justitieministern ”ville se al-Megrahi dö i brittiskt fängelse”.

Alex Salmond
Skottlands First Minister och ledare för Scottish National Party. Partiet sitter vid makten sedan 2007, då man tog över från en koalition mellan Labour och Liberaldemokraterna.
Salmond argumenterade, inför både dåvarande premiärministern Tony Blair och Jack Straw, att al-Megrahi skulle exkluderas från transferavtalet med Libyen.

Bill Rammell
Ledamot av brittiska underhuset och tidigare biträdande utrikesminister. Reste till Tripoli för att diskutera transferavtalet. Anteckningar från ett senare möte mellan skotska ministrar och libyska representanter visar att Rammell vid sitt besök i Tripoli sagt att ”varken premiärministern eller justitieministern vill se al-Megrahi dö i fängelse”.

Abdulati Alobidi
Libyens Europaminister som mycket hårt pressade både britterna och skottarna att släppa al-Megrahi. I november 2008 sa han till skotska tjänstemän att situationen inte var bra för relationerna mellan Storbritannien och Libyen, och att om al-Megrahi skulle dö i fängelse skulle det uppfattas som ett dödsstraff.

Saif al-Islam el-Khaddafi
Moammar Khaddafis son, som var den som mötte al-Megrahi på flygplatsen i Tripoli när han återvände till hemlandet. Saif har upprepade gånger hävdat att frågan om al-Megrahi har stått på dagordningen vid varje möte med brittiska företrädare. Han också ibland i intervjuer hävdat att ett oljeprospekteringsavtal med British Petroleum, värt 900 miljoner USD, var villkorat med frigivande av al-Megrahi. I andra intervjuer har han sagt att avtalet inte var villkorat, men att situationen inte var bra för goda handelsrelationer med britterna.

Gordon Brown
Storbritanniens premiärminister för Labour sedan 2007, då han efterträdde Tony Blair. Tidigare finansminister i Blairs regering 1997-2007. Vägrade först att över huvud taget kommentera hela saken. Har därefter envist hävdat att det varken förekommit ”mörkläggning, konspiration, villkor för oljeavtal eller dubbla budskap”. Ett uttalande som retat gallfeber både på oppositionen i brittiska underhuset och USA. Browns roll kommer med stor sannolikhet att bli föremål för utredningar både i USA och Storbritannien. Hans relation till Barack Obama anses nu vara djupfryst för flera år framöver. USA har upprepat hänvisat till ett elva år gammalt brittiskt löfte att ingen som döms för Lockerbieattentatet ska släppas i förtid. Det är det löftet som framför allt skapat den amerikanska vreden.

Sir Mark Allen
Tidigare högt uppsatt underrättelseofficer inom brittiska MI6, senare konsult för British Petroleum. Kontaktade flera gånger under hösten 2007 Jack Straw angående innehållet i transferavtalet med Libyen. Deltog vid flera tillfällen vid möten i Tripoli mellan libyerna och BPs högsta ledning. Kort tid efter det sista samtalet mellan Straw och Allen, skrev Straw det beramade brevet där han ville inkludera al-Megrahi i transferavtalet. BPs oljeprospekteringsavtal med Libyen hade då legat dött på bordet under sex månader. Mark Allens inblandning kastar en lång skugga över Gordon Browns påstående att det inte fanns några villkorade oljeavtal.

Tony Blair
Brittisk premiärminister 1997-2007, tidigare parlamentsledamot sedan 1983. Omedelbart efter att han avgått utsågs Blair till särskilt sändebud för Mellanöstern på uppdrag av FN, EU, USA och Ryssland. Strax före sin avgång som premiärminister besökte han Libyen i ett då hemligt besök. Flera debattörer har hävdat att han den gången la grunden för att al-Megrahi skulle friges i utbyte mot det beramade oljeprospekteringsavtalet mellan BP och Libyen. Blairs besök anses också ha varit instrumentellt för att Libyen skulle släppa den bulgariska och palestinska sjukvårdspersonal som Libyen under åtta år hållit fängslad och ansvarig för att libyska barn smittats med HIV. Eftersom de fem afrikanska länderna norr om Sahara politiskt räknas till Mellanöstern kan det anses vara oklart om Tony Blair i sin egenskap som sändebud i området också haft möjlighet att agera i Lockerbieaffären efter 2007.

Robert Mueller
Chef för amerikanska FBI sedan 1991. Skällde ut Skottlands justitieminister för att ha frigett al-Megrahi. Var 1989-1991 assistent till USAs justitieminister och som sådan ledde han den amerikanska delen av Lockerbieutredningen. Med intill visshet gränsande sannolikhet var Mueller en av arkitekterna bakom att USA och Storbritannien på hösten 1991 släppte spåret kring PFLP-GC och istället pekade ut dåvarande skurkstaten Libyen som ansvarigt för Lockerbieattentatet.

Richard Marquise
Den FBI-agent som ledde det amerikanska fältarbetet på nedslagsplatsen i Lockerbie. Är för sin del helt övertygad om att al-Megrahi är skyldig och att Moammar Khaddafi i förväg godkände attentatet. Marquise påstår att han har bevisen och att han skulle vilja ställa hela den libyska regimen inför rätta.